Regnet ligger i luften och ögonen känns så där lagom grusiga efter dagens strapatser. Festivalen står och trampar — vi väntar på de rätta vindarna från Hultasjön, trots att fredagskvällen är sen. Men något stort är på gång! Det blå tältet börjar fyllas och riktigt bågnar när folkmassan söker behövlig värme. Att många är nyfikna på Stockholmsbandet Soul Patrol går inte att ta miste på. Uppmärksamheten i Bommen har säkert gjort sitt inför Hultsfredsfestivalen… Från scenen ångar röken ut sina långa armar, och vi som fångas in ser bara de skyldiga till det hela väldigt svagt. Pulsen går upp på max, trots att flertalet av låtarna måste vara nya för de flesta. Det hela når oanade höjder när tyngden demonstrativt tar tag i ett knippe bra låtar som ligger där i bakgrunden. “Sympathy For The Devil” är en magnifik avslutning och en av de bättre versioner jag hört. Terry och jag är efteråt fullständigt eniga om att en intervju ska göras, så tid bestäms till lördag middag…

“Det var jävligt bra, det lät bra på scen!” Känslouttrycken haglar och alla i bandet strålar av lycka när patrullen beskriver gårdagskvällens kanonspelning. Har ni fått någon liknande respons tidigare? “Nej, det här var våran bästa spelning hittills!”

* Aldman — helping hand

Vi fortsätter på temat och frågar om press och media har hjälpt till.
“Slitz och Bommen har pushat oss mest. Hultsfreds-spelningen är mer eller mindre Aldmans förtjänst. Han tog kontakt med Rockparty, och sen fick vi höra på Bommen att vi skulle spela här. Det hade vi ingen aning om innan, men det var kul att höra — ska vi spela?!”
Vi ber bandet presentera sig eftersom de i stort sett är främlingar för oss. Det är Ola Lundberg på sång och gitarr, Christer Boberg, också gitarr (plus att han ska köra!), Robert Schröder spelar bas, och så trummisen Urban Lehr. Suzzie Heikman är körsångerska — och den man ska titta på enligt bandet…
Om Robban finns en alldeles egen liten story. Bandet berättar att de satt på Söderhallen med två timmar kvar till en spelning — helt utan basist! In halkade då Robban och medverkade till en utmärkt konsert. Suzzie kom med som körtjej på “Stay On The Ground”, och därmed var sättningen komplett.

* Stay On The Ground

“Stay On The Ground” är bandets första och hittills enda uppvisning på vinyl, och vägen dit var lång.
“Singeln gjorde vi själva, men så var det distributionen som strulade.” Ola fortsätter: “Vi hade inget bolag, så vi försökte få ut den på Wire eller Radium. Dom tyckte om oss, men hade nog med sina egna band.”
Singeln har trots det sålt ganska bra, konstaterar vi efter att ha jämfört försäljningssiffror med band som Blue For Two och Traste Lindens Kvintett. “Hundra singlar på några månader är ju svin-bra!” skriker Robban.
Bandet säger sig ha material till en hel LP. Jag är beredd att hålla med efter att ha bevittnat kvällens bästa föreställning. Robban berättar att han jobbar som lärling i en studio, så där har bandet gratis studiotid — nog så viktigt i dessa dagar…

* Svenska texter?

Texterna brukar alltid ligga svenska band i fatet, om de ska använda sig av modersmålets hårda ordlista. Ola berättar om sina tankar kring detta problem:
“För min del spelar det ingen roll. En bra svensk text är kul att lyssna på, men det är roligare att skriva på engelska — därför blir det lättare. Svenskan är så begränsad och det blir lätt larvigt — det finns för lite ord, helt enkelt.
Det är bara Brända Barn, Imperiet och några till som har gjort det bra. Jag lyssnar mer på engelsk och australiensisk musik, så det blir det man tar intryck av.”
Efter att ha sett Soul Patrol på scen kan man inte undvika ämnet hårdrock i tidig sjuttiotalsskepnad. “Tyngden är viktig, men det ska absolut inte låta hårdrock — det är livsfarligt!” menar bandet. Ola fortsätter: “Men BARA tyngd är inget bra, det är In The Colonnades ett utmärkt exempel på!” Och det kan vi ju inte annat än hålla med om…
Ola och Christer berättar att låtarna läggs upp akustiskt hemma. Ola skriver sedan texten på natten då inspirationen kommer. (Att så ofta är fallet känner vi igen från oss själva!) Soul-pojkarna fortsätter: “Vi behöver egentligen inte jobba med tyngden. Vi gör låtarna, sen kommer tyngden automatiskt.”

* Från Konsum till Roskilde

Grabbarna är ambitiösa och hoppfulla, och på slutet seglar bandet iväg på små moln. Vi kommer in på gager och frågar om bandet sätter priserna själva.
“Det beror på. Vi väljer antingen dom spelningar vi tycker är roliga eller också dom där det är schysst pröjs — man ska ju inte behöva betala för att få lira. Vi har till och med stått på Konsum och spelat, men det gjorde vi för pengarna. Dom stängde förresten av strömmen — det lät för mycket!”
Nu, efter Hultsfreds-spelningen, när bandet fått den uppmärksamhet de förtjänar, finns drömmarna någon annanstans än i livsmedelsbutiken. “Vårt mål nu är Roskilde — det vore skitkul!”
OK, man ska aldrig säga aldrig — med bandets glöd och ambition är det säkert ingen omöjlighet. Go for it, soul brothers!

SÄTTNING:

Ola Lundberg – sång, gitarr
Christer Boberg – gitarr, sång
Robert Schröder – bas
Urban Lehr – trummor
Suzzie Heikman – körsång

ADRESS:

Soul Patrol, c/o Robert Schröder, Dalarövägen 28, 136 46 HANINGE.