JAWBREAKER
24 Hour Revenge Therapy
Tupelo-communion Conspiracy Theory tup 49-1/comm 49-1 (import) LP/CD
***½

Ibland upplever jag smått euforiska rus när jag rumsterar omkring i vissa skivhandlares nyhetsbackar. Under ett av dessa rus köpte jag för något år sedan Jawbreakers album “Unfun”, en skiva till brädden fylld av den typ av spretiga amerikanska rock som Buffalo Tom debuterade med. Alltsedan den dagen har jag väntat med spänning på att de skulle infria alla de lovande tendenser som “Unfun” erbjöd. Och nu är den här. En gnistrande bit av svart vinyl.
“24 Hour Revenge Therapy” är lo-fi pop med lysande framtidsutsikter. Jawbreaker andas samma luft som Superchunk och Archers Of Loaf, de skränar som ett tidigt Nirvana och, mest av allt, de har samma personliga infallsvinkel som alltid präglat Buffalo Tom.
Jawbreakers texter handlar om de små tingen i tillvaron, om en vän som ber om ursäkt för att han av misstag haft sönder en sax på en fest (“West Bay Invitational”) och om brev till flickvänner som inte alltid är så snälla (“Do You Still Hate Me”). Och om vänner. Och om båtar som aldrig når havet därför att deras ägare aldrig blir färdiga med renoveringen.
Jawbreaker är tre unga män som lever sin popmusik och där denna popmusik lever genom dem. I en värld fylld av engelska poser och svenska kopior vibrerar den amerikanska popfloran av gräsrotsaktivism. Superchunk är ett exempel på vad pop och vänner har gemensamt, Pavement ett annat. Jawbreaker ska definitivt placeras i dess närhet. Inte bara på grund av soundet utan på grund av den avslappnat vänliga stämning de utstrålar.