LISA GERMANO
Happiness
4AD CAD 4005 (MNW ILR) CD
****

Redan när engelska ur-indiebolaget 4AD gav ut femspårs-CD:n ”Inconsiderate Bitch” i vintras förstod jag att Lisa Germano var det självklara svaret på frågan ”vad tjejer har i popen att göra”. Alltså, om de nu vill att deras musik ska innehålla den del av deras personlighet som har med könet att göra. Vilket väl inte kan vara fel?
Tjejpop behöver inte vara liktydigt med flöjter och bongotrummor och gulliga små funderingar i rosa flickrum. Det kan vara en musikalisk attityd som har med arrangemang att göra. I Lisas fall är musiken mer vävd än utmejslad. Det kan ha med en så enkel sak som låttitlar att göra. Lisa har en som heter ”Destroy The Flower”.
Men viktigast är nog texterna. Här finns en allmän ton av syrlig självironi som tjejer är mycket bättre på än killar. Lyssna på ”Energy”, en bitter klagan på pojkvännens stängda-dörr-attityd som säger mer än alla kuratorspalter i Vecko-Revyn och Maj Fant i TV4 tillsammans.
Och i ”The Dresses Song” sjunger hon den ljuvliga refrängen: ”You make me want to wear dresses”. Men i ”Cowboy” är det bestämt lilla blyga Lisa som egentligen håller i tömmarna, trots att orden säger tvärtom.
Musikaliskt håller Lisa Germano ihop en intressant skara influenser. Det är Lou Reed och Peter Gabriel och Michelle Shocked och Joan Jett sjunger Indigo Girls, och sedan är det massor av Daniel Lanois lite suddiga kanadensiska folkmusikstuk. Och fan vet om hon inte råkat få höra en skiva med gamla svenska Kebnekajse, fast hur det gick till vill jag inte ens gissa.
Annars vet jag inte mycket om henne. Hon lär ha spelat fiol bakom John Cougar Mellencamp. Men det hörs inte. Lisa Germano är helt makalöst bra på sina alldeles egna villkor.