SATYRICON
Rebel Extravaganza
Moonfog CD 022
13/13

Åren gick. Det kändes som om något fattades. Jag kände en längtan efter något som jag visste snart komma skulle, men det var svårt att placera exakt vad det var. Svårt ända tills Rebel Extravaganza trillade in i mitt brevinkast tillsammans med några andra Moonfog releaser. Det hade trots allt gått flera år sedan SATYRICON släppte det eleminenta albumet Nemesis Devina.
Med ett barns exalterade blick stirrade jag på det snygga, moderna och grymma skivomslaget samtidigt som jag med springande ben tog mig fram till stereon, nästan nära att trilla omkull på mitt ostädade golv. Men lyckligtvis klarade jag mig utan att falla de fem meter jag hade för att nå stereon. Med förväntansfulla öron laddade jag CD-magasinet, tryckte på play, höjde volymen och väntade. Ett intro bestående av ett krigslarm drog förbi innan ”Tied in Bronze Chains” började på riktigt. Till en början var jag bara enormt lycklig att äntligen få känna mig komplett igen, men litet senare började min kritiska sida visa sig… Var detta verkligen bra? Allt kändes rörigt och jag såg ingen struktur i låtuppbyggnaden, men jag var tvungen att ge dem en chans till, och en till… Och se på fan, helt plötsligt fanns där längre inga frågetecken. Strukturen fanns där och det röriga hade blivit något som kan jämföras med en svår bok som man måste läsa om och om igen för att förstå och för att hela tiden hitta nya saker i. Och nya saker finns det definitivt att finna i Rebel Extravaganza. Litet vanlig sång har t ex smugit sig in. Och en gnutta industri har beblandat sig med de väsande gitarrerna och de smattrande trummorna… Även en ny sida har visats vad det gäller det textmässiga, intressant och värt att kolla lite djupare i.
Vad jag vill ha sagt med allt det här pladdret är bara att SATYRICON har gjort ännu en kanon platta som förtjänar all den uppmärksamhet som den verkar att få… Evigt liv till er!