THE CASSANDRA COMPLEX
Sex & Death
Play It Again Sam BIAS 255 (MAIS) LP/CD
**½

Med tanke på att denna grupp från Leeds en gång gav en skiva den fantastiska titeln ”Satan, Bugs Bunny & Me” låter ”Sex & Death” vid en jämförelse fantasilöst, humorbefriat och tråkigt. Men Cassandra Complex har under de senaste åren inte varit särskilt roliga utan mest tvingats svara på frågor i tyska gothfanzines om hur Andrew Eldritch mår.
Att de själva mår dåligt kunde man höra på förra skivan ”The War Against Sleep” där receptet bakom klassiska singlar som ”Moscow Idaho” bytts ut mot en elektronisk sörja utan minsta ansats till originalitet eller skärpa.
”Sex & Death” är inte heller originell. Rodney Orpheus och hans komplex har nämligen beslutat sig för att leka Ministry utan att ha vare sig tyngden, tatueringarna eller attityden som krävs för den uppgiften. I jämförelse med Al Jourgensen är Cassandra Complex lika snälla och beskedliga som familjen Ingalls i ”Lilla Huset På Prärien”.
De tafatta försöken att göra teknologisk thrash metal urartar i rutinmässigt gnissel, rosslande sång och besvärande metalljud. Lyckligtvis skärper sig bandet på ungefär en tredjedel av låtarna och söker sig till de svettiga och mer nyanserade rytmer om gjorde ”Satan, Bugs Bunny & Me” till en klassiker. Därför är ”Devils Advocate” toppenbra med sina samplingar om rock’n’roll, sex, satanism och Whitney Houston.
Lika lysande är ”Realm Of The Senseless” där Rodney Orpheus sång är lika stark som under åttiotalet och en pompös pianomelodi smyger sig in bland rytmerna. Men inget liknande sker på de övriga spåren och Cassandra Complex lär knappast vinna några nya lyssnare med ”Sex & Death”.
Känslan av att tiden runnit ifrån dem är ständigt närvarande och snart är de bara värda en fotnot i musikhistorien för att ha döpt ett album till ”Cyberpunx” tre år innan Billy Idol fick (nästan) samma lysande idé…