MONOSTAR
When We Were Young/Under The Discolights/Back On The Track/Motorcycle Girl
****½

”Sångaren sjunger i vissa partier märkligt likt Joey Tempest, men mest påminner han om Brett Anderson.”
Ja, så stod det att läsa om Monostars förra demo i SA #32. En beskrivning som bandet uppfattade som en rolig sågning av sin musik. Och svarade med att skicka in en ny kassett.
Utan att jämföra med föregångaren kan jag säga att det låter bättre den här gången. Jag tycker det påminner om något brittiskt band, men kan för allt i världen inte komma på vilket. I detta fall är det ingen svaghet, utan en styrka. Man hajar ju till och undrar: vad är det här?
Jag hör också influenser från Neil Young, något som sångaren/gitarristen Eric Palmqwist bekräftar:
— Vi lyssnar mycket på amerikanska gubbar för tillfället. Elvis, Hank Williams och Gram Parsons. Det är mycket country just nu.
Det är bra, för ibland kan man lära sig mer av gamla, erfarna män än av uppstickare som tillfälligt präglar omgivningen. Bara man adderar sitt eget perspektiv — och det gör Monostar. De välarrangerade låtarna har en stillsam, melankolisk skönhet och framförs med en självklar vilja och säkerhet.
Tre fjärdedelar av bandet kommer från Gotland, som är något av ett u-land i Pop-Sverige. Inte ens Eric kan komma på något bättre än Göran Ringbom och Ainbusk Singers. Ön rymmer få band, men många duktiga musiker, uppger han. Fast när musiklivet blommar upp om sommaren är det ölfrämjande boogiegung och semesterglada covers som gäller.
Därmed inte sagt att Monostar saknar ferieinriktning. EF Språkresor tyckte i alla fall att de lät så soligt och ambitiöst att de bad dem skriva en reklamlåt. Den nostalgiskt tillbakablickande ”When We Were Young” kom aldrig att användas i det sammanhanget, men har fått inleda den aktuella demon.
Kärntrion i kvartetten är bästisar sedan tonåren. Spelat ihop har de gjort sju—åtta år, bland annat i Midnight Moses, som förvandlades till Monostar när bostadsadressen utlokaliserades till Stockholm.
— När vi började i tretton—fjorton-årsåldern lyssnade vi väldigt mycket på hårdrock. Ozzy Osbourne, Black Sabbath och liknande. Det har hänt ganska mycket sedan dess, berättar Eric.
Så pass mycket att skivbolagen på allvar börjat intressera sig för bandet. Det visar sig att dagen innan jag kommer i kontakt med Eric har Monostar haft ett showcasegig på Studion i Stockholm.
— Det gick väldigt bra och vi ska möta några bolag i veckan. Vi har traskat runt bland nästan allihop, men nu känns det som om vi kan välja själva. Det känns faktiskt som om kontraktet nästan är i hand.