Dipper är ett band som betyder mycket för mig personligen. Ända sedan jag först hörde deras ep ”instant man” har de haft en speciell plats i min skivhylla. Det som attraherade mig var deras originella, energiska och explosiva sound. Ett sound som väldigt få band ligger i närheten av. När jag sedan såg gruppen live under den senaste upplagan av Umeå open stod ett faktum klart för mig. Dipper är inte vilket band som helst. Upplevelsen av deras energiska framträdande ledde mig in i en känsla av total eufori. De är definitivt värda att uppmärksamma. Nedan följer en pratstund med frontmannen Harri Kolari.

Presentera bandet och dess medlemmar, berätta litegrann om varje individ.
Dipper är:
Magnus Karlsson; Gitarr
Harri Kolari; Bas och sång
Patrik Malmros; Trummor
Joachim Leksell; Sång
Magnus är en lång stör som undervisar i sociologi på Lunds universitet. Han är tvåbarnsfar och bosatt i Lund.
Harri är en arbetslös, överviktig Tv-tittare och sportfåne. Bor i Malmö med sambo och katt.
Patrik är en stenkakespelande musik- och levnads-njutare. Bor i Malmö med sambo.
Joachim är deltidsbartender som tillbringar fritiden antingen på andra sidan baren eller framför Playstation. Bor i Malmö med sambo.

Hur bildades bandet? Vad gjorde att ni bestämde er för att slå era påsar ihop?
Bandet bildades av Magnus och Joachim, efter att de bägge hoppat av från popbandet Scents under 1994. När de träffades och jämförde skivsamlingar, insåg de att de kunde hitta på något helt annat. Deras förtjusning för grupper som Birthday Party, DAF, Dead Kennedys och Hunters & Collectors hade inte haft en chans i Scents. De ringde Patrik, som Joachim spelat med tidigare och började repa. Senare kom Joachim på att det var lite besvärligt att spela bas och sjunga samtidigt och så kom jag (Harri) med i bandet. Jag hade träffat Joachim tidigare på fester och visste att han gillade Wire och the Fall så vi hade en bra utgångspunkt.

Vad är drivkraften bakom Dipper? Var hittar ni er motivation och inspiration?
Jag antar att vi endast försöker bevisa något för oss själva. Vi försöker göra nya låtar hela tiden som överraskar även oss. Det är en fantastisk känsla när låtarna växer fram i replokalen, när den ordlösa kommunikationen mellan medlemmarna är på topp. Vi vill ju givetvis också släppa skivor och låta andra höra på den musik som vi själva älskar. Vi gör den musik vi själv vill höra. De största kickarna får vi dock live, när vi ser de förundrade oroade och roade ansiktena hos de människor som kommit för att se på oss eller något annat band som vi spelar tillsammans med. Den adrenalinrush man får live är svår att slå.

Vilka band ser ni som era största musikaliska influenser och varför? Vad har de betytt för er som personer och för bandet?
Här kan jag endast tala för mig själv, de andra har andra influenser.
Band som Wire, Jesus Lizard, Birthday Party och Sex Pistols har betytt väldigt mycket för mig på flera olika sätt. Wire visade att man inte behövde krångla till det, att man kunde göra musik med väldigt enkla medel och ändå uppnå något stort. Jesus Lizard hade en attityd som passar mig väldigt bra; rytmisk, hård musik med hjärta. Detsamma kan sägas om Birthday Party. Sex Pistols var det största bandet när jag upptäckte punken och kom som ett slag i mellangärdet. Andra band har också varit betydande för mig i olika perioder av mitt liv. Man är alltid en produkt av sin samlade levnadserfarenhet. Killing Joke, the Stranglers, the Cure, Orbital, Meat Beat Manifesto, bob hund, Residents, Gang of Four m fl har varit betydande för mig också. Det är svårt, om inte omöjligt, att rangordna banden och den betydelse de haft. Betydelsen kan ju också vara undermedveten. För att inte glömma negativ influens, band man hört som gjort att man tänkt: ”Sådär vill jag aldrig bli”

Vad är syftet med Dipper? Har ni några konkreta mål, något ni vill uppnå?
Vi har inget egentligt syfte, ingen hemlig dagordning som ska följas och uppfyllas. Vi sätter däremot nya konkreta mål för oss hela tiden. Det kan ofta vara något ganska trivialt, som att ”göra färdigt den här låten till nästa spelning” eller ”Kolla ifall vi inte skulle kunna repa fler gånger nästa vecka”. Jag bestämde mig för att göra en hemsida och det gjorde jag. Mål måste vara uppnåeliga och konkreta för mig. Jag gör mig inga illusioner om att erövra Englandslistan eller något liknande. Det är hela tiden nästa låt, denna låt denna spelning o s v.
Vi vill komma ut med vårt album nu i höst, och jag tror att det låter sig göras.

Ni har varit på turné med bob hund, hur var det? Några speciella konsertminnen?
Det är fantastiskt roligt att vara ute och spela med bob hund. Vi har spelat samman med dem till och från sedan vår andra spelning i början på 1995. Vi ligger på deras förlag: ”bob hunds förlag”. Vi tycker att bob hund är ett fantastiskt bra band. De är otroligt trevliga människor. Vi trivs bra tillsammans, vi är i ungefär samma ålder, vi har en hel del gemensamt i våra musikaliska bakgrunder. Det enda negativa man kan säga om att spela tillsammans med det gänget är att det ibland kan hända att folk knappt kommer ihåg förbandet efter att de har smällt av en kanonspelning. Den spelning jag minns bäst från den senaste turnén var i Uppsala. Vi gasade som besatta när vi gjorde vår spelning och det kändes som om responsen var bättre än vanligt. Mycket nöjda satte vi oss backstage och vilade oss med en varsin drink eller fem. bob hund gick på och ju mer tiden gick, fick jag känslan av att något höll på att hända därute, och mycket riktigt. Jag gick ut och tittade på dem och de hade tagit upp den kastade handsken och levererade en bländande konsert. Jag stod resten av deras konsert och bara fånlog vid sidan av scenen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Efter konserten var vi ute och rörde oss bland folket och en kille stod lite försynt med en bob hund-affisch och tittade på mig. Jag gick fram och frågade ifall han ville ha den signerad, och det ville han. Jag fixade ett par signaturer backstage och räckte nöjd affischen till honom igen. ”Tack ska du ha” sa han ”men jag tyckte ni var bättre.” Jag blev stum.

Hur fungerar det med Vibrafon? Är er relation till bolaget densamma som när ni blev kontrakterade? Varför/varför inte?
Samarbetet med Vibrafon har fungerat bra. Jag vet faktiskt inte vad som händer med bolaget just nu, det har varit mycket snack om sammanslagning med Dolores, Dot och NONS, men jag har inte riktigt lyckats få pejl på hur det ska gå just nu. Den senaste tiden har det därför varit lite svårt. Som tur är verkar det lösa sig nu i alla fall, så att man kan få grepp om bolaget igen.
Vi kontrakterades lite på en höft efter det att vi spelat in första singeln i Tambourine. Per Sunding hade sett oss några gånger live och gillade det han såg och hörde. Vi bestämde inget konkret utan det var bara ”ja ja nu är ni ett Vibrafon-band”. Allt eftersom tiden gått har det ju blivit frågan om ekonomi också, något vi inte hade någon koll på alls i början. Relationen till bolaget har förändrats eftersom vi har förändrats också.

Det är väldigt svårt att stoppa in Dipper i någon musikalisk genre, är detta något ni medvetet tänkt på när ni utformat musiken? Vad är er personliga uppfattning?
Det finns som sagt ingen plan bakom det hela. Vi skrattar ibland i replokalen åt nya låtidéer. ”Vad ska man kalla det här då?” Det blir lite som det blir. Det är viktigt att vi själv tycker om det vi spelar (självklart), och för att alla i bandet ska gilla det behöver det oftast vara lite skruvat. Jag reagerar ofta negativt när en låtidé låter lite för vanlig, när den använder sig av vanliga riff och ackordsföljder. Jag vill att det ska vara lite mer spännande. Jag vill arbeta lite mer, lägga mer personlighet i det jag spelar. Vill inte alla att deras musik ska vara personlig?

Vad är eran allmänna uppfattning om att spela live, är Dipper ett liveband eller är ni mer anpassade till skiva? Vilken är den bästa spelning ni varit med om hittills och varför?
Om jag får säga det som de flesta sagt hittills om oss, så är vi ”bättre live än på skiva”. Det är svårt att överföra liveupplevelsen till skiva; man ser inte vad bandet gör, man känner inte volymen med kroppen, den kollision av toner som sker på hög volym (skallret i örat) är svår att återskapa, svetten, intensiteten, allt det går förlorat. När man ser ett band live, lyssnar man inte på samma sätt. Vad ska jag säga? Jag är i alla fall jävligt nöjd med albumet och hoppas att folk kommer att gilla det de hör. Men det ÄR två helt skilda saker.
Jag vet inte vilken som är vår bästa spelning, det är flera stycken.
En spelning i Trelleborg på Klubb Allan för några år sedan var kul. Vi hade ett fantastiskt flyt och ös trots att det bara var några enstaka betalande på stället.
Spelningen som jag nämnde i Uppsala på senaste turnén var en fullträff. Bra respons och fullt ös.
Vi försöker alltid ge ALLT på spelningarna och göra just den spelningen till vår bästa. Man kan säga att vår bästa spelning alltid är nästa spelning.

Vad tycker ni är det viktigaste, musiken i sig eller texterna (budskapet)? Vad lägger ni mest vikt på?
Musiken är det viktigaste utan tvekan. Jag vet inte om vi har ett egentligt budskap, vad skulle det bestå av? Jag har i och för sig alltid hävdat att det finns en politisk kärna i det vi gör, men att den är personligt politisk, i motsats till partipolitisk. Det är dock bara min egen åsikt. Grunden till texterna spånas ibland fram i replokalen eller så gör Joachim texten hemma, men vi kommer med infall och idéer även senare, vilket ibland resulterar och ibland inte. Musiken hänger dock nära samman med texterna genom att de också växer fram ur våra erfarenheter. De är dock Joachims huvudansvar, på samma sätt som basgångarna är mitt. På samma gång måste jag säga att hela bandet ändå till viss del måste kunna ställa sig bakom både texter och basgångar.

När ni inte repar eller är på turné med bandet vad sysselsätter ni er med då? Vad är det som väger tyngst och är viktigast fritiden eller bandet?
Jag sitter hemma och läser, gör musik eller sitter framför datorn. Ibland umgås jag med vänner. En del av det här gör jag både på ”fritiden” och med bandet. Bandet är ingen heltidssyssla. Tyvärr eller som tur är, jag vet inte vilket. Det vet man först när man upplevt det. Som det är nu är bandet även fritid och ett nöje, samtidigt som jag lägger min själ i det jag gör. Jag kan ju säga det att jag missat en hel del konserter och andra nöjen för att jag skulle repa med bandet, och det gör jag så gärna för att det är roligt att hålla på. Så länge det är det är jag nöjd. Jag kan inte svara för de andra i bandet.

Hur vill du beskriva bandets musikaliska utveckling sedan starten och fram till idag? Har ert sound eller era texter förändrats? Isåfall hur och varför?
Vår musikaliska utveckling vet jag inte mycket om egentligen. Kan hända att vi blivit lite bättre på våra instrument under de år vi hållit på. Lite fler influenser från nya band har vi givetvis fått, men jag vet inte ifall det inneburit att den musik vi gör har förändrats speciellt mycket. Jag har inte speciellt mycket distans till den. Jag vill ju gärna tro att vi blivit bättre på att skriva låtar, men det är inte jag utan lyssnarna som ska avgöra det. Detsamma gäller nog texterna, men det kan nog bara Joachim svara på. För egen del kan jag säga att jag kommit på en del knep som jag inte kunde innan just inom låtskrivandet. Jag tror inte att det förändrat vårt sound speciellt mycket. Vår ryggsäck av influenser var tung när vi började och vår musikaliska inriktning spretig och ofokuserad. Det har inte förändrats mycket.

Vad tycker ni om den svenska undergroundscenen? Några band eller skivbolag som ni vill ge credit eller tycker är värda att nämnas som någonting speciellt?
Jag vet inte så mycket om den, det känns för att citera Charge som ”the Underground has gone Overground”. Jag gillar en del band jag ser en del andra inte. Bra band? Bent Spanner Arty Banner, Unsound, Ragadrops, Sobsister, samtliga från Malmö. Varför? För att det är här jag går ut och ser band. Inte för någon omotiverad Malmöpatriotism. Jag kan tänka mig att det finns massor av bra band annanstans också, jag har bara inte sett dem.

Ni verkar som sagt ha en mängd influenser från olika stilar, men vilken scen har ni den starkaste tillhörigheten till och varför?
Jag förstår inte riktigt frågan. De flesta av oss har en bakgrund i punken, men jag vet inte om vi skulle vara del av någon punkscen. Punken idag är inte samma sak längre. Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara.

Vad är era planer för framtiden?
Just nu har vi några festivaler vi ska spela på; Emmaboda, Urasa och Malmöfestivalen. Albumet kommer väl ut i höst och då ska vi väl ut en sväng och spela på en massa ställen runt om i Sverige. Annars ska vi väl göra låtar och börja spela in ”det svåra andra albumet”.

Avslutningsord eller kommentarer?
Kul frågor!.. tack för intervjun.