För sjätte gången öppnar Ratata dörren till sin stora ljudverkstad. ’Mellan dröm och verklighet’ är en resa i ett mycket storögt ljudlandskap. Men ciceronerna, Johan Ekelund och Mauro Scocco står lika handfasta som tidigare och visar vägen.

Året var 1981 då två uppmärksammade singlar damp ner från ingenstans. Vilka var killarna bakom ”För varje dag” och ”Ögon av is”? Hur såg de ut? Skulle de någonsin uppträda offentligt? Mer än den spelning bandet hade gjort i en liten italiensk stad i juni samma år.
Småningom skingrades mystiken och vi kunde ta del av vaga skissboks-anteckningar som berättade lite om bandets form och utseende.
Det gick två LP-skivor och inför den tredje stod en person ensam inför uppgiften att föra en för Sverige ny schlagerpop-tradition vidare. Personen var Mauro Scocco. Och han lyckades.
Med på den tredje LPn, ’Äventyr’, fanns också Johan Ekelund. Den gången som gästmusiker. Men till den därpå följande ’Paradis’ hade Ekelund fri insyn och femtio procent av aktierna i bolaget Ratata. Och för den som vill veta mer exakt, skedde den definitiva sammanslagningen Scocco/Ekelund en afton då Lustans Lakejer höll ett av sina releasepartyn.
Det här är den korta historien om en eftermiddag och tidig kväll med Ratata. Det är inte plats för några fjärtar eller rapar och valspråket kunde ha varit ”Tänk på vad du säger, så du inte säger vad du tänker”.
— Bara lite grann, så man inte ser sådär svettig och fet ut.
Mauro Scocco sitter denna vinterkväll i en fotostudio på Söder i Stockholm och låter sig bli sminkad.
Johan Ekelund springer runt och letar efter en säkerhetsnål. Den översta knappen i hans svartvita skjorta saknas och det ser en aning ”slappt” ut. Åtminstone på en duo som denna.
Jag föreslår en tejpbit, men timmen framför kameran avverkas med Johan Ekelunds skjortkrage hängandes lite lagom ”slappt”.
Sådana är dom, grabbarna i Ratata. Trots att de aldrig tappar hakan inför öppen ridå, är de aldrig tveksamma till att improvisera i oväntade situationer.
Men att över en kopp kaffe med mjölk få en klar bild av denna grupp, kan vara ett äventyr långt större än så. Ratata — Noggranna, Sakliga och Reserverade. Tre klippblock som Scocco och Ekelund aldrig sätter i gungning.
Ordet seriös behöver inte betyda något tråkigt, men visst kan gränsen ibland var snubblande hårfin.
Men Mauro Scocco och Johan Ekelund vet att de är begåvade. Så begåvade att de inte behöver arbeta med några stora, yviga gester för att märkas. I stället gör de, och har alltid gjort, stort väsen av sig med sin musik. Få artister i Sverige är så fulla av just begåvning, idéer och infall när det gäller musiken. Och för att inte tala om deras outtömliga ljudbyrå där de plockar fram odödliga popharmonier på löpande band.
Och den sjätte LPn, ’Mellan dröm och verklighet’ är absolut inget undantag.
— Ja, den är väl lite mer ”laid-back”. Men det är inget direkt medvetet.
Det är Mauro som säger detta. Tillbakalutad, med det ena benet över det andra och en kopp kaffe i handen.
— När vi gjorde ’Sent i september’ hade vi en idé om att göra en enhetlig platta, vilket vi inte tyckte att ’Paradis’ var.
— Vi ville göra en produktion som var outstanding i Sverige. Internationell… skjuter Johan in.
Under inspelningen av ’Sent i september’ jobbade Ratata under parollen att varje ”lucka” i ljudbilden skulle fyllas igen. En produktion vars arrangemang och form liknade Scritti Polittis album ’Cupid & Psyche 85’. Här är vi dock inte överens: ”Bara på ett spår…”
— På vårt nya album har vi jobbat mera med dynamiken. Och det är nog en platta som kräver lite fler lyssningar, säger Mauro.
I en tid då många av dagens unga svenska band ägnar sig åt att betala av ett slags skuld till en epok de själva aldrig upplevt, har Ratata hela tiden stått för utveckling. Ett måste i en bransch där du i morgon kan vara lika ute som V-jeans en gång var inne.
Varje Ratata-platta som släppts har sålt mer än dess föregångare. När det gäller Ratata finns det ingenting som heter stagnation. Det var därför bandet gjorde ett uppehåll från skivutgivningen under 1986.
— Jag känner mig gynnad. Det som förut var min hobby kan jag nu leva av. Jag kanske ska göra 30 LP-skivor, då vill man utvecklas från den sjätte plattan till den 25:e, säger Mauro.
Och det handlar om att ha något att komma med. Ge publiken något nytt. Så här säger Johan:
— Det är livsfarligt om man gör en skiva för att man vill köpa en ny bil eller sommarstuga.
Och med bandets målmedvetenhet blir det därför svårt att gå ut och ta en kopp kaffe under inspelningarna. Allting ska övervakas och ingenting får lämnas åt slumpen.
— Vi tycker att vi gör vår pryl och det är lättare om vi framför det själva. Vi får en egen profil.
— Har man ett band får man också köpa dess eventuella fel och brister.
’Mellan dröm och verklighet’ är den första LP där Mauros texter finns till allmän beskådning. Texter som på ett papper kan synas som sliskigt sentimentala, banala och framdragna ur pojkrummets djupaste skrivbordslåda. Men som tillsammans med musiken blir bitterljuva och varma.
— Jag har jobbat så länge med texterna den här gången och ständigt bytt ut rader.
Har du varit rädd för att dina texter tidigare skulle varit alltför banala för att komma i tryck?
— Idag är jag glad för att vissa texter aldrig kommit i tryck…
Och så det här med Frida. Hur kommer det sig att Frida Lyngstad sjunger duett med en 25-årig popmakare i bandet Ratata?
— Det var hennes idé faktiskt. Vi träffades på en fest och hon berättade att hon tyckte att våra skivor var bra. Jag tror det var ’Sent i september’ hon hade hört. Hon sa att om vi behövde någon som sjöng var hon beredd att ställa upp.
Och hur kommer det sig att Mauro Scocco sjunger duett med Plura Jonsson på Eldkvarns senaste album? Det handlar om ömsesidig beundran:
— Jag är en stor beundrare av Plura, säger Mauro.
— Grabben är som en ”maskin”, säger Plura och syftar på Mauros röst- och sångteknik.
Innan vi sätter oss i taxin ut till fotostudion på Söder hejdar Torbjörn Steen, Record Station, oss och meddelar att ”Så länge vi har varann” (singeln) äntligen anlänt från England.
— Bra tryck. Sånt här gör dom bara i England, säger Johan och syftar på utskärningen på konvolutets baksida, som gör det lättare att dra fram singeln.
Utskärning eller inte, det finns tusentals svenskar som alltid haft lätt för att dra fram en platta med Ratata…
På ’Sent i september’ var vi 40.000.
Hur många blir vi inte då på LP nummer 30…