Låt frågan gå runt: vad betyder det här som kallas punk?
En möjlighet att säga ifrån, kommer många att svara övertygat. Några av dem vet inte vad de snackar om. Andra är kycklingar som inte vågar säga flaska.
Sedan finns det dem som lever som de lär. RADIOAKTIVA RÄKER, till exempel.

Med låten ”En näve hat” från första plattan, EP:n Verkligheten från 1992, har punkbandet från Hofors skiljt ut sig från mängden av svenska band.
Radioaktiva Räker hade fått nog. De kunde inte förstå hur reaktionerna kunde vara så slöa när nynazisterna marscherade på gatorna och Ultima Thule klättrade på försäljningslistorna. Med en rasande tvåtakslåt knöt de näven:
”Vi ger er en näve hat och hoppas att ni kommer ihåg”.
Det gjorde nassarna, enligt Jonas Lund, trummis i bandet.
— Innan varenda en av de tio sista spelningarna vi hade innan sommaren var det någon som ringde till spelstället och varnade oss: ”Det kommer en busslast skinheads för att banka skiten ur er!”.
— Men ingen kom, tillägger han med ett leende.

FEG PUNKSCEN

Jonas sticker inte under stol med att han ibland tycker att den svenska punkscenen är lite feg.
— Jag tror att alldeles for många i scenen är rädda for konflikter. De är rädda for att få stryk och för att det ska bli bråk på spelningarna.
— Men man måste väl för fan våga stå för det man tror på? säger han och ger ett exempel på undanfallenheten han talar om:
— När Dia Psalma spelade i Örnsköldsvik kom det ett gäng naziskins och började bråka. Men trots att där fanns ett par hundra punkare var det ingen som stoppade dem. Ingen.
På Radioaktiva Räkers konserter har det märkligt nog inte uppstått något bråk.
— Vi har ändå haft en hel del skins på spelningarna. Men det gäller att komma ihåg att de inte alla är skitstövlar. De skinheads som kommer när vi spelar gör det för att lyssna på musiken, inte för att bråka.
Skinsen kommer inte ensamma. En allt större publik börjar hitta till Radioaktiva Räkers spelningar. Med debut-EP:n Verkligheten valdes bandet till 13:e populäraste svenska punkbandet genom tiderna i tidningen Backstage. Med första CD:n Labyrint har intresset bara ökat.
— Publiken kan låtarna när den kommer och det är skitkul, säger Jonas och berättar att det inte var länge sedan som bandmedlemmarna var övertygade om att de var alldeles för usla för att få en spelning över huvud taget.

REPADE ALDRIG

Då var det 1991 och Jonas, Johan Antilla (sång och gitarr), Danne Torro (sång och gitarr) och dåvarande basisten Jimmy Lindqvist hade precis bildat bandet.
— Vi fanns redan på plats i replokalen och trodde väl att det var där vi skulle bli kvar, skrattar Jonas. Jag var med i ett band som hette Antiklimax men vi repade aldrig. Vi delade replokal med med Torros och Antillas band. Vad de hette? Det är så pinsamt! Jag har lovat att aldrig berätta och det tänker jag inte göra heller!
— Hur som helst var vi alla så jävla trötta på att aldrig komma någonstans. Så när vi bildade Radioaktiva Räker bestämde vi oss for att verkligen satsa.
Satsningen ledde bland annat till en Stockholmsresa i Danne Torros numera (ö)kända bil — som ingen vet märket på.
— Vi åkte ner i den där jävla bilen för att sälja våran demo vid Totalgalan. Pensionärerna blev jätteimponerade av den, minns jag. De stannade till och snackade om den med Torro… Vad jag kommer ihåg så var den en riktig rishög. Den var så trång att man fick klämma sig in. Den gick inte fortare än 90 kilometer i timmen. Men vi kom ju dit…
Torros bil hamnade sedan på omslaget till första EP:n. Att de över huvud taget kom att spela in plattan berodde till stor del på att de just reste till Stockholm.
— Det var på Totalgalan som vi träffade grabbarna på Beat Butchers. De började sälja lite demos åt oss och sedan snackade vi över telefonen ett par gånger. Vid ett tillfälle berättade jag att vi funderade på att spela in en platta, men att vi inte hade råd. Då gick de in och betalde rubbet.
Lite problem uppstod dock en vecka innan det blev klart med inspelningen. Basisten Jimmy hoppade av bandet.
— Vi hade precis en spelning också, minns jag. Det blev jävligt struligt. Men då ryckte vi tag i Matte (Mattias Johansson) eftersom vi visste att han är lättlärd… Dessutom är han intresserad av bandet — det var aldrig Jimmy. Han var inte intresserad av något, förutom att glo på video och meka med bilar.
En hel del video blir det förstås för de andra också, erkänner Jonas. Hofors är inte det mest spännande stället på jorden, vilket Beat Butchers är noga med att påpeka när bolaget marknadsför sitt unga punkband: ”Radioaktiva Räker kommer från Hofors. En nedläggningshotad ort med endast en riktigt stor arbetsgivare, ett döende stålverk. Arbetslösheten är mycket stor och brottsstatistiken lär vara den högsta i landet.”
Deprimerande, eller vad?

”FINNS INGENTING HÄR”

— Det är nog riktigt att vår musik och texterna formas lite av det, tror Jonas. Det finns ingenting här. Mentaliteten är den att ingen får sticka upp, ingen får vara annorlunda.
En hel del grubblerier om livet och meningen med det syns också i texterna på Labyrint.
— Det är Antilla som skriver texterna. Han är lite djup ibland. När han är nykter — när han är full däckar han oftast innan han hinner skriva ett enda ord…
I nyktert tillstånd har nu Antilla knåpat ihop texter till ett antal nya låtar. Meningen är att Radioaktiva Räker snart ska ge ut en CD-singel, följd av en fullängdare.
Och Radioaktiva Räker slår av lite på tempot, varnar Jonas:
— I längden är det inte så lustigt med bara öslåtar — varken att spela eller att lyssna till.
Farten är inte det viktigaste för Radioaktiva Räker — de kan säga ifrån ändå.

RADIOAKTIVA RÄKER

Johan Antilla – sång, gitarr
Danne Torro – sång, gitarr
Matte Johansson – bas
Jonas Lund – trummor

Diskografi:
Verkligheten EP 7″ (1992)
Labyrint CD (1994)

Kontakt och bokning:
Jonas Lund,
Hagagatan 2 A,
813 34 Hofors.
Tel: 0290-23358