Hur kom du på idén att starta ett fanzine, vad var det som fick dig till att ta initiativet?
Truckfighter startade egentligen inte som ett fanzine utan var från början en ganska varierad websida där jag förvisso skrev om musik men där merparten av sidan gick ut på att glorifiera amerikanska lastbilar och livsstilen förknippad med dessa. Jag började dock skriva skivrecensioner ganska snart och fick bra respons från folk som läste. När jag publicerade min första intervju med Geoff Farina (Karate, Secret Stars) kände jag att jag kanske skulle börja satsa lite mer seriöst på tidningen. Lastbilarna och all onödig information om mig själv fick lämna plats för musik. Intervjuer, Recensioner och Kolumner har dominerat sen dess. Initiativet att starta tidningen var egentligen ganska slumpartat, jag hittade en kiosknovell med namnet truckfighters hos en kompis och tänkte att det skulle vara ett ganska coolt namn på ett fanzine med trucking-stil. Trucking-biten har jag tappat nånstans på vägen men jag hoppas på att kunna plocka upp den igen framöver. Lastbilar är mäktiga. Likaså mustascher, top-40 country och nätkepsar.

Vad har du för mål och syfte med zinet?, vad vill du uppnå?
Jag har egentligen inget mål med zinet. Möjligtvis tycker jag att det finns för lite zines (särskilt svenska) som skriver om musik som berör mig. Som jag ser så finns det ett tomrum mellan punkfanzines och tidningar som behandlar mer experimentiell musik. Det skulle vara kul att kunna fylla upp det tomrummet även om jag vid dags datum inte tycker att jag gör det.

Vad är drivkraften bakom Truckfighter, var hittar du motivationen och inspirationen?
I truckfighters barndom kom inspirationen till stor del från Country och lastbilar och sånt men numera så är all ny musik jag får höra genom truckfighter den största inspirations och motivationskällan. Att få en massa spännande musik hemskickad och att försöka skriva bra recensioner på den är inspirerande. Det är även inspirerande att göra intervjuer, dels med ”giganter” som David Pajo och Blonde Redhead men naturligtvis även med mer okända akter. Tanken att människor som tidigare inte hört talas om Slint, Seamonster1, Cerberus Shoal eller Pelé får göra det genom truckfighter känns kul.

Vad är enligt dig viktigare, ett bra och intressant innehåll eller en snygg och lockande layout?, vad satsar du mer energi på av dessa två aspekter.
Naturligtvis tycker jag att det är bäst om innehåll och utseende går hand i hand men om man ska rangordna så är ju innehållet viktigare. Jag gör inte längre designen för truckfighter själv utan jag får hjälp av min kamrat Henrik som är en bättre webdesigner än mig. Jag kände mig väldigt begränsad själv i mitt kunnande om webdesign så jag överlät det till nån som är bra på det. Det gör att jag kan engagera mig mer på innehållet. Ful layout kan dock få mig att strunta i att läsa vidare vilket kanske är synd då bra texter ibland kan gömma sig bakom 20-punkters rosa Comic Sans-textblock.

Har du några egna favoriter bland svenska samt utländska zines? I så fall vilka och varför?
Jag har en bunt favoriter, både i tryckt form och på internet. På Internet tycker jag om Green Mountain Music Reviews (www.gmmr.net), Lost At Sea (www.ursis.com/LAS), Pitchfork (www.pitchfork.com), Pillowfight (www.pillowfight.com) och Nude As The News (www.nudeasthenews.com). På papper gillar jag en hel det tidningar, Bland de utländska finns väl typ Puncture, Uncut, Punkplanet, Held like sound, Skyscraper och en massa annat, inte bara fanzines alltså utan även mer kommersiella publikationer, så länge de är bra skrivna och skriver om intressant musik. Promenade, The Broken Face och Sika Äpärä är svenska zines som jag kan tänka mig att läsa. Varför jag läser dem är på grund av att de är bra och att de har en viss självdistans som alltid är viktig. Just av den anledningen kan jag ha svårt för en del emo-zines som totalt saknar just självdistans. Varje zine med Mineral-citat går bort.