DROOGS
Mad Dog Dreams
Music Maniac MM 026 (Pet Sounds)
***

Det är nu två år sedan Droogs släppte sitt episka mästerverk ”Kingdom Day”, och följdaktligen låg förväntningarna på topp-punkten när uppföljaren ”Mad Dog Dreams” äntligen damp ner i redaktionsboxen. Ett studium av omslag och medföljande information gav vid handen att en hel del tunga rockpersonligheter hjälpt till vid skapandet av denna skiva.
Eller vad sägs om följande namn? Paul B. Cutler, Dream Syndicate (producent, gästgitarrist); Karl Precoda, Dream Syndicate (låtskrivare, gästgitarrist); Robert Lloyd, Russ Tolman Group (låtskrivare, gästmusiker); Peter Holsapple, dB’s (låtskrivare); Chris Cacavas, Green On Red (gästpianist); Susie Ray, Red River (sång). Koppla ihop dessa med Droogs själva — Ric, Roger, Dave och Brian — och ni får en ganska intressant laguppställning, eller hur?
Men. Tyvärr har allt detta endast resulterat i ett mycket splittrat album, och det verkar som om alltför många viljor dragit åt alltför många olika håll samtidigt. Droogs tycks helt ha tappat greppet om händelseutvecklingen, och slutprodukten är ett album som pendlar vilt mellan det sublima och det totalt olyssningsbara.
Besvikelsen var alltså stor, men det ska verkligen inte förnekas att ”Mad Dog Dreams” har ett par mycket fina stunder. Tre stycken för att vara exakt. Titellåten och ”Reach The Dawn” är de som påminner mest om Droogs för två år sedan — svepande, vindpinade gitarrer till felfria powermelodier. Ric sjunger nästan bättre än tidigare, och bägge dessa spår hade med lätthet platsat på ”Kingdom Day”.
I ”Devil Left To Pay” visar Droogs upp en ny oväntad sida, den som folkrockband. Helt akustisk, med en klingande mandolin i högsätet, visar de att Waterboys-genren inte är någon match alls för dem att behärska. Överraskande och mycket roligt!
I övrigt en del hyggliga spår, däribland en cover av Nerves-låten ”Paper Dolls”, men också det tråkigaste, längsta och mest enfaldiga hårdrocksharvmalande jag hört på mången god dag, ”I Want Something”. Till Droogs försvar ska sägas att de inte skrivit detta totala misslyckande själva — men varför togs den med på skivan??
Ömsom vin och ömsom vatten med andra ord. Två saker räddade ”Mad Dog Dreams” från underbetyg — de tre ovan nämnda guldlåtarna, samt ett ”special thanks” till ”Terry and John L” på innersleevet.
Bättre lycka nästa gång, Droogs!

Droogs,
P.O. Box DH,
Van Nuys,
CA 91412-1520,
USA.