BOB HUND
Sover Aldrig
Silence SRS4748 (MD)
LP/CD
****½

Film ska ses på bio, kaffe drickas svart, Bob Hund upplevas live. Så är det bara. Har man inte haft vrålande fyradagarstinnitus och krossade leder har man aldrig upplevt Bob Hund. Bandet fäster inte ens på skiva, som en recensent skrev. Ändå har jag köpt skivorna, lyssnat med njutning och tänkt att det är ju nästan lika bra som på scen. Om det bara vore lite mer som…
Nåväl. Besvikelsernas tid är över. Jag avundas alla er — om ni nu existerar — som ännu inte upptäckt detta sextentaklade energiknippe. Bara ett andetag från fjolårets mästerverk, “Jag Rear Ut Min Själ! Allt Skall Bort!!!”, kommer nu — en live-platta.
Just det. En liveplatta. Varför i Edvin Medvinds namn har vi fått vänta så länge? Det här är, vågar jag påstå, den enda skiva med gruppen ni behöver. Axplock från sex års utflykter i musikaliska underland, nystöpta på anonyma festivalscener och buktande av pur, livsbejakande energi. Gamla låtar får nya kläder. Inte bara paradnummer som “Allt På Ett Kort” och “Mer Än Så Kan Ingen Bli” rullas upp; här ges plats även för EP-smygare som “Hörlurar”, “Min Trampolin” och “Rock’n’Roll Tar Död På Mej (Igen)”; dessutom, för första gången på skiva, “Kvicksilver”, som länge cirkulerat på deras liverepertoar med texten: “All valuta/stark som kvicksilver/ner mot marken/genom alla fingrarna/Mina chanser/bättre än statens/kassafinanser (el. kassa finanser)/Kvicksilver i maten.”
Hur man lyckats bevara livestämningen är ett mysterium. Men lyckats har man. Det spretar, bänder och skriker — som sig bör, fast bättre. Rent av så bra att jag sväljer alla mina vanliga aversioner mot liveutgåvor och lyssnar om och om igen.
OK, deras genialitet har stötts och blötts i ett halvt decennium, så det finns ingen anledning att tjata. Låt mig i stället citera den blygsamme Rock-Thomas (Öberg): “Vår orkester heter Bob Hund och vi är de enda som kan säga det.” Mer än så kan väl ingen bli?