Bandet Paris från Stockholm har senaste tiden fått mycket uppmärksamhet och håller just nu på med att spela in en andra skiva. De spelar synthpop och det är de två tjejerna i bandet, Emma och Annika, som gör både texterna och musiken. Vi träffade Paris på klubben Riff raff på södra teatern/kägelbanan, sthlm.

Vi kom dit vid kl 19 som uppgjort och vi möttes av en mycket glad, men tankspridd Mattias. Vi följde med honom till stället dit alla fans vill komma, backstage.
Vi väntade i logen med Johan medan Emma och Annika var ute och handlade mat och Mattias sprang iväg för att hämta ut bortglömda Morrissey biljetter. Emma och Annika kom tillbaka och vi drog igång intervjun utan Mattias, de var ivriga som små barn på julafton.

Våran första fråga var: hur bildades ni? och vi bad om ursäkt för denna tråkigt vanliga fråga.
Det rådde delade meningar om detta och det är en invecklad bandbiografi de har, men här är storyn:
Emma spelade i olika band i Örebro, där hon bodde förut men när hon sedan flyttade till Stockholm och sökte in på konstfack var hon intresserad av att börja spela i ett band även där. Annika och Johan spelade då samtidigt i ett band som behövde en till tjej, på gitarr och genom en gemensam bekant kom Annika och Emma i kontakt, och Emma började i bandet. Ungefär samtidigt som Emma började, slutade Johan i bandet och det dröjde inte länge förrän Emma också hoppade av. ”Jag förstår inte hur du kunde spela i det bandet så länge, som du ändå gjorde, det var ju samma låtar som repades i typ 100 år” säger Emma till Annika och de båda tittar på varandra och skrattar.
Emma och Annika började då göra låtar tillsammans, fast mest på skoj. Sen köpte Mattias, som då var och även nu är tillsammans med Annika, en gigantisk analog synth och då fick även han vara med i bandet. Vid denna tid använde de sig av en trummaskin. Det var vid förfrågningen om att spela på hultsfredsfestivalen förra sommaren som de ringde (bara någon vecka innan) Johan som blev den givna trummisen. De förstod sen att det var de fyra som skulle hålla ihop och vara ett band. De spelade ihop ett bra tag innan de kom på att de måste ha ett bandnamn. De funderade och alla kom överens om att de ville ha ett kort, enkelt och igenkännbart namn som fungerar på flera språk. Emmas dåvarande pojkvän Kalle älskade staden Paris och föreslog det som namn. Emma tog upp namnet med de andra och de kom överens om att ha namnet på prov i en vecka och om de skulle stå ut med det så länge så skulle de slå till och det var precis vad de gjorde.

Vilka är era favoritband?
På den frågan är alla överens: Suede, Elastica (gamla), The Beatles, The Smiths, Michael Jackson och dansmusik och elektro. De som har påverkat dem mest är nog Elastica och Chick. Emma och Annika pratar vidare om en massa band, medan Johan fortfarande sitter nedsjunken i fåtöljen och spelar på sin nyinköpta gitarr som han är så stolt över (den är fett snygg).

Vilken är eran favoritlåt av era egna låtar?
”To the beach” och ”Hey sailor” säger Emma och de andra instämmer. Jag är väldigt inne på marintemat, även fast jag är jätterädd för vatten, säger Emma. Och den här tjejen har varit simmare, säger Annika och skrattar.

Finns det något band som ni gillar, som ni tycker bör uppmärksammas mer?
The Closer, Fidget och Homie och så Melody Club, vi har dem att tacka för så mycket, säger Emma.

Har ni mycket skivor?
Annika och Mattias har hur många som helst, svarar Emma snabbt. Emma berättar att hemma hos Annika och Mattias så har de ett stort skåp som är fullproppat med skivor där hon själv brukar sortera skivorna i bokstavsordning. Men det märks inte, säger Annika och skrattar. Emma själv försöker däremot att få tillbaka alla skivor hon hade som yngre. Hon letar på loppmarknader och i second-hand affärer.

Vart skulle ni helst av allt vilja spela?
Hawaii på Hultsfred, säger alla nästan samtidigt. Teaterladan eller Globen. Kägelbanan, ikväll säger Johan och alla börjar att skratta.

Vart går gränsen på vart ni skulle kunna spela då? Skulle ni kunna spela på t ex Bingo lotto?
De säger att de gärna skulle spela på Bingo lotto men att deras musik nog inte skulle passa in där och att de inte är så stora att få en förfrågan om att medverka. Däremot skulle jag inte spela på köket eller något annat café program, säger Annika. Inte heller skämma ut mig som Melody Club gjorde under programmet ”samtidigt på gröna lund”.

Vad brukar ni göra efter en spelning? Festa, sova?
Dricka whiskey. Vi festar för det mesta konstaterar alla.

Vilken är eran bästa spelning?
I lördags var det fett, säger Johan, Emma och Annika håller med. Ja, det var jättekul. Alla i publiken dansade och hade kul och vi var så jävla bra, säger Emma och ser glad ut. Men det var ju inte bara vi som spelade. Det var även Junior Senior och Superheroes. Junior Senior var faktiskt vårat förband, fortsätter Emma och ser stolt ut. Vi får ju inte glömma Arvika, det var helt sjukt bra spelning, berättar Johan.

På tal om Superheroes; hur fick ni kontakt med Thomas Troelsen? (Paris har spelat in en skiva i Thomas skivstudio, Delta-lab)
Jo, vi såg Superheroes på Gröna Lund förra året börjar Annika. Efter spelningen gick jag fram till Thomas och gav honom vår demo och min e-mail adress och bad honom maila om han var intresserad. Thomas hörde av sig och frågade i fall vi var intresserade av att spela in en skiva i hans Delta lab och det var klart att vi var det.

Är det lika hi-tech på Delta-lab som det ser ut på bilderna?
Om inte mer, säger Annika. Alltså, det är typ lika stort som en gympasal, tillägger Emma. Men Thomas är så jävla tråkig fortsätter hon och han är skitliten, mindre än man tror och så röker han hela tiden och om hans cigaretter skulle ta slut, sitter han alldeles tyst och blir alldeles skakis. Nej, han är trevlig, avbryter Annika. Och när man är klar med en låt så ska man röka en cigarr. Det är fett, säger Johan. Man får göra vad man vill mellan låtarna och man får dricka hur mycket öl och sprit man vill.

Mattias har kommit tillbaka och tiden har rullat på snabbt och det börjar bli dags att göra sig i ordning för spelningen. Annika byter tröja och Emma börjar sminka sig. Johan sitter kvar i fåtöljen.

Vad hade ni för stil när ni var yngre?
Annika är den första som svarar: När jag var typ 11-12 år så var jag Madonna. Jag såg verkligen ut som henne. Sen blev jag en äkta 60-tals tjej och då blev jag mobbad, för jag var den enda som hade sådana kläder. Sedan blev jag hippie ett tag, Flower Power och allt det där. Men sedan blev jag Brett (sångaren i Suede). Men när jag blev tillsammans med Mattias så blev han mer och mer lik honom i stället (tänker man på Brett och tittar på Mattias, så kan man hitta vissa likheter). Emma skrattar och börjar berätta om hennes förvandlingar. Som fjortonåring var hon svartrockare och sedan blev hon mer synth. Det var inte så vanligt att vara det då så fick hon stryk. Hon säger att hon nog var den enda i Örebro med ett par Dr. Martins. Men sen blev hon pop och det har hon varit ända tills nu. Jag är en synthare och popsjäl, säger Emma och fortsätter att sminka sig. Mattias berättar om sina år som svartrockare och om hur hemskt ful han var då och att han sedan kom i en övergångsperiod från svartrockare till att bli en indiekille.

Ni måste ju få svara på nästan samma frågor hela tiden. Men finns det någon fråga som ni tycker fattas i intervjuer?
Emma och Annika tycker båda att det är märkligt att de inte uppmärksammas mer, med tanke på att det är ”deras band”, att det är de som gör musiken och texterna. Emma berättar att i hennes soloprojekt, emmon, tror ofta folk att det är Mattias som gör musiken, fast han bara är ljudtekniker. De förvånas över att en tjej kan göra sin egen musik. Johan däremot skulle vilja att någon frågade honom hur han stämmer sin baskagge. Så vi frågar honom: Hur stämmer du din baskagge? Johan blir tyst ett tag och funderar. Jag stämmer den inte, säger han, den är alltid skitbra. Jag bara snurrar på trumstolen med stämskruven i handen och kör, skrattar han. Nej, jag vet inte, det är svårt att sätta ord på det.

Ja, då har vi bara en fråga kvar då: Vad håller ni på med just nu? Någon ny skiva på gång?
Ja, vi håller på att spela in våran andra skiva just nu. Vi ska lägga sången i morgon, men jag är alldeles för sjuk för att göra det, säger Emma med sin grötiga dialekt.

Okej, tack för intervjun och lycka till på spelningen nu!

För övrigt så har Pernilla (skinnigatche) tagit fotot på Paris kommande skiva.