JA, GODDAG DÅ. FÖRSTA INTERVJUN FÅR FAKTISKT GÅ TILL ETT AV MINA FAVORITBAND: ASHRAM! DE HAR JU FUNNITS ETT TAG, MEN HAR VÄL VARKEN NÅTT UT GENOM MUSIK ELLER MEDIA SPECIELLT MYCKET FÖRRÄN NU PÅ SENARE TID. INTERVJUN, SOM ÄGDE RUM HEMMA HOS TRUMSLAGANDE JENS ÅKER DEN 26 SEPTEMBER I ÅR, BLEV VÄL KANSKE LITE I LÄNGSTA LAGET, OCH DET RÅDER JU LITE DELADE MENINGAR OM HUR FÖRTRÄFFLIGT BRA DET ÄR. NÄR PIE MAG INTERVJUADE ALL SÅ BLEV DET KANSKE LITE AV DETTA STUKET, OCH DE SKÄMDES VISST MULTUM FÖR DET AV NÅGON KNAS ANLEDNING. NU FÅR NI JU VETA DESTO MER OM DOM… SÄTT INTE MOROTSJUICEN I FEL STRUPE DÄR UPPE UMEA BARA… ASHRAM SKRÄMS… LÄS OCH LÄR:

JAG: HISTORIA, SET-UP OCH VAD ASHRAM SYSSLAR MED ANNARS?
JENS: Vi började spela augusti -88. Förutom Anders då… Nygge också för den delen. Vi var bara fyra då. Sen höll vi på och gjorde en massa låtar som inte var någe bra. Vi spelade nästan ingenting dom första åren. Litegrann… Sommaren 92 kom Nygge med (Fredrik Nygren /red.), och ungefär då kom ”Fractional” singeln. Sen har vi gjort lite inspelningar; gjort fler låtar sådär… Sen i september -94 så sparkade vi Nygge och tog in Anders. Släppte sen ”Turnstile” skivan i mars -95.

JAG: JAG VET INTE HUR KÄNSLIGT DET ÄR MED MEDLEMSBYTET, MEN DU FÅR GÄRNA BERÄTTA…
JENS: Ja om du vill veta. Vi kände inte att han var lika engagerad. Åtminstone inte på samma sätt som vi andra var det… När det blir så, liksom en svag länk i kedjan… Det kan man val säga?
ERIK: Cirkeln var inte sluten i varje fall. Det var någonting som föll ur.
JENS: Ja, och då får man liksom fixa det för annars så pajar hela kedjan. Det var inget kul alls att behöva göra det. Det var bara det att det inte funkade. Vi hoppades verkligen att han skulle växa in i bandet bättre än vad han gjorde, men efter två år så hade det tydligen gått åt andra hållet. Han hade växt ifrån oss mera. Tyckte vi i varje fall… Eller så hakade han inte på när vi växte tillsammans? Eller nåt sånt. Det var väl så det var.

JAG: VAD GÖR HAN NU?
JENS: Han är med i… Inte ”Toilet Carvers”. Nej nu heter dom väl ”Wee bites”
ERIK: Och jobbar på Eriksson.
JENS: Nej!
ERIK: Han går någon elkurs.
JENS: Ajajaj.
ALLA: Skratt.

JAG: VAD SYSSLAR NI MED ANNARS DÅ?
JENS: Jag ska börja jobba på Cafe Q. Annars gör jag inte så mycket.
TOMAS: Jag är arbetslös. Sen spelar jag även i ett ambient band som inte heter något men vi kommer nog på ett skitbra namn snart. Coca Cola är ett bra namn? Eh… Eh… Dricker kaffe ibland. Fikar. Det är roligt att fika!
JENS: Det är nödvändigt att fika! Det är vad det är.
JAG: VAD GÖR ANDERS?
ANDERS: Anders gör inte så jäkla mycket han heller. Han har inget arbete. Eh… Han tänker… Och sover inte.
JAG: VILL HAN HA ETT ARBETE DÅ?
ANDERS: Nej fan heller. Jag vill ha pengar så jag kan köpa skivor och gitarrer och sådär… Har inget vettigt att göra förutom att spela faktiskt.
JAG: ERIK?
ERIK: Jo jag spelar rätt mycket bas på fritiden. Jag är arbetslös som det heter, men känner liksom inte av det. Har alltid en massa saker för mig. Som att jobba på teatrarna. Cyklar mycket gör jag också.
ANDERS: Jag promenerar förresten väldigt mycket! Oavsett väder.
ERIK: Sen brukar jag simma väldigt mycket, men har just nu ett uppehåll. Simmar och cyklar.
JENS: Sitter väl mest och hänger i bastun…
JAG: VART DÅ?
ERIK: På Strömbadet så länge det finns kvar. Det är ett kultställe! Det var där man lärde sig simma.
TOMAS: Nej. Det var på Solängsskolan.
JENS: Jag lärde mig simma i Grekland. Det är mycket tuffare!
ANDERS: Jag lärde mig simma på vårat sommarställe. Simläraren trodde jag var en tjej… I en vecka eller nåt.
JENS: Fniss.

JAG: JAHA. ERAT NAMN ASHRAM BETYDER JU HIPPIEKOLLEKTIV OM jag FÖRSTÅTT DET RÄTT. NU VILL jag VETA HUR MYCKET NI KAN OM ÄMNET. SKULLE NI KUNNA TÄNKA ER ATT BO KOLLEKTIVT?
JENS: Jaförfan! Alltså. Det har vi tänkt på, eller pratat om det; hur schysst det skulle vara att ha ett hus där vi bodde och hade studio, replokal och allting… Förutom att vi förmodligen skulle gå varann på nerverna…
TOMAS: Inte ha samma kök.
ERIK: Och inte samma toalett.
ANDERS: Jag kan avslöja att jag faktiskt bor i ett kollektiv. Jag vet i varje fall hur man har gemensam bastu; gemensamt matutrymme, cykelpump och lite annat.
JENS: Grejen är ju att du (Anders) bor i ett sånt här kollektivhus där man bor avskilt i egna lägenheter, och så kan man typ ”äta” tillsammans…
ANDERS: Visst. Det är bara fejk. Jag gör det inte ska jag säga.
JAG: MAN KAN JU BO ENSKILT, I HUS, MED ETT SLAGS SAMLINGS-HUS I MITTEN, MED ALLT DET HAR… DET FINNS VÄL NÅGRA SÅNA HÄR UPPÅT I LANDET. SKULLE NI GILLA DET?
JENS: Vet inte. Med lite privatliv till övers så skulle jag kunna göra det med folk som verkligen var nära inpå en. Att dom var schyssta. Då skulle jag klara av det, men jag vet inte…
ERIK: Det finns ett liknande i Hamrånge eller något sånt.

JAG: DET VORE BÄTTRE OM FLER GJORDE DET MENAR JAG. MER NU OM BANDET. NI HAR I EN DEL INTERVJUER SAGT SAKER SOM: ”FAN VAD RUTTNA OCH PINSAMMA VI VAR FÖRUT…” EFTERSOM FÖRUT ÄR ALLTID, SÅ UNDRAR jag NU: HUR GILLAR NI ASHRAMS DISKOGRAFI?
JENS: Jag tycker inte om ”Fractional” singeln, och jag tycker inte om ”Turnstile” skivan jättemycket heller, men det är väl för att jag är sån att jag tycker inte om saker och ting jag gjorde för typ ett halvår sen… Jag hatar dom! Jag vet inte om jag är rätt person att fråga om det eftersom jag nu har det synsättet. Kan inte rå för det, men det var väl det bästa vi kunde göra då kanske man kan säga…
JAG: GÄLLANDES INSPELNING DÅ ELLER?
JENS: Det är både och. Gällande inspelningen så är man ju oftast efterklok och säger ”så och så skulle vi ha gjort”. Det är en grej. Materialet avslöjar ju mer. I varje fall om de låtar jag har skrivit; sen dess har man ju lärt sig mer. Jag tycker det är dåligt liksom… Som låtarna jag gjort på Turnstile. Jag tycker dom är liksom töntiga. (Skratt).

JAG: VEM GÖR MUSIKEN DÅ? DU SKRIVER JU TEXTERNA.
JENS: Ja det gör jag.
ANDERS: Det var väl ett tag sedan — inte så länge jag varit med i varje fall — som någon kom med en färdig låt va?
JENS: Förut var det väl så att någon hade en färdig låt och så visade han upp den för oss andra på repningen. Nu är det mer så att man har lite lösa riff och så sätter vi ihop det tillsammans. I slutändan så har alla gjort sin grej av det hela, även om musiken i sin grund bara kommer från en av oss.
JAG: ERAN MUSIK KOMMER ALLTSÅ FRÅN JAMS?
JENS: Ja det gör den, fast oftast när vi jammar så kommer vi inte ihåg någonting. (Skratt.) Men ibland om jag visar ett riff och så, så att vi kan spela och jamma på det ett slag, då kommer vi ihåg det. Det är sånt här som uppkommer under jams, som vi tycker låter jävligt bra… När vi är klara så kommer vi inte ihåg hur vi gjorde…
ANDERS: Vi har jammat fram ganska så mycket bra, tror jag, men vi har aldrig kommit ihåg det vill jag minnas.
JENS: Det… Det var ju tur det! Vi jammade lite när vi spelade på Sergels torg. Då gjorde vi en jättebra grej och så spelade någon in det på band… Det kommer vi göra något av; kommer på skiva framöver.
ERIK: Jag vill bara tillägga en grej. Jag gillar ”Fractional” singeln.
ANDERS: Det gör jag också, men jag var ju inte med. Jag har väl ett annorlunda sätt att se på den, men som ”Turnstile”… Dom låtarna är jag ganska trött på faktiskt.
JENS: Jag tycker om ”Differ”. Dom andra låtarna; ”Turnstile” är förresten rätt bra också. ”Supreme” tycker jag är skittöntig och ”Move”… Den är dålig.
JAG: (SKRATT). OCH DET ÄR DOM DU HAR GJORT KANSKE?
JENS: Ja. Eller ”Move” gjorde vi tillsammans, och ”Supreme” gjorde jag själv och den tycker jag inte så mycket om alls. Det är en bra gitarrslinga — den gjorde jag inte… (Skratt.)
JAG: LÅTARNA PÅ SAMLINGSPLATTORNA DÅ?
JENS: Vi gjorde då en inspelning september -93. Det var sju låtar inspelade i Sunlight studion. Därifrån kom ”Mood” som är med på ”HC for the masses 2”, och så ”For granted” och ”Statement” som är med på ”Adrenaline” skivan. ”Erase” på ”Icing” skivan är från samma inspelning som ”Turnstile”.

JAG: DÅ VET VI. LÄSER NI MYCKET BÖCKER?
TOMAS: Jag försöker…
JENS: Japp. Ibland. Det går i perioder. Ibland så läser jag böcker precis hela tiden, och ibland inte alls. Det är olika. Jag kan väl inte tillräckligt mycket om litteratur för att kunna ha någon så här bred smak — än så länge. Men jag vet att det finns jättemycket böcker som jag upptäcker och vill läsa. Vad jag gillar? Jag har läst alla Bukowski böckerna, och så gillar jag Ken Kecey. Hubert Selby Jr tycker jag är skitbra, och så läser jag Rollinsböckerna och sådär. Jag har läst mycket böcker som har med hippiegenerationen på 60-talet att göra.
JAG: TOMAS DÅ?
TOMAS: Jag försöker läsa, men det är inte alltid jag klarar av det. Att ta mig tålamodet till att göra det.
ANDERS: Jag har väl tålamodet men det är inte fysiskt möjligt för mej att läsa. Jag kan läsa och så men är oftast för trött… Det blir som för Gummitarzan om du har läst dom böckerna? Han tror att bokstäverna är myror som kryper iväg… Sådär blir det.
ERIK: Jag påbörjar ofta böcker, men efter ett tag så… På dagarna är jag för upptagen och på kvällarna är jag alldeles för trött för det. Mitt senast påbörjade projekt är en bok om existensialismen. Har inte kommit så långt i den.
JAG: VAD LÄSER NI ANDRA NU DÅ?
JENS: Miles Davis biografier.
ANDERS: Det senaste jag läste var nog bokversionen av ”Short cuts”, och sen har jag läst om böckerna om Loranga, Mazarin och Dartanjang, för 25te gången.
TOMAS: Jag började läsa en biografi av William nånting igår. Det är en bok som jag tror mig kunna klara av att läsa. Jens…
JENS: Ja det är en skitbra bok som jag hittade på antikvariatet för 45 spänn eller nåt sånt där. Jag visste inget alls om honom. William J. McReddock. Han är väl typ någon gammal hippie som skrev den här boken om sitt liv och om sina kompisar i Los Angeles tror jag. Den kom ut 70-71 och är den mest underbara bok jag någonsin har läst! Inte för att jag är någon hippie… Riktigt, (Skratt.) men jag känner igen mig väldigt mycket i den, och det är en jävligt vacker, väldigt intelligent och djupt rörande bok! Jag har läst den fyra eller fem gånger. Den kan rekommenderas om den nu går att hitta. Tror inte han har skrivit några fler böcker än den? Den är jättebra i varje fall!

JAG: ANGÅENDE DITT LÅTSKRIVANDE: HAKAR DU OFTA UPP DIG PÅ SAKER OCH TING OCH SKRIVER SEN AV DIG TYP. NÅGON TEXT ÄR LITE GÖMD ”FAR ÅT HELVETE” ATTITYD KANSKE?
JENS: Vilken är det då?
JAG: ”SUPREME” TEXTEN ÄR VÄL ETT EXEMPEL. NU SADE DU JU NYSS ATT DU INTE GILLADE DEN, MEN…
JENS: Musiken ja. Texten tycker jag väl inte är såhär jättebra heller, men jag håller ju fast vid den… Alltså, det är många texter som jag tycker är kassa nu — rent språkmässigt — eftersom man utvecklas hela tiden. Hade jag skrivit om samma sak nu så hade jag uttryckt mig annorlunda, men det finns ingen text som jag skrivit som jag inte håller med om. Som jag inte håller med mig själv om. (Skratt). Jag håller helt klart fast vid vad jag skrivit, förutom de gånger jag skrivit om dom. Då om sinnesstämningar och känslor som jag inte har längre. Om jag skrivit om något problem eller så som jag tycker mig ha kommit ifrån nu.
JAG: DET ÄR SÅ ATT DU SKRIVER AV DIG…
JENS: Ja absolut. Jag skriver varje dag. En massa olika saker. Ibland eller ofta så skriver jag saker som inte är menat att bli just Ashram-texter, och ändå blir det. Oftast korta snuttar och så. Det är väl som någon slags dagbok i korta textsnuttsavsnitt. Nåt sånt… Jag skriver för att få ur mig saker.
JAG: JAG KOMMER VÄL IN LITE PÅ DET SEN. ALLMÄNT: HUR VIKTIG ÄR EN TEXT EGENTLIGEN? VAD ÄR EN BRA TEXT? OCH KAN EN BRA TEXT UPPVÄGA DÅLIG MUSIK / TVÄRTOM.
JENS: Ptrr… Det kan ju gå båda hållen det där. Ska jag svara på det här? (De andra 4 nickar jakande.) Okej. Jag tycker att dels så kan väldigt bra musik ursäkta lite halvkassa texter, mycket mer än vad jättebra texter kan ursäkta dålig musik. På det sättet är musiken viktigare. Jag tycker ändå att om det var ett band som var skitbra; spelade verkligen såhär jättebra musik, och så sa dom att dom skulle döda negrer. Jag skulle liksom aldrig kunna lyssna på dom, för det skulle komma i vägen. På det är musiken… Både text och musik är viktiga! Det är väl musiken som är det mest avgörande för om man skall lyssna på ett band eller inte.

Om ni redan nu har märkt att laget är en man kort, så är det för att ingen mindre än Peter Fredin — den allsmäktiga skrothögen själv inte hade mage att dyka upp till intervjun. Han är dock med på bilderna… Slå upp en Kerrangtidning, kika ut någon hårdrockare och jämför, så ser ni direkt vem herren äro?…?

ANDERS: Eftersom man kan välja bort ett band p g a texterna faktiskt, som man nu kan göra, så är det nästan lika viktigt som musiken. Än så länge så har jag dock inte stött på något band som jag tycker ha haft såhär förskräckligt dåliga texter och jättebra musik.
JAG: DU KANSKE ALDRIG GILLADE ULTIMA THULE?
ANDERS: Nej det har jag ju inte gjort.
JENS: Earth crisis är ju rent musikaliskt väldigt bra! Det är snillrikt och de är väldigt intressanta, men texterna tycker jag inte så mycket om. Dom gör ju så pass varierad musik… (Spratt).
JAG: JO VISST. NÅGON SOM VILL SÄGA NÅGOT MER OM TEXTERNA?
ERIK: Jag står bakom dom texter vi har. Det blir ju mycket vad man står för…
ANDERS: Ja va fan. Alla står ju bakom texterna! För mig, ifall jag lyssnar mycket på en skiva som jag kan tänka att ”fan, det där skulle jag ha viljat skriva”, så blir jag gärna väldigt förälskad i den skivan liksom…
JAG: HAR DU NÅGOT EXEMPEL?
ANDERS: Ja. Bob Tilton och… Fireside.
JENS: Hela Rites of spring skivan är ju som en jävla… ”Hur kunde han veta det?”
ANDERS: Vissa är bra tycker jag. Inte alla. Det finns ju så mycket… Born against också.
JAG: VAD ÄR EN BRA TEXT DÅ?
ANDERS: Om det fyller en funktion för den som har skrivit texten och/eller om man som lyssnare får ut någonting av den så…
JENS: Visst. När man kan relatera till det och identifiera sig med det… Men det är svårt att säga. Jag kan ju tycka såhär att det här var ju välskrivet och bra språkmässigt. Han säger ju nånting också. Håller jag sen inte med om det så går det ju inte in. Jag kan ju fortfarande tycka att det är en bra text. En bra text då? Jag gillar i varje fall sådana texter som är personliga även fast det kan handla om politik. Det blir bäst om man för ner det på en personlig nivå tycker jag. Jämför t ex Downcast med Born against… Downcast sjunger om lagklausuler och använder så här jätteuppstyltat språk, liggandes ganska så nära 70-talsproggen. Det låter som om dom sjunger politiska flygblad liksom. Born against sjunger ibland sen om precis samma saker, fast det blir tusen gånger så mer effektivt eftersom att han sjunger om sig själv och hur mycket han hatar dom här grejerna, som han nu sjunger om. Då kan man väl liksom sitta och läsa det här då, och så internaliserar man det. Alltså att det går igenom en själv och att man på det sättet kanske känner mer samhörighet; att man kanske t o m tar till sig den politiska fråga de ville få ut genom texten, istället för som Downcastexemplet där de pratar åt en. Neråt då liksom. Även fast jag tycker att Downcast har jättemycket bra saker att säga, så tycker jag inte att de skulle ha skrivit texter… De skulle ha startat ett politiskt parti istället.
JAG: ATT MAN SKRIVER SÅ SOM DU SÄGER KAN JU OCKSÅ MEDFÖRA… BORN AGAINST BLEV JU VERKLIGEN HATADE FÖR VAD DOM SADE OCH PÅ VILKET SÄTT DE SADE DET.
JENS: Jovisst. För vad dom skrev och sa i intervjuer och sådär. Dom trampade ju folk på tårna liksom — med flit.
JAG: OCH DET HAR KANSKE EFFEKTEN ATT ANDRA BAND INTE SKRIVER SOM SÅ. BORN AGAINST GICK JU VERKLIGEN IN FÖR DET; TEXTERNA ÄR JU INTE UPPLAGDA MED RIM, UTAN BARA RAKT PÅ LIKSOM…
JENS: Ja som ett enda långt rabblande; som en utskällning! Det är det jag gillar.
ANDERS: Det kan ju bli väldigt såhär: Ja! Där satt den! Samtidigt som Bob tilton som är såhär väldigt poetiska och vaga och nästan pretentiösa, men ändå jätte, jättebra. Dom är lite… YYYLLLLL!!
JENS: (Skratt), Och så använder de sig av lite gammelengelska ord och sådant.
ANDERS: ”Ripening wind shall see me dance…”
JENS: Jag tycker texterna på deras första singel är mycket bättre isånafall.
JAG: SKRIVER NI NÅGOT ANNAT DÅ? NÅGOT ANNAT ÄN TEXTER OCH MUSIK TILL BANDET… JENS HAR SVARAT SKULLE jag TRO.
JENS: Ja.
TOMAS: Jag är inte skrivkunnig. Nej. Jag skriver ingenting, men jag kan skriva.
ANDERS: Som det är med mig så gör jag väl inte direkt musik till Ashram. Lite småidéer kanske som poppar upp titt som tätt. Har väl gjort litegrann. När jag spelar gitarr så är det ju det jag gör — jag gör riff. Jag gör inga låtar, jag bara spelar liksom. Om jag kommer ihåg det dagen efter så tycker jag ändå att det är skitdåligt, så det blir aldrig visat för någon annan. Det är samma sak med texter. Jag skriver rätt ofta saker, och sen dan efter så river jag sönder och slänger bort det. Tänker: ”Det här är dåligt…”
ERIK: Jag tänker mycket saker i huvudet som jag tycker är rena rama genireplikerna, men det är samma sak igen… När man väl skrivit ner det så tycker man ändå inte att det är så vidare hållbart. Så är det på det lyrikmässiga planet i varje fall. Gällande musik så leker jag väl runt en hel del.

JAG: JENS KAN FÅ BERÄTTA OM SIN DELAKTIGHET I FANZINET HAN PYSSLAR MED.
JENS: Om vilket?
JAG: JA, DU KAN VÄL TA BÅDA. ELLER… TRE KANSKE DET ÄR?
JENS: Mmmm… Jag har gjort tre. Det första jag gjorde började jag med -87, och det var utklipp ur ”Kerrang” och sådana där saker. Jag översatte artiklar från olika hårdrockstidningar och så gjorde jag en 25 ex sådär. Det blev senare ”Noizine”, vilket jag gjorde fem nummer av. Det sista gjorde jag -90, och det skäms jag jättemycket över…
JAG: JASÅ!
JENS: Ja, jag tycker det är så jävla kasst bara. Jamen du vet… Hur tycker du nu att du tänkte när du var tretton? Skulle du vilja ha det i tryck nu?
JAG: NJA… DU VAR ALLTSÅ TRETTON ÅR NÄR DU GAV UT ”NOIZINE”…
JENS: Tretton, fjorton och femton var jag väl.
JAG: JÄMFÖR DU ”NOIZINE” MED EN DEL TIDNINGAR IDAG SÅ TYCKER jag JU INTE ATT DEN ÄR SÄMRE. SNARARE BÄTTRE!
ANDERS: Inte jag heller. Jag har ett nummer som jag fick av någon som snott den på ett bibliotek. Sätra bibliotek var det. Jag tyckte det var bra då, och jag tycker det fortfarande.
JENS: Banden jag intervjuade tycker jag var bra. I sista numret så var även intervjuerna okej, men det andra liksom… Jag kunde inte skriva på den tiden och kan det fortfarande inte… Men det är det där igen. Jag förkastar allt jag gjorde för ett halvår sen. Så har det alltid varit, och så kommer det väl alltid att vara antar jag. (Skratt.) Då kan du ju tänka dig vad jag tycker om de saker jag gjorde för 5 år sen! Jag hatar det så jävla mycket att jag önskar att, att… Det inte fanns.
JAG: DET DU SÄGER NU KOMMER INTE GILLAS OM EN MÅNAD, ELLER?
JENS: Jo, jo det tror jag men om ett halvår, då jävlar kommer jag och eldar upp varenda tidning!
ANDERS: Det är väl så det är här också. Att jag slänger saker jag skrivit nästa dag. Åsikter formas ju varje dag. I och för sig så är svängningarna kanske inte så där stora… Igår var jag sexist, idag odlar jag äppelträd liksom??!?!!?
JENS: Det kan jag tillägga att av det jag skriver, så är det max 10% som jag använder. Det som jag bara tycker var okej skrivet får stanna i blocket. Mycket är bara skit ändå.
JAG: NYA FANZINET DÅ?
JENS: Jag har varit jätteslarvig med det där på senaste tiden, och har inte haft någon inspiration alls till att hålla på med det. Vad jag vet är att Olle har köpt Daniels dator, och jag vet att Olle skriver lite. Vi har pratat om att göra något av det…
JAG: ALLMÄNT OM DET?
JENS: Allmänt om det… Det är på engelska. Intervjuer med 108, No For An Answer, Kent MacLard (Ebbullition records.), Drive like jehu intervjun jag fick… Få se? Kanske blir det Sparkmarker också. Jag vet inte om den kommer med. Kanske? Det är nåt till… Äh, jag vet inte. Jag tror att tidningen kommer att heta ”Visionary”, men det är jag inte heller säker på.

JAG: JAHA. BERÄTTA OM NYA INSPELNINGAR, OM STUDIOS, OM INSTRUMENTALA LÅTAR OCH OM SKIVBOLAG I SAMMANHANGET, TACK! DEN FÅR ERIK TA TYCKER JAG.
ERIK: Vad som är bestämt är att vi i varje fall ska ge ut en EP; en mini-cd. Helst innan årets slut. Vi har planerat inspelningen till den i senare hälften av oktober (när detta skrivs typ /red) i ett hus ute i Bönan om allt går som vi vill. (Bönan = där landets surströmming produceras om ni inte visste det /red igen.) Vi kommer att låna och hyra ihop grejer så att vi kan bygga upp en tillfällig studio i den stugan. Jag ser fram emot det hemskt mycket, för det kommer att bli otroligt skönt att slippa den här studiogrejen. Sitta i en studio. Det kan vara jävligt drygt ibland. Intressant också, men om man tänker efter så är det jävligt tråkigt att sitta och lyssna på samma låt för femte gången! Är det kul det…?
JENS: Fem! Femtio kanske… Det är inte tråkigt. Det är det värsta som finns!
ERIK: Det är inte det värsta som finns, det tycker jag inte. Det är väldigt intressant att se det hela växa fram under mixning och allt ihop tycker jag, men visst fan kan man bli trött på det. Ibland. De här låtarna vi ska ge ut är då låtar som inte riktigt matchar dom allra nyaste låtarna vi gjort, men de är ändå rätt aktuella, så vi spelar in dom ändå. Är värda att ges ut helt enkelt. Dom låtarna — ett par snabba sådana — kommer på den här mini cdn.

JAG: OM ANDRA STUDIOS DÅ? NI KÖRDE JU EN INSPELNING NU FÖR ETT TAG SEN? EN LÅNG EN…
ANDERS: Den gjorde vi i replokalen. Vi lånade en porta av en kille som heter Magnus. Tomas är ljud… Kunnig…
TOMAS: Ja. Ehh… Dom fyra instrumentala låtarna som finns är bara låtar vi inte satt text till. Vi kommer att sätta texter till dom.
JENS: Jag hade inga texter klara just då, men vi ville inte lämna dem bara för det. Vi spelade in dom för skojs skull.
JAG: SÅ NI KOMMER INTE ATT KÖRA NÅGRA INSTRUMENTALA LÅTAR?
JENS: Det kommer att vara en instrumental låt på skivan som kommer efter mini cdn. På mini cdn är ju allt klart; vi kan låtarna för vi har spelat dem i ett år. Några ännu längre… Det är väl fem låtar. Men sen så har vi precis gjort klar all musik till fullängdaren som kommer nästa år. Där kommer tre av de där ”nu” instrumentala låtarna vara med.
JAG: SKIVBOLAG?
JENS: Mini cdn på Wounded. Till fullängdaren så vill vi gärna hitta något annat bolag som har lite bättre distribution utomlands… Vi är absolut inte missnöjda med Wounded, han är jättesnäll Ragge, men det känns som om vi skulle kunna komma lite längre fram om vi låg på ett annat bolag. Vi vet väl inte riktigt vilket, men Art Monk Constructions som gett ut Lincoln och allt det där tyckte vi var jättebra och är intresserade av oss. Vi har skickat runt den här demon som vi gjorde då, och har även snackat med ett annat bolag… Det märks sen…

JAG: ANNAT ÄMNE. HUR GILLAR NI KNARK? ELLER SNARARE ÅSIKTERNA?
ANDERS: Jag tycker att jag är kapabel att fatta mina egna beslut. Jag tycker inte att någon som inte vill mitt allra bästa skall säga åt mig vad jag skall göra med min kropp och med mitt huvud. Jag gör vad fan jag vill med mitt huvud. Vill jag skjuta heroin om en kvart så försöker jag få tag på heroin. Skulle nog inte klara av att få det, men… Jag är ingen drogmotståndare.
JENS: Det är det väl ingen av oss som är… Direkt.
JAG: ÄR DET NÅGON IDÉ MED DET DÅ? VARFÖR SKA MAN KNARKA?
ANDERS: Om man tycker att det är roligt, då ska man göra det. Det är väl olika för alla människor…
JENS: Men för fan. Det är ju gott! (Skratt.) Alltså, jag vet inte. Om man finner det roande och/eller om man känner att man växer av det, samt håller en någorlunda distans till det så tycker jag att det ar en bra grej.
ERIK: Jag vet inte vad jag ska säga. Vet inte alls… Jag har… Det är ett fult ord och ett ofta missbrukat ord, men jag har en liberal syn på det hela, på narkotika. Folk som är emot det… Jag förstår vad dom menar, men dom framför det på så konstiga sätt, med skrämselpropaganda. När folk använder så stämmer det inte, och då… Visst kan man råka ut för en massa väldigt otrevliga saker, men oftast är det inte så. Till att börja med?
JAG: DET ÄR VÄL DET, IBLAND ANDRA SAKER, MEN DET FRÄMST SOM IFRÅNSKILJER ER I STORT SETT RESTEN AV SVERIGES HC-SCEN IDAG. ATT NI INTE TAR AVSTÅND FRÅN DROGER.
JENS: Vi är ju inte straight edge, men jag vet inte hur många svenska band som är det heller. Oftast så pratar man väl inte om det i intervjuer heller.
ANDERS: Dom här vanliga frågorna förekommer ju: ”Är ni straight edge” blabla…
JENS: Precis. Inte: ”Tycker ni om droger” och så? Fast jag vet inte. Alkohol är ju också en drog, och jag kan tänka mig att 99% av alla svenska band super.

JAG: JO. DEFINIERA NU ORDET ”SLACKER”.
ALLA: Skratt!
JENS: ”Slacker” är ett sånt här äckligt modeord. Precis såhär Generation X… Det är pinsamt liksom. En slacker är någon slags mediakreation av något slags varumärke. Det är kopplat till hela nöjesindustrins sätt att försöka sätta etiketter på folk, för att sedan kunna sälja saker till dom som dom skall behöva när dom är en slacker… Om man nu skall vara en sådan så äter man väl mest pizza, knarkar och kollar på TV sådär.
ANDERS: Och tänker inte på något annat förmodligen än att samhället är skyldig att låta en röka gräs och titta på TV… En slacker är då ett modeuttryck, och brukar väl framställas som en person som lyssnat lite för mycket på grunge och tänkt att: ”Kan Eddie Vedder ha trasig jacka så kan väl jag ha det också”, och så sitter man där och gör ingenting, OCH även fast jag inte har något jobb, och tittar på TV ibland så är inte jag någon slacker, jag tanker…
ERIK: Jag måste säga att jag helt missat ordet slacker… ”Slackmotherfucker” är det väl Superchunk som sjunger. Det är kanske där… ”I’m working, but I’m not working for you, SLACKMOTHERFUCKER!”
ANDERS: Slack betyder ju lam, slak…
JENS: Det finns ett uttryck som heter ”cut me some slack” och det är väl liksom ”lägg av”, ”sluta jobba på mig”. En slacker är väl någon som inte vill jobba på en? Alltså. Jag vet inte. Vadådå? (Skratt.)

JAG: VET INTE; FICK DET FRÅN DEN LÅTEN FAKTISKT… SLACKMOTHERFUCKER, OKEJ. VEM ELLER VAD ÄR DET SOM HAR INFLUERAT ER TILL PERSONERNA NI ÄR IDAG? PERSONER, BÖCKER, MUSIK.
ANDERS: Alla band jag lyssnat på, min familj, min skola. Man formas väl av allt runtikring en… Ingen speciell förebild. Min mamma kanske? Det finns ju tre personer. Dom här människorna, plus Peter som inte är här.
JENS: Man är ju den totala summan av alla människor man har träffat. Allt man har hört, sett och gjort. Sen finns det ju grejer som man influerad av mer eller mindre. Mitt liv har faktiskt varit fullt av både och. Mest dåliga grejer… Som nu har fått mig att fatta olika beslut och välja olika vägar. ”Sådär vill jag inte göra, sådär vill jag inte bli”. Om jag nu skall säga ett par grejer som varit de allra största i mitt liv, då är det: Mina föräldrar. Min uppväxt. Punkrock. Knark. Kärlek. Det är dom grejerna som har influerat mig mest…
ERIK: Har aldrig tänkt på det faktiskt: Man suger ju styrka och energi från alla människor som behandlar en illa. Om man säger som så att det finns två instanser… Kommunala, eller statliga i ryggen kanske, där man är väldigt duktiga på att se ner på folk: Arbetsförmedlingen och soc. Det finns många människor som går dit, och som blir väldigt ledsna för att de blivit så illa behandlade. Gråter verkligen av det…
JENS: Och ändå så går folk med på det, och tycker ”så ska det väl vara”.
ERIK: Jo det också. Men liksom… Det finns, eller kan finnas goda människor på de här ställena också. Det gäller att hitta dem bara. Blir man illa behandlad på arbetsförmedlingen kan man alltid gå till någons chef. Då kanske det löser sig på en dag. Det har det ivarjefall gjort för mig, och då blir jag glad för då har jag gjort livet surt för honom. Det känns ju väldigt bra för mig. Man blir stärkt liksom. Det spelar ingen roll hur mycket de ser på mig. De ger mig bara energi ändå. Jag är inte lika dum som dom…
ANDERS: Alla gånger man blir illa behandlad så kan man ju bara bli ledsen, men hellre då förbannad och stärkt.
ERIK: Inte aggressiv…
ANDERS: Inte aggressiv eller våldsam… Det är ju en jävla skillnad. Om man blir stoppad av poliser t ex som beter sig som… Kukar! Som stannar en och gör som dom brukar göra. Då blir man ju inte såhär ledsen: ”å, nej. Jag ser så farlig ut.” Man blir bara förbannad, och visst, även uppretad. Det brukar väl hända mig några gånger om året, mest på vårarna, och jag ser inte ut som någon brottsling!?!
TOMAS: Jag tycker att det händer tämligen ofta; att de tittar till en. Som när vi stog med Johan utanför Vasahuset, och de kommer och frågar vad vi gör där… Vi stog utanför en kompis och rökte! Så de kommer och frågar ”vad vi har där att göra”? — ”Ja, jag bor här…” och dom svarar: ”Kan du bevisa det”? Blablabla. Allmänt kukig attityd. Någon gång så var vi uppe på hemlingbyberget och tittade på soluppgången. Kastade sten nerför backen… Då kommer det två poliser, och, ”vad fan gör ni då? Jävligt kula nöjen man kan ha för sig mitt i natten. Jaja! Är ni pigga, eller…”
ERIK: Vi var helt nyktra.
JENS: Det har ju hänt värre grejer också. Peter har fått stryk av dom… Sen blev han inslängd i fyllhäcken en gång utan att ha varit full. Det är många av mina kompisar som har fått stryk helt utan nämnvärd anledning. Det har varit i samband med demonstrationer, men oftare att de bara kommer fram och jävlar. ”Vad gör du här?”
ANDERS: De kommer fram och frågar ”vem är du?”, och knappar in det på datorn. På den tiden förut när jag kanske var skitfull så sa man att man var 20, när man kanske var 14. Så knappar dom in det och säger ”Nej, du är inte 20. Gå hem och lägg dig!” Allmänt onödiga grejer liksom. Vadå, får jag inte vara vaken???
JENS: ”Städa upp det här nu!” ”Vadå, det är inte…” ”Det skiter jag i! Städa upp nu!” Dom har ingenting att göra, och så vill de massera sina egon lite, och så kommer de fram… Vill väl känna makt liksom.
ANDERS: Om man har något som helst humant drag så är det frågan om man överhuvudtaget passar som polis!
JENS: Det är ju klart. Det är ju det det går ut på…

JAG: OKEJ. DIM REFLECTIONS SADE I EN INTERVJU I ETT FÖRSÖK ATT BESKRIVA SIG SJÄLVA: ”VI LÅTER UNGEFÄR SOM ASHRAM, FAST MINDRE JAZZIGT”. VAR DET EN BRA DEFINITION? ÄR NI JAZZ?
JENS: Vi är definitivt influerade av jazz. Vi lyssnar på det en hel del. Jag gillar Miles Davis jättemycket. Erik har väl lyssnat ännu mer än mig också… Men jag tycker väl inte… Jag menar, allt vi lyssnar på, frivilligt och ofrivilligt, influeras vi väl av… Hör jag Irma Schultz på radion så kommer det också in på något sätt liksom, men då i skepnad av att man inte låter som henne…
JAG: JAZZ PÅ SÅ VIS ATT DET LÅTER IMPROVISERAT KANSKE? DU KÖR VÄL INTE SÅ HÄR JÄTTERAKA GREJER PÅ TRUMMORNA, ELLER?
JENS: Njäa. Jag vet inte. Jag har börjat göra det mer och mer på det senaste vi har gjort. Där har jag ansträngt mig nästan för att spela mer raka takter, kan man säga. Det är bara för att jag lyssnar på Quicksand. Deras trummis är så jävlajävlajävla bra. Jazz då? Jag tycker inte att vi är så jättejazziga faktiskt…
ERIK: Meckiga kanske? I jämförelse med många andra svenska band? Det är det många som säger, och det kan jag ju hålla med om också.
ANDERS: Också att bara för att vi är influerade av Miles Davis så behöver det ju inte höras att man lyssnat på honom… Bara för att man blivit jättepeppad av att lyssna på honom.
JENS: I en del låtar, som jag gör åtminstone, kan jag säga att när jag gjorde den här låten eller riffen så var jag inspirerad av det, det och det. Ibland så låter det bara en hel del som ”det” bandet bara för att jag tycker att det var så jävla bra just då. Har väl sedan haft det i huvudet — undermedvetet eller medvetet… ”Nu ska jag göra en låt som är bättre än Fireside, men det går ju inte…” Inte riktigt så kanske… Nej men, ibland så kan man ha lyssnat på t ex Fugazi, och så gör man en låt som inte låter som Fugazi… Bara för att jag fått en viss känsla av något band så betyder inte det att jag inte kan låta helt annorlunda. Att man gör någonting eget av det…
JAG: JA, OCH DÅ BLIR DET OLIKA FRÅN PERSON TILL PERSON. HELLRE SÅ ÄN ATT… JAG TYCKER ATT DET ÄR JOBBIGT VÄRRE NÄR EN HEL DRÖS BAND KÖR I STORT SETT SAMMA STUK HELA TIDEN… GÄLLANDE SVERIGE SÅ ÄR DET VÄL LITE MINDRE AV DET JUST NU? MER FÖR ETT ÅR SEN… DET BLIR LITE MENLÖST.
JENS: Mmm. Det är det som är så tråkigt! Det är ju inte bara i Sverige, men det är mycket även här. Även fast jag inte lyssnar så mycket på så mycket svensk musik, så hör man ju en del… Man häpnar verkligen vid hur de står ut själva med att vara så himla tråkiga. Att låta exakt likadant som ett annat band! De har fan valt ett band att ha som mall, och säger ”nu låter vi som det här, och inget annat”! Jag förstår inte hur man orkar spela, inte hur man får motivation till det, och inte hur man orkar göra trettio låtar som låter likadant. Dom måste ju gilla det jävligt mycket eftersom dom orkar. Speciellt när dom inte kommit på själva stuket själva: Det kan inte vara kul att spela i ett band om man bara låter som en B-kopia av något ett annat band redan gjort… Därmed inte sagt att vi är så jätteoriginella och unika, och inte låter som 1600 andra band, för det gör vi.
ANDERS: Man kan häpna över hur många gånger man kan använda samma jävla riff i en hardcorelåt. Och sen ska vi inte prata om trall och käng! Det är ju löjligt…

JAG: OCH SÅ FORTSÄTTER VI: GÖR ETT LITE KVICKT ORDPORTRÄTT AV ANDERS HÄR. EN MENING VAR TYP. ANDERS FÅR PRATA SÅ MYCKET HAN VILL.
ERIK: Trött… Och lite långsam ibland… (skratt.)
TOMAS: Du tar orden ur munnen på mig. Flanders…
JENS: Han är go och snäll och trött!
ANDERS: Jag är trött. Inte så tråkig och flanig som jag kan verka, men jävligt trött. (Skratt.) Och 1000 grejer till som jag inte tänker säga till dig!

JAG: AVSLUTNING! BERÄTTA OM NÅGON KUL FÖRENING NI GILLAR, OCH KANSKE ÄR MED I, SAMT EN SCENRAPPORT PÅ GÄVLE OM DET FINNS NÅGON SCEN??
ANDERS: Jag är inte med i någon förening förutom Gävle musikforum, som vi nu håller på med. Det är en av de grejerna som absolut mest fått in mig på punk överhuvudtaget! Jag lyssnade väl lite på det innan, men när jag gick dit och såg Dross så blev det bara… PANG! Vad var det mer?
JAG: JA, DROSS T EX. SPELAR DE FORTFARANDE?
ANDERS: Nix. Finns ingen scen. (Optimistjolle?)
JENS: Ehh. Draft??
ANDERS: Dom har slutat. Trummisen har hoppat av… (Och ersattes för ett tag sen av en annan slyngel… Lyssna på Draft! /red.)
JENS: Jaha. Du skall starta ett band? Det tycker vi! Men som hardcorescen så är Gävle precis urkasst…
ANDERS: Vilket är konstigt eftersom det varit så jävla mycket hardcorekonserter här jämfört med andra ställen…
JENS: Folk tar det inte till sig… Det är en del som har gjort det. Du har ju det, och en handfull till andra människor. Det är väl dom som utgör någon slags beståndsdel i den hardcorescen som nu finns… Det borde vara fler band, fler aktiva; förövrigt fler folk som tog tummen ur röven och gjorde något! Och då undrar man vad det är som fattas? Vi har ju hållit på med Cafe Q en hel del, så man kan ju undra om man gjort något fel? Om vi förmedlat fel saker till folk? Det enda skälet till att jag bokar konserter överhuvudtaget är för att hålla intresset för hardcore uppe!
TOMAS: Det finns ju ändå folk lite här och var som är intresserade av att spela i ett band och sådär, men dom känner inte varandra…

JAG: ÖVRIGT ATT TILLÄGGA?
JENS: Det var kul!
ANDERS: Ja det var roligt. Trevliga frågor också. Det är roligare när det liksom blir ett samtal av det hela. Inte bara ”Är ni straight edge?” — Nej. ”Spelar ni mycket?” — Nej. ”Tycker ni att ni är bäst i världen?” — Nej. ”Tycker ni att ni låter precis som Fugazi och Quicksand?” — Blä. Det är roligare att prata!
JAG: JAJUSTDET. ”SKICKLIGA SPELEMÄN, LÅTER FUGAZI, QUICKSAND…”
JENS: Ja. Det är lite kul. När han — Ragge — skrev det där så sade vi till honom om det där med att vi var Sveriges spelskickligaste band… Att vi inte tyckte om det. Att det var kaxigt och oväsentligt… För det är det! Det är klart att man måste ha ett visst mått av spelskicklighet för att kunna spela i ett band, så att det låter bra, men så länge man gör någonting äkta och förmedlar det så tycker inte jag att det spelar någon roll. Att man är lite taskig på att spela… Det är ändå känslan som räknas. Sen det där med Fugazi och Quicksand…
JAG: HANS LILLA ÅSIKT KANSKE?
JENS: Ja, Fugazi kan jag hålla med om…
ANDERS: Jag tycker inte att man gör det riktigt klart när man refererar till dom banden. Det är faktiskt inte riktigt så enkelt som att säga ”Fugazi och Quicksand.” Det finns andra band som skulle säga mer…
JENS: Det kanske inte går att lansera oss lika mycket om han säger att vi låter mer som ett annat band än just Quicksand… Jag vet inte hur han tänker? Men! Faktum är att det senaste vi har gjort kanske låter i sånt fall lite mer likt Fugazi/Quicksand. Då kommer det att stämma lite bättre.

JAG: FÅR DET AVSLUTA?
ANDERS: Ja, fast om det är någon som inte köpt nya Swervedriver skivan så kan jag ju tala om att jag som privatperson och som medlem i Ashram säga att dom sitter i ett flygplan… Han är t o m född där sångaren, så alla nästan borde ta och köpa den skivan. Ja!
JENS: Och ett flygplan!
ANDERS: Japp. Alla borde ha ett eget flygplan. Det är väl så det är.
ERIK: Som man kan åka omkring fritt i runt?
ANDERS: Det är många saker som man kan fråga sig, som om man skall äta upp oliven i martinin och om man får hångla med påven om man ber väldigt snällt?
TOMAS: Ni vet tandpetare…
ANDERS: Kan man peta tänderna med tandpetare överhuvudtaget ELLER ÄR DET BARA FÖR ATT DE SMAKAR MINT SOM DOM FINNNS!??

”Klick…”
Slut på första intervjun i denna tidning. Man jobbar liksom från mitten och ut, så det som är mest aktuellt kommer också först… Om ni orkade såhär långt så får ni ge er själv en liten applåd, för långt blev det ju… Det kanske mest får rikta sig till oss Gävlebor som vill veta allt om lokaldårarna… Även om det inte riktigt borde vara så, så blir det så? Om detta faktum skall ändras så hänger det på DIG! Köp Ashram, läs Ashram, ät Ashram, lukta Ashram och njut Ashram nu! Skicka sedan beröm till pratmakaren i bandet, Jens: Jens Åker, Sörbygatan 72 b, 802 55 Gävle, eller till inte fullt så pratglade Erik: Erik Wallinder, Rävpasset 11 f, 806 35 Gävle.