SPITFIRE
Sex Bomb
Paperhouse PAPCD021 (Border) CD
*½

I pressreleasen beskrivs Spitfire som ett band med sinne för humor och en verklig förmåga att utnyttja den. Vilket i sig är ganska skrattretande, då debuten ”Sexbomb” absolut inte är ett dugg kul, utan snarare en allvarsam, krystad och oerhört seg låtsas-rock’n’roll-soppa med en sövande intensitet som mer lockar det smutsiga jeansvästgardet än dem som verkligen tror att rock’n’roll kan förändra och förbättra.
Därför hade det kanske varit bäst att totalsåga denna platta, men ”Sexbomb” får en extra halv stjärna på grund av två ganska bra låtar. Dels den krypande, smått sexistiska ”Womb Child” med stämningar nära extas och den charmiga balladen ”Love Lover Love” som till och med skulle gjort Manics stolta.
Dock väljer de inte sådana låtar som singlar, utan de fyra första är enbart stelbenta rock’n’roll-klyschor som verkligen inte kan betraktas som ens trevliga.
Spitfire är måhända rock för en trög och tajt jeansgeneration och kanske en och annan övervintrande crustie, men då jag inte räknar mig själv dit och heller inte kan acceptera fåfänga titlar som ”Free Machine”, ”Firebird”, och ”Wild Sunshine”, ger den här plattan mig ingenting, förutom de tidigare nämnda spåren.
Singlar har blivit fasansfullt dyra nu för tiden, men hellre ett trevligt litet digipack än den här smaklösa och illaluktande köttsoppan.