Vi fikade med två femtedelar av Speaker för att diskutera plattan Well! Get closer, som finns ute nu.

UR SPILLRORNA AV GREEN BILDADES — tja, vad ska man kalla dem? — power-slyngel-poppande Speaker.
Kan herrarna vara så goda och presentera sig?
— Björn Palmberg, jag spelar gitarr.
— Magnus Fridh, gitarr och sång.
Vad ska göra Speaker till mer än bara ännu ett popband?
— Vi får svara med klichéer: Vi har bättre låtar och produktionen blir något extra. Det blir mer än en popplatta.
Känns inte överetableringen i branschen jobbig?
— Jo, hösten blir jobbig, det kommer oerhört många skivor. Men vi är bättre än de.
Har ni några specifika influenser, skivor, konserter, böcker?
— Nja, allt möjligt. Vi är flexibla, vi influeras av olika saker vid olika tillfällen. Just nu är vi så inne på våra egna grejer att vi knappt tar in någonting annat alls.
Hur ser framtiden ut för er?
— Vi inväntar gensvaret på plattan, och åker troligen på turné framåt 1997.
Hur kommer låtarna till?
— Vi två kommer med idéer och bollar dem mellan oss, sedan presenterar vi dem för resten av bandet. De får dissa eller godkänna.
Vad betyder texterna?
— De är ganska allvarliga, personliga och betyder mycket för oss. De kommer att finnas i tryck på konvolutet.
Jag har hört sex av era låtar. Två är ösiga, de andra fyra lite stillsammare. Är variationen, tvåpoligheten, ett medvetet drag?
— De snabba är medvetet desperata, nästan överenergiska. Bredden och dynamiken är viktig för oss, men vi tycker att det finns en helhetskänsla också.
Har ni några speciella spelningsminnen?
— Vi har faktiskt bara gjort en åtta-nio spelningar, de flesta under Slitz-turnén i somras. Det sämsta är nog när vi spelade på Lollipop, vi fick gå på mitt i natten, och så bröt Magnus röst ihop efter fyra låtar.
Associera lite kring följande:
Napalm Death.
— Ingen aning.
Mismates.
— Aldrig hört.
Henry Rollins.
— Gammal hardcorehjälte. Han spelade med Black Flag i Karlshamn för länge sen.
Gudrun Schyman.
— Alko.
Percy Tårar.
— Lysande, men väl stockholmscentrerat.