ALAN MCGEE STARTADE skivbolaget Creation 1983 tillsammans med polarna Dick Green och Joe Foster. Det blev ett av de mest inflytelserika indiebolagen i modern tid, tack vare artister som Primal Scream, My Bloody Valentine, Oasis, Teenage Fanclub, Jesus And Mary Chain, Felt, The Loft och några till.
Med tiden alldeles för stort för sitt eget bästa.
Alan McGee ledsnade alltmer på branschfolk som satte ekonomiska kalkyler före kärleken till en bra låt. Efter 16 år av fantastisk musik, alkohol och piller fick det vara nog. Creation började avvecklas 1999 och i mitten av förra året var etiketten definitivt historia. McGee gick själv snabbt vidare och drog igång Poptones i stället, ett skivbolag med spretigare utbud än det Creation representerade under sin storhetsperiod.
Nu heter det att »indie music is dead, let’s dance on its grave«.
Nu kallas banden för Cosmic Rough Riders, The Montgolfier Brothers och Ping Pong Bitches. Men när Sonic träffade Alan McGee struntade vi faktiskt i att prata om psykedelia från Skottland eller easy listening från Manchester. Nej, till och med de hårda brudarna i Ping Pong Bitches — som tycker att ett förspel ska likna kung fu — fick vara för den här gången. Nyfikna kan läsa om allt det på www.poptones.com.
Vi var nämligen mer intresserade av vad Alan McGee tycker om svensk popmusik.
Svaren blev både väntade och oväntade. Han hävdar till exempel att The Hives är världens bästa rockband just nu, men också att Håkan Hellström saknar hjärta och känsla och att Silverbullit låter som U2…

HELL ON WHEELS
Having Ones Luggage Labelled
— Hell On Wheels? Vilket namn. Mmm… whatever, säger jag. Tråkigt. De försöker låta coola utan att vara det. Det här går jag inte i gång på, jag tycker det är lite för pompöst. Men de verkar unga och gröna så jag önskar dem lycka till. Ge dem en chans.

AWA
Shook, Shook, Shook
— Blekt! Jag ser ingenting i det här. Jag gillar modern soul om den framförs på ett bra sätt. Som Destiny’s Child eller TLC. »No Scrubs« är briljant. Men det här är bara blekt, slätstruket och intetsägande. Jag hoppas inte att detta är stort i Sverige.

THE HIVES
Hate to Say I Told You So
— Åh, de här har jag hört förut. Det är The Hives! En polare tipsade om dem när jag var i Tokyo, av alla ställen. De är bara så jävla bra! Lätt Sveriges bästa band. Ett av världens bästa rockband över huvud taget. Nä, jag överdriver inte. Om de inte redan hade ett skivkontrakt skulle jag försökt att knyta upp dem direkt. Makalöst. Helt otroligt. Jag älskar deras skitiga garagesound. Lyssna på den den där gitarren, så jävla bra. Är de stora i Sverige? Inte? Det borde de vara. Jag slår vad om att de är briljanta live. Får jag behålla den här?

ROCKMONSTER
Slowstride
— Rockmonster? Det bådar inte gott. Och »Random Love Generator« har de döpt en låt till, illa. Men det här är ganska bra. De har nog lyssnat mycket på Suicide och Jesus And Mary Chain och de är säkert bättre live än på skiva. Men de är inte i närheten av The Hives. Jag älskar den jävla gruppen.

SILVERBULLIT
Star
— Nämen, det är ju U2! Är Bono underrättad?

FRE
Sanning eller lögn
— Pass.

SPOTRUNNAZ
The Uh-Uh
— (Alan gäspar) Det låter inget vidare. Problemet är det vanliga, de är inga amerikaner. Musikstilen känns mer naturlig i händerna på Outkast eller Wu-Tang Clan. Det blir mer autentiskt och rått när det exempelvis kommer från New York. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här.

REBECCA FACEY
Boat on the River
— Det är inte skit. (Alan tystnar och börjar fingra på The Hives skiva igen). Det låter i alla fall inte lika ruttet som den där förra soultjejen du spelade. Rebecca sjunger rätt bra och jag gillar den jordbundna och organiska produktionen. Förutom det där fruktansvärda gitarrsolot. Fy fan, vad vedervärdigt. Det låter som Mark jävla Knopfler. Fram till dess gick det att lyssna på.

SONGS OF SOIL
Paige
— Jag gillar det! Det här är bra. Det bästa jag hört förutom Hives i dag. Bra sång, fina melodier och harmonier. Den här tar jag också gärna med mig. Killarna verkar ha koll på Evan Dando. Vad hette förresten den där låten du spelade med The Hives?

BAD CASH QUARTET
Big Day Coming
— Är Wannadies inblandade i detta? Det påminner väldigt mycket om dem. Vanlig svensk gitarrpop. Det är OK, det kommer säkert att gå bra för dem. Men jag har aldrig varit något större Wannadies-fan.

HÅKAN HELLSTRÖM
Ramlar
— Bra energi och rätt bra låt. Levande. Men nä, jag känner inget speciellt när jag lyssnar på det här. Det saknas något. The Hives gör musik med äkta känsla som slår en hårt i magen, det här verkar komma från hjärnan. Det känns uttänkt och tråkigt.

BEAR QUARTET
Load It
— Det är ok. Ovanligt och egensinnigt.

MAZARINE STREET
Upstairs
— Om jag jämför med det jag fick höra när jag gjorde en liknande grej i Österrike så mår svensk pop riktigt bra. I Österrike lät 98 procent hemskt och olyssningsbart. Jag fick sitta och bedöma en massa horribel musik av artister som hette Kurtmeister eller Dorfmeister. Fy fan. Men svenskar verkar fortfarande älska melodier först och främst. Det är er absoluta styrka. Och jag tror det är därför svensk musik alltid gått hem i Japan. Det här är en smart låt, helt ok, även om jag har svårt att tänka mig att jag skulle köpa den.