Er skiva distribueras på samma ställe som mitt zine, Border. Hur många exemplar har ni sålt? Med tanke på alla goda recensioner så är det väl en hel del?
— Vi fick en lista från Border häromdan, som vi inte fattar. Men förmodligen har den inte sålt särskilt bra. Just nu är vi faktiskt inte så intresserade om den säljer 10, 100 eller 1000 ex. Det viktiga för oss har varit att få den uppmärksammad i media, så att skivhandlarna kanske vågar ta in nästa skiva, och att folk känner till oss och kommer på våra spelningar.
Bra recensioner nästan överallt, men i punkfanzinet Kakafoni blev väl nästan total sågade, känns en sån här recension som något personligt misslyckande för er?
— Trots att vi fått toppenrecensioner i Aftonbladet, Arbetet, Close Up, Backstage med flera, så har det inte bara varit lovord. Någon göteborgsamatör klagade på att det lät alltför likt Frozen Eyes, Ia Eklundhs gamla band före Fate och Freak Kitchen. Det förvånade oss, eftersom vi aldrig hört dem (trots att Ia producerat 3/4 av vår platta). Någon skåning klagade på sången också. Recensionen i Kakafoni har vi inte sett än, så vi vet inte om vi skall ligga sömnlösa en vecka och gråta över att alla inte älskar oss.
— Nej ärligt talat, konstruktiv kritik är alltid bra, även om det svider lite i början. Man måste ju utvecklas hela tiden. Men många gånger säger sågningar mer om recensenten är om plattan och gruppen han sågar. Recensioner är ju inga objektiva sanningar. Dessutom finns det nog en del kritiker som tar det som ett personligt misslyckande om de inte kan hitta nånting att klanka ned på.
Mitt fanzine är ju egentligen ett punkzine, men för variationens skull brukar jag alltid ta med lite metal. Vad tycker ni om punken?
— Danne har en Glenn Danzig-samling på drygt 30 skivor, varav 14 är Misfitsplattor. Det säger väl en del? I början spelade vi mycket punk, hade bland annat flera Attentat-låtar på repertoaren. Men punken är bara en av våra inspirationskällor, och med tiden har punkinfluenserna sjunkit mer och mer i bakgrunden. Men de finns där ändå, tillsammans med Jimi Hendrix, Alice Cooper, Frank Zappa, Kiss, Danzig, King’s X med flera.
Egentligen är det rätt löjligt med alla kategorier som försöker hålla vattentäta skott emellan sig. Etiketternas effekt är ju att de begränsar tänkandet och lyssnandet. Skribenter behöver inte beskriva musiken, de kan placera in gruppen i ett fack. Publiken behöver inte riskera att utsättas för några nya upplevelser, utan kan hålla sig till det som är gammalt och vant.
Som tur är verkar det finnas en trend åt andra hållet också. Fler och fler grupper börjar spränga gränser och hämta inspiration från olika håll. Då blir det också mer spännande att lyssna.
Ert omslag var lite snett, vint och skevt. Har ni klistrat ihop det själva?
— Det kan du tänka dig! Det är helt och hållet egenhändigt framställt. Jens går en grafisk utbildning, så han har designat layouten både på plattan och omslaget, och omslaget trycktes på hans skola. Vi trodde vi skulle spara lite pengar på att trycka och klistra det själva. Sen visade det sig att det ändå blev lika dyrt som att ha ett vanligt jewel-box-omslag. Så vi la ner en massa jobb i onödan! Fast portot när vi skickat till tidningar och radiostationer blev ju billigare, så på det sättet har vi faktiskt tjänat en del.
Er manager Maths är farsa till två av er i Blackmail. Hur känns det att ha stort stöd hemifrån? Det måste vara ganska kul och praktiskt. Gillar han er musik?
— Ja, han är nog vårat största fan, även om han har lite svårt förr taktbyten och udda takter.
Han vill ha allt i 4/4, som det var när han växte upp med Beatles och Rolling Stones. Fast han är ju halvdöv efter att ha varit discjockey i sin ungdom på 60-talet och hängt med oss nu på gamla dar, så han är nog nöjd bara vi headbangar i takt och öser på scenen. Visst är det praktiskt att få hjälp med runtomarbetet, så att vi kan koncentrera oss på musiken. Att ringa runt och boka spelningar och snacka med tidningar, skriva och faxa pressreleaser osv, tar ju en hel del tid. Det är också väldigt nyttigt att ha konserterna inspelade på video (han har alltid kameran med sig). Det gör det lättare att utvecklas både visuellt och musikaliskt. Att ha replokal hemma i källaren är ju inte heller helt fel. Men det är inte alltid så kul att ha farsan hängandes som ett plåster, till exempel när man festar efter en spelning. Fast vi börjar vänja oss, både vi och han.
Jag har hört ifrån ena sidan att ni var gamla hårdrockare runt de trettio. Hur är det egentligen, hur gamla är ni?
— Tja, det beror väl på hur man ser på det. När vi började spela tillsammans för sju år sedan var vi 35 år. Sammanlagt! Nu är vi 17 (Danne), 18 (Robban) och 19 (Jens). Ryktet om vår ålderdom är alltså betydligt överdrivet.
Hur jobbar ni med låtarna i bandet?
— Det är olika. Oftast kommer Robert med något som han har kommit på när han har suttit med guran på muggen, och så jobbar vi med låten tills vi är nöjda, och till sist skriver Danne en text.
Men ibland kan någon av oss göra både text och musik först, och så arrar vi tillsammans. Eller så tar vi riff och melodier som vi har kommit på på olika håll, och anpassar dem till varandra.
Vi har ingen standardmodell, men oftast kommer musiken före texten. Våra texter är mer och mer inspirerade av Monty Python. Skräck och humor ihop kanske låter paradoxalt, men vi tycker det är kul.
Är det inte svårt för en trio att låta bra live?
— Inte särskilt. Kolla Jimi Hendrix, Cream, Nirvana med flera. Enda gången det kan låta aningen tunt är i gitarrsolona, men det får man ta igen på andra sätt.
Det gäller ju att röja ordentligt på scenen så ser det mer ut. Synintrycken är ju nästan lika viktiga som ljudet när man spelar live. Och en del scener är ju så små att ett femmannaband får stå som packade sardiner och knappt får plats att headbanga. Då är det en fördel att vara en trio. Plus att ölbacken som brukar stå i logen räcker längre, och det blir mer pengar när man bara är tre som skall dela på gaget. Det är också lättare att bli tighta och att komma överens om arrangemang om man inte är fler än nödvändigt.
Ett väldigt praktiskt argument varför vi inte är fler än tre är att vår replokal är så liten, så vi skulle inte få plats med en till.
Framtidsplaner? När släpps CD:n? Aktuella spelningar mm.
— Vi har skrivit till de flesta sommarfestivalerna och hoppas på att få åtminstone några napp. Vi hoppas också att få spela förband när några större band kommer på besök. Annars kör vi väl på som vanligt — skriver nya låtar, försöker utvecklas som artister, försöker få spelningar runtom i landet.
Vi är precis hemkomna efter en turné till Stockholm och Uppsala veckan före påsk, och vi åker nog upp en sväng till framåt hösten. Trots att det inte kom så mycket folk fick vi en hel del goodwill som kan löna sig nästa gång. Aftonbladet hade ett stort uppslag om oss på sin Stockholmssida när vi firade vårt hundrade gig där, och hela Akashas redaktion var där och firade, vi blev intervjuade i Studentradion i både Stockholm och Uppsala, Radio Bandit pluggade för vår Stockholmspremiär och våra affischer syntes en del på stan.
Vi skall också göra en ny video. Eftersom videon till Schizophrenic visades i Z-TV, trots att den var väldigt snabbt gjord, är både Emma Hamberg och Per Sinding Larsen intresserade av oss. Så därför håller vi på med en video till andraspåret på CD:n, Evil Enough. Problemet är bara att Joel Olsson, som filmar och redigerar, går sista terminen på fotohögskolan nu i vår och har en massa examensarbeten som tar det mesta av hans tid. Därför har vi bara hunnit ta lite livebilder med super-8 från en konsert för några veckor sedan, och resten får bli när Joel hinner. Vi har ju inte råd att betala honom för mer än materialkostnaderna, och allt jobb han lägger ned, och lade ned på förra videon, är helt ideellt. Vi har några skivbolagskontakter som eventuellt är intresserade av en fullängdare, men det blir knappast någon ny CD förrän tidigast nästa vår.
Blackmail
Jens Lundsbye — bass & sång
Robert Alsterlind — gitarr & sång
Danne ”Danimal” Lundsbye — trummor
Diskografi:
Schizophrenic, Cd singel 1994
+ medverkan på bl a samlings CD:n ”Rockslaget 1994”
Kontakt:
Blackmail
c/o Lundsbye
Ekehöjdsgatan 8
426 68 V Frölunda
Lämna ett svar