Soldaterna i Troja gjorde sitt livs sista misstag när de drog in hästen de funnit utanför befästningsmurarna genom stadsporten. Trähästen, som de trodde var en gåva från gudarna, visade sig vara full av argsinta greker med svärd.
Drygt tretusen år senare finner vi technopunkbandet Cat Rapes Dog gömt i sin egen häst. De bär inte svärd, men spelar ett mycket argsint technomangel på sin nya CD, ”Moosehair Underwear”. Och refrängen ”I have a horse full of whores!” i ultrasnabba ”Trojan Whores” skulle till och med göra Homeros avundsjuk.
— Nej nej, vår låt har inte något med grekisk mytologi att göra, protesterar sångaren Joel Rydström. Den har sin enda verklighetsanknytning i Ljungby där ishockeylaget heter Troja. Hockeyspelarnas groupies gav mig idén till texten om trojanska luder.
Har de inte blivit sura?
— Nja, vi gör nog inte den sorts musik som hockeyspelare i allmänhet lyssnar på…
Men alla skivköpare är inte hockeyspelare och Cat Rapes Dog har uppmärksammats både på hemmaplan och i länder som Tyskland, Schweiz och Holland.
— Vi fick brev från ett fan i Mexiko, berättar klaviaturspelaren Magnus Fransson. Det finns ett jätteintresse för tung elektronisk musik även i länder som man aldrig skulle komma att tänka på. Vår distribution i USA fungerar också utmärkt. Där finns det en figur som driver en mystisk tidning vid namn ”Sasquatch”. Han brukar skriva till oss och säga att våra texter är ”neo-nihilistiska”.
Vad menar han med det?
— Ingen aning. Det är nog bara ett bevis på att Joel är felkopplad i huvudet när han skriver våra mest sinnessjuka texter.
Pretentiös lyrik har aldrig varit ett mål för gruppen. Tvärtom. Med låttitlar som ”An Ass For A Brain” och ”Twelve Inch Love” har de befäst sin position som brutaltechnons absoluta galenpannor, i konkurrens med internationella storheter som Revolting Cocks.
— ”Things I Hate” på ”Moosehair Underwear” har ändå ett visst budskap, menar Joel. När vi sjunger ”the choice is do or die, hang them high, let them fry” om europeiska högerextremister är det anti-nazism i sann punkanda.
Punk har alltid varit viktigt för Cat Rapes Dog. Redan för åtta år sedan, när Joel Rydström och Magnus Fransson hamrade på järnskrot i sågverket i Vislanda, var de betydligt mer fascinerade av grupper som Asta Kask och KSMB än Kraftwerk. Att de till en början spelade på plåtstycken och billiga syntar i stället för att använda gitarrer berodde i första hand på att de senare instrumenten var svåra att bemästra.
— Jag arbetade på sågverket den sommaren och min chef överraskade oss en natt då vi hade en av våra värsta stålorgier, minns Joel. Först blev han arg, men sedan skrattade han bara.
Men Cat Rapes Dog handlar inte bara om stålslammer och punk, trots att gruppen till och med gjort en cover på Charta 77:s ”Christian Rights”. Deras musik har med tiden lämnat de mest primitiva syntetiska basgångarna och blivit mer nyanserad, utan att för den skull sänka det omisskännliga tempot. En viktig faktor i denna utveckling är Annelie Bertilsson, gruppens tredje medlem, som med elbas och änglastämma anslöt sig till gruppen för två år sedan.
— Eftersom jag har pluggat på musikgymnasiet i Växjö tänker jag ofta i noter, berättar hon. Men jag är nog inte den främsta orsaken till att vi blivit mer melodiösa. Att utveckla och förändra musiken är oerhört viktigt, det finns inget så farligt som att stå och stampa i gamla konventioner.
”Trojan Whores”, som Annelie har komponerat, är också det musikaliskt mest avancerade som trion hittills presterat. En fartfylld video har spelats in där man får se gruppen studsa omkring i malätna fårskinnspälsar från Östtyskland och glasögon av perforerad plåt.
— Jag klippte först till en hel riddarhjälm av plåten, men den blev väldigt ful, kommenterar Joel.
Kunde ni se något genom plåtglasögonen?
— Tillräckligt mycket. Jag hade dem på mig när jag körde fort som fan på E4:an med ”Trojan Whores” på högsta volym i bilstereon.
Häftigt.
— Visst.