PSYLONS
Gimp
thunderBIRD CSA 102 (import) CD
***½

Det är en gigantisk insekt som kommer flygande när jag börjar lyssna på ”Gimp”. Jag blundar hårt för ser det här odjuret ut som det låter törs jag inte titta. Ljudet skvallrar om en flygande tingest med enorma fasettögon som kan se genom en betongvägg. Folkilsken och utrustad med en nyslipad giftgadd får den mig att dessutom hålla händerna för ögonen.
Jag pustar ut när ”Emperor Of Songs” ljuder ur högtalarna. Insekten håller sig nu på betryggande avstånd och surrar ganska beskedligt uppe i taklampans sken. Men den kommer tillbaka flera gånger under de dryga fyrtio minuter som den här plattan snurrar (eller hur nu CD-skivor beter sig inne i apparaten). Och liksom Belle till slut blir vän med sitt Odjur kommer också jag bättre överens med min insekt vad det lider.
I ”Old limes” och ”Inspite” håller den sig på typ en replängds avstånd och vi är riktigt bra kompisar. När Syd Barretts ”Late Night” spelas upptäcker jag flygfät sittandes på min axel. Jag protesterar inte ens utan säger bara ”pluttipluttiplutt” och liknande saker som jag annars bara säger till hundbebisar (och förstås om Damon Albarn…).
Jag har tydligen blivit förtrollad av denne ”Bug” som först tedde sig så hotfull. Inte vet jag om jag funnit min drömprins, den ynnesten är fortfarande alltför få förunnat, men det kanske är ett tecken på vad som komma skall… I väntan på detta bjuder jag min nyfunne vän på en honungsdoppad sockerbit och låter honom vila sina små vingar. De fullkomligt glöder efter den här flyguppvisningen.