Sinners senaste LP ”Piece By Piece” satt långt inne. Det har gått snart tre år sedan de släppte debutalbumet ”From The Heart Down” och under den tiden har mycket vatten flutit under broarna. Efter bland annat ett besök på MTV:s A-lista och ett skivbolagsbyte har de äntligen släppt en ny LP, som helt klart tillhör en av 1990 års vassaste.
När man lyssnar på ”Piece By Piece” infinner sig en stilla undran om Sinners, likt Sator och Creeps, kommer att slå igenom hos en bredare publik med sin nya LP. Onekligen är det ju så att de gamla slammer- och garagebanden i dag når ut på ett helt annat sätt än tidigare och för Sinners del har redan det första målet nåtts. LP:n sålde nämligen fyratusen exemplar på en vecka, vilket är lika mycket som ”From The Heart Down” sålt totalt. Trots det ökade suget hos en bredare publik för den här typen av band, tycker Sinners inte att det har påverkat dem.
— Vi har inte anpassat oss efter den här utvecklingen utan fortsätter att spela samma skräpiga rock’n’roll som vi alltid har gjort. Men det är klart att det är roligt när sådan här musik börjar sälja, säger sångaren Sven Köhler.
Basisten David Sellers håller till viss del med om att det finns ett ökat intresse hos allmänheten i dag.
— Men samtidigt verkar det vara genomgående för grupper av vår karaktär att man måste jobba in sig ett antal år. Jag menar, ingen slår igenom efter första LP:n.
Att Sinners säljer fyratusen exemplar av sin nya LP på en vecka beror säkert till stora delar på massmedias nyväckta intresse. De har florerat i både radio och TV sedan LP:n släpptes.
— Vi hörde oss själva sju gånger en fredag, berättar Sven stolt.
En förklaring till detta ser han i att den musik de spelar är lätt att ta till sig för fyrtioåringarna som producerar alla radio- och TV-program.
— De känner igen sina gamla Stones-favoriter i våra låtar. Vi spelar gubbrock, det är inget att hyckla med, erkänner gitarristen Michael Sellers.
* Snyggare sound
Något man kunnat märka hos de svenska garagebanden, nästan som en genomgående trend det senaste året, är att de mer och mer lämnar det ruffiga soundet och söker sig mot allt snyggare produktioner. Även på Sinners nya LP märker man en sådan utveckling. Själva säger grabbarna att de medvetet försökt få fram ett bättre ljud på ”Piece By Piece”.
— För vår del beror det på att vi fått de pengar vi inte hade förra gången, förklarar David.
Men att garagebanden i dag skulle eftersträva ett prydligare ljud vill Sven inte riktigt hålla med om.
— Det skiftar lite från grupp till grupp. Creeps kanske låter snällare på ”Blue Tomato”, medan vi låter tyngre och förhoppningsvis styggare. Ändå är vår LP ingen högbudgetproduktion om man jämför med Creeps.
”Piece By Piece” började spelas in i mitten av januari med Michael Ilbert som producent. Till stora delar användes Henryk Lipps Music-A-Maticstudio i Göteborg. Undantaget är trummorna och flygeln som spelades in i Polar-studion, där LP:n också mixades.
— Det där med Polar-studion var Ilberts idé. Han tog med rörmikrofoner från Göteborg och utnyttjade deras speciella trumrum med marmorgolv, aluminiumtak och glasväggar. Det var ett ohyggligt ljud där inne och det ringer fortfarande i öronen när jag tänker på det, berättar Sven.
Enligt Sinners var det MNW som föreslog Ilbert. När jag frågar dem om det inte är farligt att använda en producent som dyker upp på var och varannan LP som släpps, svarar Sven.
— Det kan hända, men samtidigt börjar han bli väldigt professionell.
Det är framför allt det tunga rockljudet från Sators ”Slammer” som Sinners var ute efter. En jämförelse med Dolkows håller inte alls eftersom de har en helt annan ljudbild, menar Lunda-gänget. Resultatet är de i alla fall nöjda med.
— Jag tycker han har lyckats få fram den tyngd vi ville ha, samtidigt som de poppiga låtarna blivit ganska luftiga, säger Sven.
* Ettrig singel
Singeln ”Happy Hour” som föregick LP:n spelades in förra sommaren, innan Sinners kontrakt med MNW var klart. Singeln producerades av Keith Collin men gruppen ville inte anlita honom igen.
— Vi gillar Keith som människa men han är svår att jobba med, väldigt dominant, och vi fick för lite att säga till om, tycker Sven.
När jag ber dem jämföra singeln och LP:n svarar David snabbt.
— Singeln är väl två och en halv-stjärnig och LP:n femstjärnig (med klar adress till John L.).
— Fyrstjärnig åtminstone, anser Sven.
Han tycker att LP:n är betydligt tyngre än singeln och att gitarrerna har fått en mer framträdande roll. Vidare menar han att det inte behövs så stark sång som det är på ”Happy Hour” — den hörs ändå.
— Ljudet på singeln är sådant att man inte kunnat använda det på en hel LP. Det hade blivit alldeles för påträngande och ettrigt, menar bandets andre gitarrist, Henki van den Born (fd Rädsla!).
* Varierad konfekt
Låtmaterialet på ”Piece By Piece” är mer varierat och betydligt mognare än på ”From The Heart Down”. När man lyssnar får man lätt uppfattningen att Sinners velat visa upp hela sitt register.
— Det kan jag inte riktigt hålla med om — det är snarare så att vi har plockat ut de låtar som var bäst, menar David.
— Men det är riktigt att vi velat göra en varierad platta, man ska ju orka lyssna på den rakt igenom, fortsätter Sven. Materialet är skrivet under en lång period eftersom det gått så länge sedan debut-LP:n släpptes. Några av låtarna är faktiskt tre år gamla.
Att man i ”Love You More Than This” hamnat väldigt nära Dolkows ser Sinners som en biverkning av att man använt Ilbert som producent.
— Vissa likheter i ljudbilden blir det när man använder samma producent. Ilbert har ett speciellt sätt att arrangera körer — han dubblar dem varje gång — vilket gör att det liknar Dolkows, förklarar Sven.
När vi pratar om låtarna på ”Piece By Piece” avslöjar Henki att ”I Pushed My Luck” från början var en rak rocklåt.
— Men dagen innan vi skulle spela in slaktade vi den och gjorde en countrylåt i stället.
En lyckad slakt får man hålla med om och ett raffinerat sätt att göra LP:n ännu mer varierad.
* Sista dansen
En av plattans absoluta höjdpunkter, ”Wipe Away Those Tears”, för tankarna till ett jättedanspalats där paren dansar sista dansen. Sinners berättar att den togs med helt enkelt för att de ville ha en låt som kan spelas på P3:s Nattönskningen. Till nästa LP planerar de att ta med ännu en smäktande ballad, som de tänker krydda med en cello.
David påstår att ”From The Heart Down” och ”Piece By Piece” i grund och botten inte skiljer sig så mycket från varandra. Han menar att det är samma sorts musik det handlar om, bara att de nu vågat ta steget fullt ut.
Sven tycker att den första LP:n var tydligare garageinriktad, medan man på den nya kan hitta mer soulrötter och känsla.
— Förra plattan var så hetsig, då spelade vi bara snabba låtar.
— Personligen anser jag att vi bara blir sämre och sämre. (Menar han allvar?! Red.) Det bästa vi gjort är vår första singel, påstår Michael och inleder ett resonemang som går ut på att ju mer plattor man säljer desto sämre är musiken.
— För det är bara skräpmusik som säljer.
* Muddy, Chuck & Wilmer
Det har talats en hel del om Rolling Stones ”Exile On Main Street” i samband med ”Piece By Piece”. Ilbert påstås inte ha hört den plattan när de började spela in och det kan hända att så är fallet. Helt klart är dock att Sinners på flera spår, som till exempel ”Kiss Her To The Bone” och ”Little Queen Of Hearts”, kommit sina förebilder väldigt nära.
— Stones influenser är Muddy Waters och Chuck Berry. Eftersom vi också har lyssnat väldigt mycket på dem blir det ju naturligt att vi ibland hamnar i närheten av Jagger och company, menar Sven.
Eftersom Sinners kommer från Skåne blir det nästan naturligt att fråga vilken betydelse Wilmer X haft för gruppen.
— För några år sedan lyssnade vi alla mycket på Wilmer men vi tänker inte apa efter eller likna dem på något sätt. Uppstår det likheter är det mer olycksfall i arbetet, tror Henki.
Sven menar att det snarare är det svenska musiklivet i helhet som inspirerat bandet och inte någon enskild grupp.
— Wilmer har bara påverkat oss på det sättet att vi inte vågade ha med munspel på vår förra LP eftersom Michael inte var lika duktig som Jalle — då. Men det är han i dag.
— Just den grejen diskuterade vi inför inspelningen av den nya LP:n. Använder vi orgel tycker alla att det låter som Creeps och använder vi munspel tycker alla att det låter som Wilmer X, fortsätter David.
— Men det får man strunta i — det kan ju inte bara finnas ett band i Sverige som får använda munspel, anser Michael.
* Adjö Amigo
Inför ”Piece By Piece” bytte Sinners skivbolag. En av anledningarna till att de lämnade Amigo var det bolagets dåliga promotionarbete i samband med att videon ”When She Lies” låg på MTV:s A-lista. De lyckades aldrig få några licenser för singeln utanför Sverige och det enda resultat de sju veckorna på MTV gav var att singeln sålde hyfsat i Sverige samt att en mängd utländska bolag fick upp ögonen för bandet.
Från början var det meningen att singeln skulle följas av en LP, vilket troligtvis gjort det lättare att få de licenser bandet ville ha. Sinners spelade in en tolvlåtars demo i Klippan, men när den var klar var Amigo inte intresserade av att ge ut någon platta.
— Problemet var helt enkelt att ljudet var för bra, det vill säga att vissa misstag lyste igenom. De trodde att så här kommer det att låta om vi spelar in en ny LP med Sinners, förklarar trummisen Kiddie Mancini.
— När det gäller demos måste man kunna lyssna på dem för vad de är. Bedöma låtarnas karaktär och inte hänga upp sig på om det är spelfel eller om allt inte är perfekt arrangerat. Det kunde inte Amigo, fortsätter David.
Den dåliga responsen från Amigo i samband med ”When She Lies” och den tänkta LP:n är de direkta orsakerna till att bandet såg sig tvingat att söka efter ett nytt skivbolag. Men även sättet på vilket deras gamla bolag arbetade i övrigt kan ses som en anledning till att de lämnade dem.
— Amigo är ett ganska passivt bolag som inte har så mycket pengar, berättar Sven.
Det är framför allt promotiondelen bandet har synpunkter på. Sven tror att Sinners var för ambitiösa och ekonomiskt krävande när de hela tiden bad dem skicka promotionkassetter hit och prov-ex dit.
— Som band är vi väldigt pushiga och jobbar hela tiden med att komma ut och Amigo var inte vana att arbeta på det sättet, fortsätter David.
Så när Sinners slutligen bestämde sig för att byta bolag var intresset eller snarare ointresset ömsesidigt.
* Bra promotion
Med den nyinspelade demon i handen gav de sig på jakt efter ett nytt kontrakt. Virgin och EMI var två bolag som visade intresse för bandet och troligen hade signat dem om de börjat sjunga på svenska. MNW var slutligen de som nappade på Sinners demo.
För Sinners del innebär MNW-kontraktet att de får den promotion som bandet kräver, samtidigt som MNW:s förlag, Misty Music, har goda kontakter utomlands.
— Jag tror att en av anledningarna till att de jobbat så hårt med promotion kring LP:n är att den blev så bra, menar Henki.
— En annan anledning är Creeps framgång. Man märker att de är mer påverkade av den än vi. Just den typen av musik har aldrig varit så stor i Sverige som nu, vilket helt klart är viktigt för bolaget. Vi hör dem ofta säga att ”fan, det här är bättre än Creeps”, vilket vi aldrig skulle våga själva, fortsätter Sven.
För Sinners del kommer sommaren 1990 att betyda ett hektiskt spelande runt om i landet.
— Vi har till och med två folkparksspelningar inbokade, berättar Sven.
Vidare ska de till Danmark, Norge och Åbo-festivalen i Finland — och när sommaren börjar lida mot sitt slut dyker de upp på Hultsfreds-festivalen.
* MTV igen?
Ytterligare en video har producerats och Sinners har stora förhoppningar om att även den ska finna sin väg till MTV. Videon är inspelad dels på ett rapsfält och dels i ett café och låten det handlar om är ”Love You More Than This”.
— Det fanns många viljor om vilken låt vi skulle ta. Men vi tyckte att det var OK att MNW, som ska betala det hela, fick vara med och bestämma, förklarar Sven.
”Love You More Than This” är kanske inte något representativt spår från LP:n, men Sinners ser inget negativt i det. I stället tror de att det är en låt som kan få folk intresserade för bandet och drar paralleller till Wilmers ”Teknikens Under”.
— Jag tror vi kan dra till oss människor som inte vågat eller orkat intressera sig för oss annars, menar David.
Att det skulle bli lika fixerat kring ”Love You More Than This” som ”Teknikens Under” tror inte Sven.
— Man märker det på att radioproducenterna inte har fastnat för en låt utan att var och en har hittat sin egen favorit.
Förhoppningsvis kommer ”Love You More Than This” även att släppas som singel. Någon baksida finns dock inte i dag och på frågan om de skulle kunna tänka sig att göra en Stones-cover, är alla rörande eniga:
— Troligtvis inte!
Om det över huvud taget blir någon singel är alltså oklart — det hänger på MNW.
— Men kan de släppa fyra singlar från en Peter LeMarc-LP så kan de väl släppa åtminstone en från vår!
Lämna ett svar