Så säger Björn Hansson i Unter den Linden och berättar den något annorlunda historien om Unter Den Linden. Vi startade hösten 80 som en pop trio bestående av: Ulf Nilsson (bas), Björn Hansson (gitarr, sång) och Johan Löfberg (trummor). Ulf och jag hade redan spelat ihop 1-2 år i ett band som hette De Anhöriga och Johan hade spelat i lite olika punkband. Ett år senare börjar det bli tråkigt, det är svårt att utvecklas som trio. Hösten 81 dyker Christer Seldevall upp, Det var på den tiden man skaffade synt och blev modern, men ett år senare, efter Rockslagsfestivalen 82, kickar vi Christer. Det hade blivit ännu snävare att utvecklas med den där synten, man blev så bunden av att använda den hela tiden. I samband med det så kom Leif Ekman (gitarr, sång) med. Låtarna började bli rockigare och det började bli kul igen. Då tröttnar Johan och hoppar av, samma dag hoppar Jocken Ifwarsson in bakom trummorna och tränar två gånger, sen spelar vi vår första konsert med helt ny sättning i Kristianstad. Viljan att hela tiden göra något nytt hela tiden driver oss framåt, att vara flexibel är nog en grundförutsättning för oss. Att inte hela tiden låta som folk vill att man skall låta. Nu vill vi ösa därför öser vi, när vi vill lugna ner oss gör vi det och det är fortfarande Unter Den Linden. Vi har inte tänkt att trampa i vare sej syntfällor, punkfällor eller några som helst fällor.
Unter Den Linden består för tillfället av: Björn, Ulf, Leif och Jocken, detta är den stadigaste sättningen än så länge så det lär nog inte bli några fler medlemsbyten, fast det kan man ju inte vara helt säker på. Unter Den Linden har gjort två singlar, Vända inåt vintern 82, Motstånd i läder våren 83 och en LP tillsammans med Att Som våren 83. Dom har också medverkat på följande samlings LP/kassetter: Rockslagsalbumet (2 låtar), Mediokna hjärnor (2 låtar) samt Allt som glimmar är guld (1 låt).
— Varför gjorde ni en Lp tillsammans med Att Som?
— Allt började med att dom tog ner oss på en konsert i Malmö som dom arrangerade (tillsammans med ABC 80 och Nyx Negativ). Dom tände till på oss och ville börja samarbeta. Det var dom som hade kontakt med skivbolaget Amalthea och efter ett tag fick vi spela in en demo som det blev en singel av sen ytterligare en demo tillsammans med Att Som som det blev en Lp av. Vi utgick från att vi var en enda stor grupp när vi spelade in Lpn och vi spelar faktiskt på varandras låtar. Det var ganska mycket lek över det och resultatet blev väl där efter. Det blev inte riktigt så enhetligt som vi hade hoppats på, men vi står fortfarande för det. Plattan har inte sålt något vidare, ca 600 ex, men det var ett givande samarbete och vi lärde känna varandra bra. Vi vill gärna göra en Lp till och några singlar till i år skulle sitta fint.
— Hurdana är era relationer med Rockslaget?
— Rockslaget började som en liten entusiastisk förening för ca 4 år sen och har sedan dess växt något fruktansvärt och i och med det missat lite av det som var väsentligt från början, kontakten med Karlshamns egna band. Det har funnits lite irritationer men inget allvarligt så relationen till Rockslaget är väl bra för man är ju en del av det själv och Rockslaget är ju mån om att vi lokala band skall ha nånstans att repa. Sen struntar jag personligen i alla jävla band som kommer hit, dom intresserar mej inte ett dugg längre.
— Ni spelar ju ute rätt så ofta, vad beror det på?
— Vi har spelat in en demotape som tydligen är rätt bra och så har vi en manager som verkligen försöker skaffa spelningar. Vi har bl.a spelat i Köpenhamn samt att det är spelningar i Oslo på gång. Vi kanske inte har världens bästa scen show men vi är sevärda för det kommer faktiskt ganska mycket folk på våra spelningar men framförallt är vi hörvärda.
— Jag har sett Unter den Linden tre gånger och alla gånger har ni låtit annorlunda, varför denna förändring?
— Det beror mycket på det jag tog upp i början av intervjun. En kombination av medlemsbyten och viljan att inte köra fast. Att spela punk utan att det är typisk punk, att kunna använda synt utan att det låter som typisk syntpop, att kunna raka skallen utan att vara typisk skinhead. Allt är så jävla sjukt i den här branschen. Ser man på dom flesta punk banden som kör igång, eller heavy metal, eller vilken jävla stil som helst så köper dom allt som hör till den stilen även om det är skit. Det är väldigt få som vågar sticka ut. Vi tillhör (har i alla fall ambitionen) nog dom som gör det, sticker ut alltså. Om vi hade velat så hade vi kunnat skaffa oss alla punkattribut och kört igenom allt i ett rasande tempo, men vi hade lika gärna kunnat skaffa oss varsin synt och alla dom frisyrerna som hör till, men faktum är att vi hade varit samma människor, eller dumskallar för det. Det beror på hur man ser det. Många tycker att det är konstigt att vi kör punklåtar. Det är dom som tycker om vårat gamla material som tycker så. Och så finns det punkare som tycker att det är konstigt att vi inte ser så där jävulskt punkiga ut. Det är dom aldrig hört oss innan som blir förvånade, dessutom så förknippar man inte namnet Unter den Linden med punk.
— Det är ganska så stor skillnad på Unter den Linden live mot skiva, varför?
— För det första: Live och studio är två helt skilda saker, och så skall det vara (det finns givetvis undantag). I en studio utnyttjar man all teknik man kan utnyttja för att få effekter. Den påtagliga känslan försvinner i en studio istället ersätter man den med effekter för att få spänning i musiken. Live däremot gäller nåt helt annat. Där skapar dom som spelar spänning och nerv i musiken genom kontakt med varann och publik. Är publiken stel är det väldigt svårt att få nån känsla för vad man gör, när man spelar rock. För det andra: Dom gånger du sett oss har varit efter dom tidiga skivorna släppts. Den nya singeln låter verkligen mer som vi gör live men trots att det är rått ljud på den så är den putsad i kanterna.
— Har ni några politiska åsikter som ni vill få fram med era texter?
— Det är klart att vi har politiska åsikter som vi vill få fram. Bara att överhuvudtaget göra nåt själv, på eget initiativ är en politisk handling så god som någon, som att spela i ett band. Rent politiskt sett är vi nog fruktansvärt svartsynta. För varje dag som går blir människan dummare och dummare i huvudet. Kan människan vara värt något annat än sin egen undergång? Den frågan har vi undrat över många gånger och för varje dag som går så begås det avskyvärda brott mot liv och för varje dag blir man mer och mer besviken över mänskligheten. Skall det behövas ett tredje världskrig för att folk skall fatta? Visst kan man gå med i en lokal fredsgrupp och visst kan man göra det och det och det, och det är ju positivt med människor som vill vara aktiva och jobba för något dom verkligen tror på, men vi fortsätter att på vårt sätt skrika ut ilska och vrede. Vi har ett flertal klara politiskt ställningstagande texter, t.ex om vad israelerna sysslar med nere i Palestina. Den heter Arabenrein och är tillägnad tre politiska höns, Hitler, Begin och Per Almark, lika insnöade alla tre. Det var bara ett exempel.
— Namnet Unter den Linden?
— Unter den Linden kan man förknippa med jävligt mycket. Det är det som är så bra med namnet. Dessutom lägger man märke till det. För dom som inte vet det är det en paradgata i Öst-Berlin, som går fram till muren. Folk associerar Unter den Linden med allt från kommunism till nazism och från syntpop till låtar som görs av Elegi. Det gör att folk lägger det på minnet.
— Hur vill du beskriva er musik?
— Jag tycker att vi spelar punk men då beror det på vad man lägger i ordet. Punk är mer en attityd än en speciell musikstil. För mej är punk att fatta självständiga beslut, att vara sig själv, ett sätt att få ut det man känner, för det mesta aggressioner istället för att springa och nita folk. Inga nyheter alltså, det kan ha sagts förut men vissa s.k punkare behöver nog bli påminda. Nazipunks fuck off!
— Framtids planer?
— Vi vill ut och spela betydligt mer och vi har satt Bosse, vår manager, på fallet. Vi måste också göra minst en skiva till i år för att påminna folk om att vi finns.
— Är det något du vill tillägga?
— Ja, det är kanske lika bra att jag försöker förklara omslaget till singeln (se första sidan av intervjun) i den mån det går. För det första: Vi är inga pacifister till 100%. Allt är inte så enkelt att man kan säga: Den som använder våld är ond och den som inte använder det är god, tyvärr. Man kan inte kräva fred förrän rättvisor och liknande verkligen existerar. För många t.ex i Afrika och Syd-Amerika är våldet det enda medlet att få behålla nåt av sin värdighet. Den enda chansen till förändring är tyvärr med våld, det är den sista utvägen, döda eller dödas. Givetvis är vi motståndare till vad stormakterna sysslar med i militärt syfte och alla dessa perversa folknöjen som t.ex att skicka ner en massa folk till Falklandsöarna och ta kål på dom i ett enda syfte: Att vinna prestige och vinna röster bland blodtörstiga nationalister. För det andra: Bilden i sej är en hyllning till motstånd. Helt enkelt en illustration till vad låtarna handlar om. Visserligen är det en romantiserad bild men det understryker väl bara ironin. Orsaken till att jag förklara bilden så ingående är att ett flertal människor tydligen saknar både ironi, humor och sunt förnuft, för läser man texterna så borde man förstå.
Unter den Linden bokas på tel 040/92 05 51.