Han skulle helst bara rappa om kärlek som den svenska hiphopens Bob Marley.
Men det är först när han blir förbannad på poliser och politiker som pennan börjar glöda. Promoe från Looptroop tycker egentligen att hans texter säger allt men pratar ändå anarki och kaos med Patrik Svensson.

»It’s all connected goddammit«
(PROMOE »POSITIVE & NEGATIVE«)

DET ÄR FÖRSTA maj i Malmö. På Gustav Adolfs Torg har närmare tusen demonstranter samlats för anarkisternas första maj-manifestation. En del har stora klistermärken med ordet »Medborgarvittne« tryckta på bröstet, där de står under röda och svarta fanor. Det är mindre än två veckor sedan en stor demonstration vid EU:s toppmöte i Malmö urartade till något som närmast kan liknas vid ett krigstillstånd. Mer än 250 demonstranter greps och kravallutrustade poliser slog med batonger och knytnävar, tryckte ner människor med ansiktet före i marken och släpade dem över asfalten.
Det råder en spänd stämning, nervös förväntan, uppdämd aggression. Inga poliser syns på Gustav Adolfs Torg men ett kvarter därifrån, diskret bevakande, står polishästarna, polisbilarna, piketbussarna och de hjälmbeklädda kravallutrustade polismännen. Över alltihop hovrar en spanande polishelikopter.
När hela tåget ger sig i väg, lett av en ensam polisbil, följer polishästarna, helikoptern och de kravallutrustade polismännen efter på sidogatorna. På säkert avstånd, nästan ingen ser dem. Det långa brokiga tåget är högljutt, en lastbil försedd med ett högtalarsystem spelar dånande musik. Luften vibrerar. Alla fruktar det värsta, förväntar sig det värsta, kanske på sina håll också hoppas på det.
Från lastbilen spelas »Ring snuten«, den låt som Looptroop, Timbuktu och Organism 12 tidigare i år gjort under namnet Sedlighetsroteln. Tusen glada demonstranter skrålar med i rader som »Ring snuten, eran kollega e skjuten«. Lika självklart som man strax innan sjungit KRS-One:s klassiker »Whoo whoo, that’s the sound of da police, whoo whoo, that’s the sound of the beast«. För en stund står hela situationen och väger. Kravallstyrkorna skymtar på sidogatorna. Polishelikoptern står still rakt ovanför. Liksom svävande.
Allting slutar dock lugnt; ingen grips, ingen misshandlas, men i efterhand anmäls flera av demonstranterna av polisen. Bland annat en ung kille för att han plockat blommor i en offentlig rabatt och överräckt dem till en av de hjälmbeklädda poliserna.

»They hate my rebel music with a passion, but yo they can not turn it down
they can not cut my hair like Samsons«
(PROMOE I LOOPTROOPS »RECLAIM THE CITY«)

Tre dagar senare kommer Promoe, den långe, skäggige rapparen i Looptroop och Sedlighetsroteln, till Malmö. Han ska prata om sitt soloalbum »Government Music«. En lite ovan roll, normalt säger nämligen Looptroop och Promoe nej till i stort sett alla intervjuer. Men han trivs, och folk känner igen honom överallt. Promoe, eller Mårten Edh som hans mamma kallar honom, skriver autografer, pratar, säger »peace« och ler nästan lite generat men med ett slags oförfaren uppriktighet.
— Det är ju grymt, säger han om demonstrationen. Det är ju såna människor jag gör musik för. Eller OK, jag gör musik för alla men jag blir jävligt inspirerad av deras politiska engagemang.
Han talar tyst, eftertänksamt, kliar sig i skägget och funderar, är mån om att vara tydlig.
— Det är egentligen synd att man ska behöva hålla på och rappa om våld och sånt men rap-musiken har ett väldigt begränsat språk. Jag skulle egentligen hellre bara göra Bob Marley-låtar om kärlek. Han var förvisso också hård som fan men hade ett positivt budskap och om jag kunde skriva bara såna låtar hade jag varit överlycklig.
Så du känner dig inte särskilt positiv?
— Jo, jag kan känna mig enormt positiv ibland. Men det är de negativa sakerna som inspirerar mig till att skriva, och det beror nog också på språkets begränsning.

»Skämt åsido — jag klarar inte av pampar/växer upp som svampar, hela riksdan full med klantar/som säger ‘demokrati är lika med parlamentarism’/när den ende sanna demokraten är anarkist«
(PROMOE I LOOPTROOPS »JAG SKÖT PALME«)

Looptroop är ett politiskt band, sägs det. Promoe är en politisk MC. Men det är en sanning med modifikation. Om man som den mexikanske vänsterdebattören José Durito definierar politik som »en ständig konstruktiv diskussion om samhällets själva konstruktion« är Promoe och Looptroop knappast särskilt politiska. För de är sällan konstruktiva, de är sällan konkreta, sällan villiga till praktisk politisk diskussion.
Men de fungerar som en katalysator, agiterar, förbannar och provocerar, och i deras spår följer en trogen och omfattande skara fans som av slagord och boom bap-beats inspirerats till att diskutera just »samhällets själva konstruktion«. För i vagheten ligger också en styrka, en spänning mellan det destruktiva och det konstruktiva. Och i det sammanhanget är det mindre viktigt exakt var Promoe själv har sina politiska sympatier.
— Jag brukar säga att jag är anarkist men det kan betyda väldigt olika saker för folk, så det tjänar inte så mycket till. Det är inte särskilt många som ser anarkism som något positivt.
Tror du inte på parlamentarismen?
— Nej, det gör jag inte. Jag tror förvisso att man kan välja representanter men det måste göras på en mycket lägre nivå. Parlamentarism tror jag inte på över huvud taget, eller majoritetsprincipen. Vi vet ju ändå att det är pengarna som styr vad folk väljer. Det är bara reklam, det är allt det handlar om.

»Life’s a bitch and then you die/Wrong, life’s a beeatch, and then you decide/to do something about it/shit will only drive you crazy if you allow it«
(PROMOE »POSITIVE & NEGATIVE«)

Jag ska bjuda på en idé. Jag tycker du ska göra en låt om Schengenavtalet, och eftersom du gillar Nationalteatern kan du göra den som en ny version av »Bängen trålar« — »Schengen trålar«!
— Javisst (skratt), det vore ju grymt. Men det skulle innebära att jag måste lära mig mer om det, och jag är väl inte känd för att läsa på för mycket.
Men i »Prime Time«, första singeln från soloplattan, liter det som att du läst en hel del Noam Chomsky?
— Vi har samplat »Manufacturing Consent«, en film om Noam Chomsky som jag sett ganska många gånger. Men jag läser nästan ingenting, jag är väl inte direkt obildad men jag läser jävligt lite, tyvärr. Jag är lat helt enkelt, jag lyssnar på musik och ser film. Det är synd, för man får säkert i sig så mycket mer genom en bok.
I samma låt pratar du om att »85 per cent of the people keep getting fooled«. Det låter som en five percent nation-ideologi (en filosofisk sidogren till Nation of Islam)?
— Ja, det har jag lånat därifrån. Men det är bara för att det är ett så vedertaget begrepp inom hip-hopen, det är så vanligt att man lånar från islam, och från Nation of Islam och rastafarin. Till slut blir det nästan hiphop-begrepp. Jag vet egentligen ingenting om Nation of Islam och jag är ganska osäker på ifall jag skulle sälla mig till deras ideologi om jag visste mer. Men det är ändå ett begrepp man kan använda för det ligger ju något i det, även om det så klart inte är en exakt siffra.

»But I wasn’t fighting — No war/So why they wanna send a mailman with a ticket to mi door — ah to mi doooor/I was only trying to make a wholecar — A wholecar«
(LOOPTROOP »LONG ARM OF THE LAW«)

Hur har du utvecklat dina politiska värderingar då?
— Genom erfarenheter.
Har det mycket att göra med att du målat graffiti?
— Ja, helt klart, det är väl därför jag har en så fientlig inställning till polisen. Det är anledningen till att det blir så personligt för mig. De blir som riktiga fiender när man håller på med graffiti, ser man dem måste man försvinna helt enkelt, för de är ute efter att ta fast dig. Det blir som ett krigstillstånd, man skyr inga medel för man har inget att förlora.
Kan man tala om ett slags politiskt kanon i hiphopen, en gemensam grundvärdering?
— Jag gillar absolut inte att diktera vad hiphop ska vara, det tycker jag inte att folk har rätt att göra. Men jag kan tänka mig att det finns vissa begränsningar — jag har svårt att tänka mig nazister som sysslar med hiphop. De kanske gillar hiphop men lär ju inte visa det öppet om de gör det. Annars tycker jag att det är onödigt att sätta upp för många begränsningar, det där måste hela tiden omdefinieras. Det är ju ganska uppenbart att jag har en politisk åsikt och jävligt många andra rappare har en helt annan. Det finns till exempel en väldigt stark materialistisk fåra inom hiphopen. Jag tycker inte att det är speciellt bra, men å andra sidan — vad ska jag säga? Jag har ingen rättighet att uttala mig om deras syn på världen och på hiphop. Jag har en annan syn själv men det är inget som säger att min är rätt.
Promoe kliar sig i skägget igen. Han är en ödmjuk agitator. Det är dock inte att förväxla med obestämdhet, bara en liten påminnelse om att alla personligheter har två sidor. Även ett revolutionärt, anarkistiskt hiphop-skägg från Västerås.

PROMOE ÄR AKTUELL MED SOLOALBUMET »GOVERNMENT MUSIC«. FÖRUTOM RESTEN AV LOOPTROOP MEDVERKAR ÄVEN TIMBUKTU, BLACK FIST OCH FREESTYLE FRÅN ARSONISTS.