Äntligen, äntligen. Som representant för det kvinnliga könet har jag länge väntat på den här stunden, och nu är den här. Sveriges första kvinnliga hårdrocksångerska gör debut i ett tappert försök att hävda sig bland alla manliga kollegor. Susanne Christensen heter damen ifråga, och hon har faktiskt även manliga kompmusiker i sitt band Crystal Pride. Nämligen gitarristerna Michael Lundberg och Krister Taimi, Peter Quick på bas samt Johnny Mattsson på trummor. Förutom sången sköter Susanne även keyboardspelandet. Det var i november 1980 det begav sig, då Susanne och en trummis vid namn Fredrik »Bongo» Lindström bildade bandet Woodoo. Lyckan för det bandet blev dock kortvarig och de upplöstes ganska snart. I början av 1981 blev Woodoo Crystal Pride i den sättning man har nu (med undantag för trummisen som då alltså hette »Bongo»).
Den här sättningen gjorde en egen singel 1982 som de helst vill glömma. Personligen tycker undertecknad att även om singeln musikaliskt sett kanske inte var perfekt så var det rolig och kontroversiell hårdrock som spelades. »Song for Jeanne d’Arc» är en mycket bra låt. Singeln trycktes i tusen ex, men blev aldrig nån stötte framgång utan för Eskilstuna där de kämpar om publikens gunst tillsammans med Torch. Crystal Pride bytte trummis ännu en gång innan Johnny Mattsson kom in i bilden. Christer Ambler hette trumslagaren för en kort tid men bandet och han själv kunde inte enas om vilken musikstil som skulle spelas, så han övergav trumpinnarna till förmån för Johnny efter ett tag. I skrivande stund befinner sig Crystal Pride i studion. Låtarna, som i huvudsak skrivs av de båda gitarristerna, skall präntas på singel och LP.
Maxisingeln »Knocked Out» beräknas släppas i augusti och LP:n månaden efter. Det var i februari i år som bandet skrev kontrakt mod Mills Records. Strax efter hörde andra intresserade skivbolag av sig, men då var det redan försent. Ove Midner på Mills säger att demon fått ett mycket varmt mottagande både bland radio- och TV-folk, och han hoppas mycket på bandet. Skivan kommer att släppas även i Japan via King Records, och HM-blaskorna Metal Mania (USA) samt Art Chock (Holland) som skrivit mycket gott om Crystal Pride väntar otåligt på plattan. Det låter arta sig för bandet som aldrig gjort en spelning utanför lilla Eskilstuna.
»Det är ju så bra att spela där, så varför ska vi visa oss på ställen där det kanske kommer 30 personer? Vi väntar tills plattan är klar, då först har vi något att komma med.»
Nu blir det i alla fall snart en TV-inspelning i Karlskoga tillsammans med Lazy och Heavy Load. Bandet säger sig ha ändrat stil efter singeln, men till vad är lite svårt att få grepp om. De säger själva att de spelar rak hårdrock, medan skivbolaget är mycket tveksamt till den benämningen, och i så fall kan de eventuellt gå med på att Crystal Pride spelar kommersiell hårdrock. Av det lilla jag själv hört skulle jag vilja påstå att deras musik är melodiös hårdrock som är bra mycket roligare än annat i den genren (Def Leppard t.ex.) och det har Crystal Pride Susanne att tacka för. Kanhända gör hon så att det blir på modet igen med kvinnliga sångerskor. Jag blir så glad ibland.