THE COAL PORTERS
Whoah, Big Fella!
— (import) MC
***

Det är skam att en begåvad låtskrivare som Sid Griffin ska behöva sälja sitt material (endast utgivet på kassett dessutom) via postorderförsäljning hemifrån!
”Whoah, Big Fella!” är förvisso en anspråkslöst sammansatt kassett, men icke desto mindre nödvändig för oss sedan Long Ryders-åren trogna. I sin uppbyggnad och struktur av liveinspelningar, radiosessions och intervjuer påminner den om Ryders-utgåvan ”Metallic B.O.”. Men där Long Ryders kombinerade countryns vemod med punkens attityd är London-baserade Coal Porters mer koncentrerade kring country, om än ganska svängig sådan. Som om Rockpile rotat sig nere i Nashville. Inte så dumt.
På totalt tio spår blandas och ges av gammalt och nytt. Allra bäst är inledande ”I Tell Her All The Time”. Den känner vi igen från ”Rebels Without Applause”, men framförd här, avskalad och akustisk, ges texten en helt ny, hjärtskärande, sorgsen betydelse. Det är i stunder som denna jag tycker att Sid Griffin borde nämnas i samma andetag som Roger McGuinn… nä OK, men Gene Clark då?
Sid är uträknad och förbi. Men kan Jayhawks, Counting Crows och Gin Blossoms få stor uppmärksamhet och sälja hundratusentals skivor bör Coal Porters bemötas med vördnad och respekt. Den gode Griffin var tio år före nyss nämnda trio. Förmodligen tröstar det föga, för som han själv sjunger, ”it’s nobody’s fault but mine”.
(Enda sättet att få tag i kassetten är att skicka en check om åtta pund direkt till Sid.)