En artikel om Idha Övelius som inte nämner country och Andy Bell är ingen artikel om Idha Övelius.
Fast Idha är ganska trött på att ständigt få tala om pojkvännen och hästjazzen.
När vi träffas på ett café i Stockholm är hon dock oförskämt pigg, med tanke på att hon har varit uppe sen halv sex.
– Jag har varit med i frukost-TV. Och träffat Bengt Westerberg
Folkpartiledaren blev så förtjust i Idha att han bad henne skicka ett ex av albumet Melody Inn till Socialdepartementet.
Så var det där med countryn. Visst spelar och skriver Idha musik med countryinfluenser. Men när folk nämner henne i samma mening som Garth Brooks blir det lite tröttsamt.
– Det har blivit så fel. Det är som Beatles och Roxette, båda är pop, samtidigt är det som natt och dag. Jag skriver helt enkelt musik som jag själv skulle vilja lyssna på. Visst finns det influenser från Byrds och country, men jag tycker inte att det är countrymusik.
Obligatorisk Idha-referens nummer två: Andy Bell, Idhas man och gitarrist i engelska gruppen Ride. Vars skivbolag Creation har gett ut Idhas Melody Inn.
Vilket har lett till en hel del skriverier och skvaller om att Idha bara fick ge ut sitt album tack vare att hon var tillsammans med “rockstjärnan” i Ride.
– Om det hade varit Michael Jackson så hade jag väl förstått det. Men Ride? De flesta i Sverige har inte ens hört talas om Ride.
Inte för att Idha bryr sig så mycket, inte så länge folk hon själv respekterar är övertygade om att hon vet vad hon håller på med.
Georgie Drakoulias, som tidigare har arbetat med Black Crowes, Jayhawks och Maria McKee, blev så imponerad att han är intresserad av att producera henne. Om allt går som det ska så blir det en singelduett, Gram Parsons A Song For You, tillsammans med en annan beundrare – Lemonheads Evan Dando.