Den 14 februari spelar Imperiet i Mexico City. Det är början på gruppens största äventyr hittills. Spelningar i Mexico, Nicaragua, på Kuba och i USA.
— Det här är ingen turné vi tjänar pengar på. Det är ett kulturutbyte som planerades långt innan alla ANC-galor och höstens enorma haussning av Imperiet, säger gruppens ”femte” medlem Arild Skrindo. Den före detta Oslo-bon är officiellt Imperiets manager sedan mitten av förra året.

Åtta spelningar i Mexico varav fyra TV-konserter, två spelningar i Havanna på Kuba, sex konserter i Nicaragua och lika många i USA är Imperiets digra program under den dryga månad turnén pågår. Drömresan har blivit verklighet tack vare Arild Skrindos mångåriga kontakter med central- och sydamerikanska musiker. Han har bokat orkestrar till de årliga gatukarnevalerna i Oslo och Köpenhamn.
— Imperiet hade inbjudningar från flera andra sydamerikanska länder. Vissa kunde vi av tidsskäl inte åka till. Andra, som Uruguay och Chile, ville vi inte åka till av politiska skäl.
Om trippen till Centralamerika bara går jämnt upp ekonomiskt så väntar ni er väl någon slags utdelning av USA-turnén? Om inte annat på sikt.
— Vi har inte ont om tid. Alla frågar hur det går med skivkontrakt i USA, men för oss spelar det ingen roll om det händer nu eller om ett år. Vi har finansierat vår verksamhet under ett år framåt på annat sätt, så det är ingen brådska. För andra band kan det gälla liv eller död att få ett kontrakt.
1985 var för Imperiet omvälvningarnas år. Från att ha varit ett av landets populäraste band, framstod de någon gång under sensommaren som det enda bandet. När Joakim Thåström och Christian Falk under hösten spelade in filmen ”Den frusna leoparden” ökade presstrycket ytterligare, för att kulminera när singeln ”Märk hur vår skugga” kom ut. ANC-galan i Göteborg avslutades också följdriktigt av Imperiet. Eftersom hela svenska rockeliten fanns på plats, och dessa inbördes gjorde upp om spelordningen, blev detta en sorts officiell utnämning av gruppen till Sverige-etta.
I siffror har året också varit imponerande. 120 spelningar och tre skivutgivningar. ’Blå himlen blues’ och ’2:a augusti’ har båda sålt över 50.000 exemplar och ”Märk hur vår skugga” ligger idag kring 40.000.
Till många gamla Ebba Grön-fans förfäran ändrades också Thåströms inställning till media radikalt. Det var inte längre århundradets brott att ställa upp ensam på intervjuer. Inte ens i Vecko Revyn.
— Det var ett medvetet beslut som fattades inom gruppen, säger Skrindo. Men under hösten tog allt så löjliga proportioner. Det som skrivs nu är mest till för att ödelägga.
— När skriverierna började handla om hur ofta Joakim går på toaletten, sa vi stopp till alla intervjuer. Nu gör vi intervjuer med hela bandet — för övrigt är det nej tack.
Arild Skrindo är ganska ensam om sin managerroll i Sverige. Hur kom det sig att du började arbeta med Imperiet?
— Jag bokade deras norgeturnéer under flera år och det fungerade bra. Jag började bli trött på att varje vecka arbeta med olika band, och precis när jag haft Jesus and the Mary Chain i två dagar frågade Imperiet mig och då tvekade jag inte.
En av Skrindos första åtgärder var att låta EMA-Telstar sköta gruppens konsertbokningar. Imperiet befann sig i en sådan utveckling och var uppe på en sådan nivå, att gruppen krävde en stor och professionell organisations hjälp.
— Det viktigaste arbetet med en grupp som Imperiet, är att välja rätt samarbetspartner. Thomas Johansson och Blixten Hendriksson på EMA är dom bästa vi kan få. Ja, Johansson är Europas bästa konsertarrangör överhuvudtaget.
Hur fattar ni beslut?
— Vad det gäller den konstnärliga sidan, arbetet i studion och så lägger jag mig inte i. Jag spelar ju inte själv. Jag försöker väl realisera deras teorier. Vi har möten om allt, och är en person negativ till något kan den lägga in sitt veto och då blir det inget. Sen sköter jag ensam alla förhandlingar utifrån det vi kommit överens om.
Manager, EMA-Telstar, utlandssatsning; Imperiet börjar mer och mer likna en helt vanlig framgångsrik rockgrupp. Det går till och med att köpa tröjor med gruppnamnet på under konserterna. Är inte det ett ganska trist kommersiellt grepp?
— Hade vi inte sålt egendesignade T-shirts hade det dykt upp piratförsäljare. Det finns olika sätt att finansiera verksamheten. Man kan gå till ett stort skivbolag och få förskott och man kan göra en sponsordeal. Vi valde T-shirts för att få pengar till att klara av uppehället i Staterna. Vi ser merchandisingen som en säkerhet, fickpengar, för som sagt — vi tjänar inga pengar på vår utlandsturné.
I början av februari åker dom iväg och kommer inte tillbaka förrän i slutet av mars. Under april är det semester. I maj och juni blir det repetitioner av nytt material. Sedan börjar en sverigeturné i juli. Det har stått i pressen att det blir en folkparksturné men det vill inte Arild Skrindo bekräfta.
— Det vi har sagt är, att under nästa turné kommer vi att favorisera dom ställen som inte fått besök av oss på länge och ställen där vi aldrig spelat.

Imperiets turné ser ut så här: Mexico City 14-18.2 samt 21-23.2, Morelia 19.2, Guana Juato 20.2, Havanna, Kuba 25-26.2, Managua, Nicaragua 3-4.3, Leon 5.3, Mata Galta 6.3, Bluefields 7-8.3, Los Angeles 13-15.3 samt New York 20-22.3.

Arild Skrindo har dagboken full inför Amerika-resan. Skrindo är Imperiets ”femte medlem”. Foto/Sinikka Miettinen.