Pierre Hellqvist tar sig an sommarens oväntat stora demohög men hittar tyvärr mest en massa feg, storbolagstillvänd gitarrpop. Desto gladare blir han av en tjurskallig rapattack från Lund.

DET SOM SLÅR mig när jag lyssnar på den massiva hög med demos som ramlat in under sommaren är att så få band utnyttjar friheten. Den frihet som de i egenskap av okontrakterade — och okontrollerade — ännu har. En frihet att göra precis som de själva vill utan att bry sig om konventioner, riktlinjer och radioanpassning.
För det borde låta långt mer vansinnigt, vilt och vågat om den musik som görs på demonivå. Alltför mycket känns märkligt nog anpassat efter vad man tror att skivbolagen vill höra.
Det är inte lyckat, vare sig för banden eller för den svenska popmusikens utveckling.
Sålunda har jag här i största möjliga utsträckning valt att uppmärksamma bidrag där artisterna går sin egen väg.
Hiphop har inte hört till vanligheterna i våra tidigare demokrönikor. Ja, det har faktiskt inte förekommit alls. Med andra ord togs Verbal Attacks CD emot med överraskning och glädje. Även om det också, ska erkännas, smög sig in en smula skepsis. Framför mig såg jag en hiphop lika försynt och stympad som stora mängder av gitarrpopen är.
Ganska tvärt tvingas jag tänka om. Ut strömmar självsäker och målmedveten musik som inte för en sekund sneglar på vare sig inhemska eller utländska kollegor.
Bakom Verbal Attack står en enda snubbe, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, med säte i Lund. Men så rappar han om sig själv som en »lone ranger« också.
För varje låt som ljuder ur stereon, mikrofonkåta »On Fire«, snyggt jazziga »The Soul Machine« och lika stöddiga som avslappnade »Solo On Ice«, blir jag mer och mer imponerad. När texterna allt eftersom övergår till att bli personliga och existentiella reflektioner kring livet, och musiken får en ökad dos vemod, har jag märkbart svårt att hålla tillbaka entusiasmen.
Exempelvis »Grey Days« är direkt gripande. Här finns inga tveksamheter, bara en emotionell egenhet och sammanbiten självklarhet.
Ett definitivt klimax nås i den åttonde och sista låten »The journey«. Denna behärskat dämpade och särpräglat suggestiva livsodyssé har en elegant episk uppbyggnad.
Verbal Attack vill jag höra mer av! [8]
Laakso, med förgreningar lite varstans (Uppsala, Katrineholm, Norrköping), tycks inte alls ha tänkt på hur resonemangen går i storbolagens mötesrum. Trots att musiken överlag är lågmäld och spröd är attityden kompromisslös och inte speciellt inställsam. Exempelvis sjunger de en låt på finska.
Det försiktiga uttrycket och nyttjandet av en rad inte supervanliga instrument — trombon, dragspel, såg och klockspel — för tankarna till det amerikanska Elephant 6-kollektivet, och kanske även Umeå-kvartetten Isolation Years. Och främst i »Strange Little Head« framgår det klart att Laakso också skriver låtar som håller hög klass. [7]
Vitt skilda men likartat egensinniga är göteborgska De Stijl. Såvitt jag vet ett tämligen nystartat band som i fyra riff-glada och elektriska popchocker spränger ur sig punkig new wave-pop med distad sång. Mer rätt 1979 än 2001, men när det är så här sprittande kaxigt är det nästan så att man blir The Hives-exalterad av att lyssna. [7]
Reggae är lika sällsynt som hiphop i dessa spalter. DRH Sound Project, ett ungt gäng från Norrtälje, framför gedigen retroreggae. I den potentiella hiten »Shine Up« gästas de dessutom av självaste nationaltoastaren — för så kan man väl kalla honom numera — Daddy Boastin. Ingen av de andra tre låtarna håller samma klass. Inte för att det saknas sväng, i stället efterlyses en egen personlighet. [6]
Karlstadbandet All That Jazz var 1987-1988 det närmaste ett svenskt Echo & The Bunnymen vi har kommit. Deras musik var drömsk och texterna poetiska. De var nära att slå internationellt men allt rann ut i sanden och gruppen lades ned några år senare. Sedan dess har sångaren Peter Lööf bland annat lirat i Peace, Love and Pitbulls och rest runt i världen.
Som soloartist, under namnet The Twenty-Fifth Batch, gör han vacker, storslagen och alltjämt poetisk rockmusik. Ja, det låter som en logisk fortsättning på All That Jazz. Det hörs att det inte är någon nykomling; arrangemangen är oerhört genomarbetade och ambitiösa. Man blir därför lite förvånad när Peter i det medföljande brevet skriver »Jag har skickat denna CD till 22 skivbolag utan ett enda svar.«
OK, inte är det ämnat för singellistorna precis, men otvivelaktigt begåvat och originellt utan att vara introvert. [7]
Rock från Eskilstuna. Då tänker man på svårmod i stil med Kent och Yvonne. Men The Nocounts har lyssnat mer på The Seeds och The Shadows of Knight än Depeche Mode och The Cure. Förutom att de skickar med snygga t-shirts och nu i höst ger ut en vinylsjua på Fast Lane Records i Hultsfred har The Nocounts lirat in »Demo 2001«. En rasslande, besatt historia som onekligen pekar på att den här kvintetten kan ge The Strollers en match om »Nuggets«-publikens gunst. Men först måste de skriva snäppet vassare låtar och spela in med bättre ljudkvalitet. [6]
Laureate, som huserar i Göteborg och vars enda medlem är Tobias Isaksson, skrev vi om i nummer ett. På fyralåtars-CD:n »The Key to Your Heart« utgör tre fjärdedelar av The Royal Beat Conspiracy kompband.
Det handlar dock inte om partyglad soulrock’n’roll, utan lågmälda singer-songwriter-scenerier. Den sorgsna romantiken känns igen från stilfulla orkestrar som Tindersticks och Weeping Willows, och de pianobaserade arrangemangen är Will Oldham-spartanska och synnerligen smakfulla. Dessutom får Tobias mer och mer kontroll över rösten för varje demo han gör. [7]
Present Tense från Malmö gör småskalig men effektiv och nervig rock med såväl dynamik som atmosfär. Trots att en massa referenser (Built To Spill, 16 Horsepower, Sebadoh) fladdrar förbi när jag lyssnar på de två låtarna liknar den här kvartettens inbjudande brygd ingenting så mycket att det stör. Och när Magnus Bjerkert från David & The Citizens dyker upp med hetsigt och begåvat blås i »Bel Adore« är det ytterst nära att betyget hoppar upp ett snäpp. [7]

KONTAKT

VERBAL ATTACK, NICHOLAS.RINGSKOG@SPRAY.SE
LAAKSO, LAAKSOLAAKSO@HOTMAIL.COM
DE STIJL, DESTIJL@SPRAY.SE
DRH SOUND PROJECT, SUNBRANCH@HOTMAIL.COM
THE TWENTY-FIFTH BATCH, PETERLOOF@HOTMAIL.COM
THE NOCOUNTS, NOCOUNTS@HOTMAIL.COM
LAUREATE, TOBIASISAK@HOTMAIL.COM
PRESENT TENSE, DANIEL.GLAD®INAME.SE