Det här är en högst personlig rangordning av singelskörden, från bäst till sämst om man nu kan säga så. De sex första står i en klass för sig, de har egen karaktär och känns som allvarliga försök att skapa ett eget uttryck. Sedan är hoppet ner till de nästföljande sju avsevärt. De verkar samtliga vara konstruerade englit mall för att kunna bli hits. Tråkigt och strömlinjeformad topplistepop.

1. PSYCHADELIC FURS
Heaven
(CBS)

Psychedelic Furs har väntat länge efter framgången med sista LP’n. Här kommer de nu i betydligt poppigare format. En Beatlesaktig melodi som med Rick Butlers raspiga och intensiva röst får ett starkt uttryck. Den har en sofistikerad och svävande stämning som känns helt riktig. En hit.

2. ABCESS EXIL
Svarta ljus
(Hjärter tio/SAM-dist)

En jättefin singel från den unga göteborgsgruppen. Högt tempo, ”Viking” sjunger frenetiskt till ett Alarm-liknande komp. En tenorsax gör några intensiva inpass som höjer trycket åtskilligt. Det här ligger långtifrån den lite tendentiösa svartsynspop som Abcess Exil har sysslat med förut.

3. TOTTAS BLUESBAND
Just like I treat you
(Transmission/Plattlangarna)

En fenomenalt bra producering bidrar till den här singelns starka uttryck, den låter faktiskt förvånansvärt modern i sin ljudbild. Framsidan är en up-tempo låt av Willie Dixon. Så här ska rockmusik låta, som i garaget fast med precision i ljudet. Som vanligt spelar Bengan Blomgren sitt förnämligt enkla gitarrspel, aldrig en ton för mycket.

4. PROPAGANDA
Dr Mabuse
(Zang Tumb/Island)

Det vilar en drömlik stämning över den här låten med motiv från Fritz Langs filmklassiker Dr Mabuses testamente från 1932. En sorts skräckromantik som går under ytan. Ett flimmer av mörka och obehagliga stämningar. Det är musik som gjord för att passa till filmsekvenser om underliggande hot och psykiskt laddad utsatthet. Trots framsidans skenbara yta av syntbaserad dansmusik, är detta experimentmusik. Baksidan är ett collage av ljud, på slutet kommer en bit av Velvet Undergrounds Femme Fatale in. Trådarna binds ihop i drömmen.

5. CHINA CRISIS
Hanna, Hanna
(Virgin)

En Talking Heads-influerad låt med malande rytmik. Stämningen vetter åt Afrika, åt stammusik med rituella drag. Det är väldigt skickligt ihopsatt, de rytmiska detaljerna har onekligen finess. Ändå känns det hela lite plagierat, det påminner nästan väl mycket om en del musik på Eno/Byrne-plattan My life in the bush of ghosts. Men som dansmusik duger det bra, det är roligt att dansa sin hjärna elektrifierad.

6. THE SPECIAL AKA
Nelson Mandela
(2 Tone/Chrysalis)

En Elvis Costello-producerad historia med stark politisk laddning. Den kräver frigivning av ANC-ledaren Nelson Mandela som nu suttit fängslad i Sydafrika sedan 1961. Musiken är som sig bör afrikansk, en sorts High Life disco. Snärtigt blås. Tyvärr känns kompsektionen lite tam, det beror väl antagligen på att den är vit. Afrikansk musik bygger mycket på ett speciellt tryck som gör att rytmen förvandlas till puls, till en stor rörelse där hela kroppen vibrerar.

7. TRANS-LUX
Big Apple Noise
(Malaco/Imp)

Rapping och scratching från New York. Lite väl elegant för min smak. Rapping är i sina bästa stunder magisk musik, men i det här fallet känns det lite för stöpt i en diskoteksform. En fin liten melodisnutt kommer dock igen lite då och då i låten som för övrigt spelas på enbart syntar. Tidsenlig dansmusik.

8. ALPHAVILLE
Big in Japan
(WEA/WEA-Metronome)

Detta lär redan vara en hit på kontinenten. Jovisst, en enkel slinga som fäster sig i hjärnan. Men den känns tom, en yta utan djup, en blankpolerad skridskois där syntnissarna glider omkring med sina böljande frisyrer. Dagsländepop.

9. WANG CHUNG
Dancehall days
(David Geffen/CBS)

Bra dansmusik utan det minsta oroande ljud. Välproducerat och välspelat. Det känns en smula likgiltigt, utan inre engagemang. Stilen påminner en hel del om Men at Work. Antagligen är det här gjort för att slå på hitlistorna, Wang Chung lär vara betydligt bättre, men jag har tyvärr inte hört något annat än denna ganska tråkiga historia.

10. ATELIER FOLIE
No rhyme, no reason
(WEA/WEA-Metronome)

Precis vad namnet betyder, så låter det: idiotins ateljé. Utan vare sig rim eller reson! Dels är låten ett rent plagiat på New Orders Blue Monday helt utan dess sofisitikerade finess, dels är det hela embarmligt tråkigt och enbart tröttande att lyssna på. Ett italienskt syntförsök att charmera flickor i yngre tonåren, men jag tror att det krävs mer än så…

11. BONNIE TYLER
Holding out for a hero
(CBS)

Trots syntar i stället för stråkar och fart i stället för sömngångar-snyftarna från mitten av sjuttiotalet, blir resultatet samma gamla tugggummi. Låten är tagen från filmen Footloose. Är filmen lika tråkig rakt igenom så… Sitt livs hjälte lär hon inte finna på det här sättet i varje fall. Hur kan man bygga upp en hel karriär på en raspig röst? Skulle det verkligen vara sensuellt?

12. ”WEIRD AL” YANKOVIC
Eat it
(Rock’n’roll/CBS)

Eat it är en parodi på Michael Jacksons Beat it. Låter precis likadan förutom det som gör Michael Jacksons version till stor underhållningspop och detta till meningslös smörja. Detta ska vara ett skämt. Jag gäspar. Vari ligger det roliga? Dessutom saknar jag Van Halens fenomenala gitarrsolo.

13. SVEN-ROLAND ENGSTRÖM
Trafikinformation
(CBS)

Något av det töntigaste jag har hört. Syntdiscoklichéer med fullständigt meningslös text. Den här Engström, är det en sån här trafikpratare i radion? Man kanske måste ha körkort och bil för att uppskatta sånt här. Tystnaden är mångdubbelt vackrare att lyssna till.