Förutom att vara en jävel på flipper kan Dilba David Sylvians hela produktion på sina fem fingrar.

DILBA ALBUMDEBUTERAR I BÖRJAN av november med No 1. Vi pratade lite med henne om den speciella musiken, soul i drömska ljudlandskap.
Hur vill du beskriva din musik?
— Jag skulle vilja beskriva den som blå stämningsmusik med många skiftningar mellan moll och dur. Jag har lite svårt att sätta en etikett på min musik.
Vad har du för influenser?
— Jag lyssnar på allt från klassisk musik till Metallica, men inspiration hämtar jag framför allt från vad som händer andra i min närhet och från min egen verklighet. Jag är också, mer än vad jag tror, musikaliskt influerad av den kurdiska folkmusiken med sin vemodighet.
Tidigare ville du inte att ditt material skulle spridas. Varför inte?
— Jag ville inte spela in en skiva av den anledningen att jag tyckte musikbranschen var skit. Det är väldigt utelämnande att släppa en skiva som alla ska tycka en massa om. Och då menar jag inte bara recensenter, utan alla som hör den. Jag ville behålla musiken för mig själv. Så fort du arbetar med andra musiker så måste man förklara vad man vill ha. Folk säger ”Hur är det med den här basgången”, och då måste jag försvara eller förklara. Men det blev ändå mycket roligare än vad jag hade tänkt mig.
Hur ser framtiden ut för dig?
— Jag ska spela in en video till singeln I’m Sorry och i slutet på november ska jag ut på turné. Jag har ingen aning om hur många spelningar det blir. Jag är lite naiv av mig och planerar bara en vecka in i framtiden.