THE FABULOUS THUNDERBIRDS
Powerful stuff
(CBS)
*

LIL’ ED AND THE BLUES IMPERIALS
Chicken, gravy & bisquits
(Alligator)
*

DUKE TUMATOE & THE POWER TRIO
I like my job!
(WEA)
*

Man får trots allt beundra ett band som Fabulous Thunderbirds som med minimal talang lyckats nå så långt att de har låtar med i var och varannan hitfilm och på så sätt ligger på listorna, tjänar pengar och har det gott istället för att veva på småklubbarna i Texas där de, möjligtvis, hör hemma.
T-Birds är nog det träigaste band som nånsin gett sig på att spela rhythm & blues och deras enda riktiga fördel är gitarristen Jimmie Vaughn som alltid har mycket snygga kläder, framför allt byxor.
Här går de mer än nånsin på tomgång, och att släppa ifrån sig en så slapp version av en så uttjatad låt som ”Raining in my heart” som T-Birds gör här är skandalöst.
Denna typ av musik är festmusik som k a n verka eggande på en trång klubb med många pilsner (och en hel del tequila) inombords. Lil’ Ed l ä r vara okej på scen men det enda som är trångt här är skivspåren där bluesklichéerna slåss om utrymmet.
Och vad John Fogerty (som producerat denna liveskiva) ser i Duke Tumatoe är obegripligt. Visst, Tumatoe är snabb på gitarr och kan r&b-alfabetet fram och baklänges, men ointressanta låtar blir inte intressanta bara för att de innehåller oändliga gitarrsolon, sexistiska texter och ett ”bli-hög”-snack som är gammalhippie så man smäller av.
(Den bästa platta som har kommit i den här genren på länge är ”Disturbing the peace” med Little Charlie & The Nightcats på Alligator, recenserad i Slitz nr 1 1989)