Stiltje. Svensk rocktorka. Lågkonjunktur. Har det hetat. Men dessa beskrivningar av det svenska popklimatet har inte Thord Eriksson och Lars Nylin lyssnat på.
Gitarr, saxofon och en röst. Så lite men ändå så mycket — Thirteen Moons. Stockholmstrion har gett ut fyrspårs-maxin ”A True Story” och har nyligen LP-debuterat med ’Little Dreaming Boy’.
Jag vågar påstå att de saknar motstycke i det här landet. Med den ena foten i den svalaste jazzens utmarker och den andra… Nej, det går inte att beskriva musikens karaktär på ett bra sätt. Det är soft. Och det är vackert. Eget.
Något att sjunka djupare in i den olyckliga kärlekens melankoli tillsammans med. Eller som en god inramning till en nykär ost-vin-tända-ljus-kväll. Man blir glad. De visar upp en personlighet som man allt för sällan möter. Allra minst hos en svensk grupp.
Bakom namnet döljer sig Göran Klintberg (sång), Mats Gunnarsson (sax) och Anders Holm (gitarr). Alla tre har tidigare återfunnits i betydligt stökigare sammanhang. Göran spelade senast trummor i Zzzang Tumb. Anders har ett förflutet i Alien Beat.
Deras gemensamma nämnare är Transmission, där de båda spelade under en period. 1983 började de spela ihop med sättningen gitarr-fiol-sång. Sedan har det rullat på med olika, men alltid lika okonventionella sättningar.
Mats Gunnarsson kom in sist, i slutet av förra året och gjorde alltså bilden av dagens Thirteen Moons fullständig. Tidigare ingick han i Mr Soul & His Marshmallows blåssektion.
Jag har haft lite misstankar om Thirteen Moons som en spekulation. Ett kallt uträknat försök att rida på ”soft-vågen”.
— Om den underlättar för oss att nå ut till en bredare publik är det ju bara bra. Vi vill inte vara ett kultband för några få som begriper lite bättre än alla andra, säger Göran.
— Men det är absolut inget vi har räknat med.
I övrigt tycker man sig inte ha mycket gemensamt med andra ”soft-band”.
Thirteen Moons som liveband då? Särskilt mycket live har de inte spelat. Några gånger som förband åt bl a Violent Femmes och John Martyn. Mottagandet har varit gott, det är alla överens om.
— Det finns alltid en liten klick som gillar oss.
Man har förhoppningar om att den lilla klicken hemma byts ut mot en större klick i sommar. London är nästa mål för detta svenska under. Hela sommaren ska tillbringas där, och en och annan spelning borde deras engelska bokningsbolag lyckas skaka fram. Eventuellt blir det en snabb resa fram och tillbaka till Stockholm för att delta på Jazz och Bluesfestivalen på Skeppsholmen. Har du tillfälle då — upptäck Thirteen Moons. Något så friskt har inte sett dagens ljus i det här landet på mycket länge.
Lämna ett svar