Följetongen fortsätter, även tredje utgåvan av tidningen du håller så kärt i innehåller ett bands självdikterade avslöjanden om vad som sker på turné. Den röda tråden håller i sig, det mesta kretsar kring vad alkoholen kan ställa till med. Perspektivet tillhör denna gång Thomas Backelin, sångare och gitarrist i blodstänkta blackmetalbandet Lord Belial under deras turné med Satanic Slaughter och Corporation 187.

4:E APRIL: AVFÄRD SVERIGE

Lord Belial åker till Jönköping för att möta upp med resterande band som kommer med nightliner från Jönköping. Efter två timmars frenetiskt letande efter en parkering som har öppet på söndagar, då vi beräknar komma hem igen, ger vi upp försöket och ställer oss helt sonika på ett närliggande Eurostop strax utanför Jönköping. Senare på kvällen är det dags för färjan Rödby-Puttgarden där det inhandlas friskt med billiga öl och festen är ett faktum. Bussen stannar vid något lastbilshak där det är dags att sova några timmar innan den slutliga färden till Berlin. Festen avslutas av de tappra runt 05:00.

5:E APRIL: KNAACK CLUB, BERLIN TYSKLAND

UPP FÖR FAAAN! Startar denna mycket otrevliga dag då infernaliska proportioner av bakfyllor råder. Vår halvgalne turnémanager Master Frunk gastar för fulla muggar att vi måste åka vidare då vi ligger efter i schemat. Kör då för helvete, tänker de flesta tyst i sina sängar.
Väl framme i Berlin så flyter allt på och en ganska okej soundcheck utförs av samtliga band.
Dörrarna öppnas och in strömmar det, nähä… där står det tre tyska miffon och ser glada ut. Hmm, nåja det kommer väl mer folk om ett par timmar, och mycket riktigt efter ca timme bara väller det in folk och man börjar bli lite laddad inför giget.
Allt flyter på, vi står och kollar på Corporation 187 som jag själv aldrig hört förut och blir väldigt imponerad av vad jag ser och hör. Satanic Slaughter är nästa band på scen och de har man sett en jävla massa gånger men inte fan blir det sämre för det, tvärtom. Andreas är lika ful som vanligt, Ztephan Dark har missflyt som vanligt så allt är som det ska. Lord Belial sprattlar upp på scenen och drar igång, det går satans bra och alla är på topphumör efter giget vilket naturligtvis firas.
Ännu ett monstruöst alkoholintag ser sitt ljus och Andreas ”cc” Deblén ligger och sover fastän det var hans idé att vi skulle dra till Black Point.
Iallafall, ett ganska överförfriskat gäng gick till kultstället Black Point på efterfest till klockan 04:30 då vi blev hämtade av Master Frunk för att eskortera oss till bussen för att åka vidare.

6:E APRIL: STOYE RALL, WEIMAR TYSKLAND

Vaknar upp ur en ganska mörk och yrig tillvaro kallad bakfyllesömn undrandes varför i helvete det skakar och hoppar så förbannat. Tittar ut och ser att vi just nu antagligen korsar världens största åker. Va fan håller Lasse Kongo på med nu då, undrar man lite förvirrat. I andra änden på denna åker fanns iallafall Stoye Hall där kvällens gig ska utföras, vilket visade sig vara ett ganska schysst ställe. Det var ett mc-gäng som kallade sig Stoye Brothers (de står även för säkerheten på Bad Berka Festivalen) och de är jävligt tillmötesgående och trevliga på alla sätt.
Giget gick förbannat bra även här, t.o.m. lite bättre än giget kvällen innan i Berlin. Vi fick köra tre extranummer och de bara skrek efter mer, sådant är coolt.
Även här dras det igång med ett helvetiskt festande fram till det ljusnar.

7:E APRIL: 013, TILBURG ROLLAND

Insläpp 15:00 läser vi utanför, jaha det var ju väldigt normalt.
Står även att Satanic Slaughter headlinar så vi kommer fram till att så får det bli. Ganska bekvämt att spela tvåa faktiskt då man slipper vänta så jävla länge på att få göra sin grej. Så kvällens, eller rättare sagt eftermiddagens spelning känns ganska cool och avslappnad på något sätt.
Fick en massa Heineken på denna spelning och det måste man ju fira, fest!
De flesta av oss drar ut på stan och festar som fan, en del gör lite mer än bara dricker, ligger därför och skrattar i sisådär en halvtimme eller något.
Får poliseskort till stället där vi ska supa, det var någon metalkille från Belgien som var där för spelningens skull och den jäveln var snut. Jaja, det finns ju en del bra snutar också tydligen.

8:E APRIL: BLACK INN, RANSTADT TYSKLAND

Vi drar iväg fyllda av förväntan till Ranstadt där vi har hört att det inte ska finnas vare sig en scen eller PA. Kommer fram till stället och mycket riktigt, ingen scen eller PA.
Vi skiter i det och börjar rigga upp alla våra grejer rätt uppochner på golvet, här ska det fan bli metal resonerade alla och sket i att det inte fanns något utav det man brukar hitta på ett spelställe.
Allt uppriggat och banden soundcheckar, fan det låter inte så illa i alla fall. Allt färdigt för kvällen så vi drar ut i den lilla byn och letar efter mat och sprit. Jag, Micke och Ljung drar in på ett ställe där vi hittar Absolut Vodka for ca femtio spänn, billigt. Jag köper en tolvårig Glen Fiddish, en Absolut Vodka och en Jägermeister för den blygsamma summan av tjugofem Euro, ca 220 SEK. En glad Thomas och en minst lika glad Micke tillsammans med en redan vindrickande Ljung går tillbaka mot spelstället.
Går in backstage för att stämma upp min gitarr, upptäcker till min förfäran att min älskade Jackson RR har spruckit vid fästet till ena stämskruven så den står rätt ut. Inte fan kan jag spela på detta så jag får dra ihop skiten med hjälp av superlim, galla, ståltråd samt en liten bit plast. Mycket förvånad märker jag att det blev riktigt bra med tanke på omständigheterna.
Detta giget var helt sjukt, ca fyrtio betalande gäster varav hälften är 40-50 åriga bönder som kommit för sin dagliga öl. De sitter och glor på en som om man var en jävla gratis cirkusattraktion eller något. Anledningen till detta var att denna spelningen var den första någonsin i deras historia och eftersom de inte brytt sig om att annonsera om det så förstår man ju att det inte dyker upp så många.
Iallafall så började Corporation 187 spela och eftersom det stod ca tio personer i publiken så tänkte vi att vi får fan ta och hjälpa till lite varmed Satanic Slaughter och Lord Belial gick fram och började röja som as för att stödja våra turnékollegor, detsamma hände när Satanic Slaughter och Lord Belial spelade. En riktig replokalsspelning med andra ord!
Efter giget blev vi allihop, bjudna på Red Bull och Jägermeister och jävlar vad det svängde till utav en tre, fyra sådana! Började känna mig jävligt hängig och konstig så jag ankrade tidigt den kvällen, de andra fortsatte mycket imponerande hela natten igenom.

9:E APRIL: CAT CLUB, ULM TYSKLAND

Vaknar upp och känner mig ganska så mycket sämre. Hängig som in i helvete och lite så där kinkig som man bara kan bli på en turné. Alla är hungriga så vi lokaliserar en lämplig McDonalds restaurang till vilken vi går mycket strikt på ett långt led genom hela Ulm, mycket stirr fick vi.
Alla är nu mätta och belåtna, vi tar därmed bussen tillbaka till Cat där vi ska spela ikväll. Efter någon timmes väntan kommer de och låser upp och vi går in i vad som först ser ut som en övergiven bunker men som mycket oväntat överraskar oss med insidan, som ledsagas av gamla gångar, valvtak, spiraltrappor etc.
Nere i backstage rummet som var bra mycket större än hela min lägenhet var det redan uppdukat med snacks, smörgåsar, läsk och ca femton backar öl så humöret och moralen stod väldigt högt på denna tillställning. Dessvärre kände jag mig bara sämre och sämre, efter soundcheck och allt som hör därtill var det dags att beställa kinamat. Jag beställde någon jävla kyckling eller något liknande och somnade direkt, blev väckt när maten kom men jag åt ytterst lite och somnade genast om.
Jag blev väckt ytterligare en gång bara ett par timmar innan vi skulle upp på scen då jag vid det laget var så dålig av feber och snuva att jag ville ställa in giget. Men efter att jag blivit peppad av mina bandkamrater bestämde vi oss för att köra hårt ändå. Det blev en jävligt lyckad spelning om än en väldigt svettig sådan då febern började ta ut sin rätt. Efter giget inhalerades alla öl av de andra i banden och jag gick och lade mig.

10:E APRIL: HEADBANGERS BALLROOM, HAMBURG TYSKLAND

Vaknar upp helt svettig och förvirrad i Hamburg där en svensk Jenny tog emot oss och bjöd på en riktigt trevlig service. Detta var ett jävligt coolt metalställe, så det kändes jävligt bra trots att febern började tillta igen.
Nu kom våra bomberjackor med bud från England också, även det var en liten höjdpunkt.
Ut i kylan i våra nya bomberjackor för att käka lite och leta reda på Reeperbahn, men efter att vi käkat märkte vi att vi låg lite efter i schemat så tillbaka till spelstället för att soundchecka. Färdiga, åter mot Hamburgs porriga näste och Reeperbahns gator.
En snabbvisit in till lite peepshows och porrklubbar innan vi återigen måste vända tillbaka för att gå på scenen. Ack vad tiden går fort när man är på Reeperbahn.
Jävlar, här var det drag i publiken! Fick ha en kille som stod och höll fast mitt mickstativ för det var ett sådant jävla röj. Vilket i sin tur smittar av sig på oss på scen så vi röjde som jävla as och febern sket jag totalt i, den fick vänta på uppmärksamhet tills dessa galningar hade fått vad de tålde.
Satan vilket gig! Vilken publik! Vilket ljud! Om det ändå var så här lite oftare. Efter giget kom Jenny med pepparmintste till mig med honung i, mumma va gött för halsen.
Tredje gången gillt, ännu en resa till Reeperbahn för de flesta av oss, för min del endast för att leta knivar och för käka något gött. Men för några andra så blev det något helt annat, hehe.

11:E APRIL: DYNAMO HARDROCK-KAFFEE, EINDHOVEN HOLLAND

Dags för Holland att få sig en till käftsmäll var det ja. När vi kom till stället var det översvämmat med peknegrer. Ni vet, sådana där negrer som står med ett finger och pekar och säger ”yo” och sådant. För det var tydligen en hiphop kväll i lokalen bredvid så det var en ganska intressant kombination som arrangörerna hade lyckats med. Men det gick bra som fan ändå, de störde inte oss och vi störde inte dem. In med grejerna för fan, dags för soundcheck och vilka jävla tekniker vi fått, hur jävla bra som helst. Helt klart turnéns bästa ljud både ute och på scen.
Det gick bra som fan att spela och min feber var på sin topp tror jag för jag svettades konstant sedan jag kravlat mig ur sängen. Denna spelning gick förvånansvärt bra med tanke på omständigheterna med min feber och att min gitarr hade börjat spricka igen. Efter giget blev vi bjudna på allas våran favoritföda, Döner. Alla backar med öl bars in i bussen för att börja drickas på och festen var igång som vanligt, ännu en gång rullades ”Torsk på Tallinn” igång och skrattsalvorna konkurrerade starkt med alla svulstiga utrop av klassiska glåpord mot varandra, samt skååål! Jag fick några lustiga piller av Martin Axenrot som han shoppat i staterna, de var det fan drag i. Jag slocknade svettandes och hel skakig efter någon timme, ganska lustig effekt tycker man.

12:E APRIL: EAST CLUB, BISCHOFSWERDA TYSKLAND

Vaknade helt utan feber och snuvan hade gett med sig. Jag kände mig piggare än någonsin.
Nu var det istället Mickes tur att få lite feber och värk i kroppen, helt bra ska det tydligen aldrig vara. Efter ett jävla snurrande och letande hittade vi äntligen till East Club i Bischofswerda. Nu snackar vi Östtyskland, asfalt-nej, varmvatten-nej, vettiga vägskyltar-NEJ! Fan vilken härlig misär det är här nere. Vi hittade faktiskt en tatueringsstudio nere i den lilla byn och varefter Micke och Pepa genast beställde tid och försvann för att gadda spindelnät på respektive höger armbåge. Kul som fan då jag redan har det, vi ska nog bilda klubb för det eller något liknande, hehe.
Som sagt så var det dags för soundcheck men eftersom trummis och gitarrist inte behagade infinna sig så hoppade Fille (bas i Satanic Slaughter) in på trummor och Stefan (gitarr i Satanic Slaughter) in på gitarr och vi körde en mängd bekanta covers som ”Corporal Jigsore Quandary” av Carcass och ”The Trooper” med Iron Maiden, så det funkade fint. Fast vi glömde säga till om ändringar i monitorerna så vi kunde lika gärna ha struntat i hela sound-checken men tack som fan grabbar för ett kul jam.
Återigen stod det fel i annonserna så Satanic Slaughter headlinade denna kväll med, fast det höll på att bli vi som headlinade eftersom inte Micke och Pepa visste om denna ändring och de inte var där, men de kom ca femton minuter innan vi skulle gå på scen så allt var cool.
På detta ställe fick vi sova över för de hade en hel våning med sängar, soffor och liknande som man gillar att sova i. Efter giget var det en satans fest hela natten tillsammans med fans som stannade över och sov på golv och soffor lite här och var, festen varade tills klockan tio på morgonen dagen efter.

13:E APRIL: FESTUNG, BITTERFELD TYSKLAND

Klockan elva blev vi väckta efter ca en timmes sömn för det var dags att packa bussen. Det var verkligen en syn, arton metalkillar, fulla som Kalle Ankor irrandes omkring med lite prylar och pinaler fram och tillbaka. Tidigare på morgonen hade våran chaufför varit iväg och köpt trettio flak med billiga starköl så det var inte direkt fräckt med plats, så det var ett helvete innan allt var inlastat i bussen så att vi kunde komma iväg.
Jag och Pepa gick in i en vanlig affär och köpte tillsammans ca tjugo flaskor sprit och betalade ungefär femtio Euros var. Så jävla billigt att man skulle kunna tänka sig att spela där lite oftare.
När vi kom fram till sista stället i Bitterfeld möts vi av en syn hämtad från vilken film från andra världskriget som helst. Vilken jävla krigszon man befann sig i, de lär ju inte gjort något åt detta stället sedan kriget. Väl inne blev vi återigen förvånade av den stora maffiga scenen och mycket proffsiga personalen som de höll sig med, allt var som det skulle.
Efter en mycket tillfredsställande soundcheck kom maten indundrandes i en gryta, även den från kriget antagligen. Alla var mätta, glada och ölen flödade som vanligt.
Det coola var att det hela tiden stod två väldigt kraftiga mc-snubbar utanför våran loge för att ta hand om oss och våra grejer. Kändes tryggt att kunna gå ur logen utan att vara rädd för att ens grejer skulle försvinna som de lätt och ofta gör.
Efter giget som även detta var ett av de bättre på turnén kom det fram ett mycket hängivet fan som ville köpa vår backdrop för 400 Euro. Jävla dåre tänkte man, men han var helt allvarlig och börja dra fram pengar för att betala men tyvärr behöver vi den för fler gigs. Tråkigt som fan att inte kunna sälja när det kommer ett sådant fan. Vi bjöd han på ett par tröjor istället.

14:E APRIL: HEMKOMST SVERIGE

Hemresa, kul men ändå lite sorgligt att det roliga är över, men jag skulle inte tro att detta var sista gången Corporation 187, Satanic Slaughter och Lord Belial gör en sådan här grej ihop. Vi fick en extra chaufför med oss från Hamburg som tydligen var Jehovas Vittne eller något så en och annan blick fick man ju av han. Senare tog han över ratten i Ljungby där Lasse Kongo hoppade av för att få skjuts med sin fru. Vi i banden hade då skramlat ihop till en tolvårig Glen Fiddish som vi gav till honom för ett jävligt bra jobb. Inget gnäll eller något, han bara körde och var glad. Han var t.o.m. inne på ett par gigs och kollade på alla banden. Framme på Eurostop för att lassa in alla prylar i bilarna igen, massa handskakningar senare var vi redo att styra mot Lord Belial basen i Trollhättan igen. Ännu en turné avverkad i metalens, alkoholens och feberns tecken!