I Serenity #3 intervjuade jag DARK FUNERAL första gången, och man kan inte annat än säga att det har gått bra för dem. Sedan inspelningen av Vobiscum Satanas har de mest flängt runt i världen och spelat, showat och hållit i “ritualer” på scen.
Eftersom cover albumet Teach Children to Worship Satan antagligen är ute när ni läser detta så var det självklart dags för en intervju med Lord Ahriman igen… Antagligen inte sista gången.

Tjenare Ahriman, då var det dags igen för att svara på en intervju från Serenity Magazine… Mycket har hänt sedan sist, bl.a. några stora turnéer… Hur många spelningar har ni gjort nu egentligen?
— Det vette fan, men det har ju blivit en hel del dom senaste åren. Skulle väl kunna tippa på en runt 250-300 gig.

Vilka band har varit bäst att turnera med då?
— CANNIBAL CORPSE och DIMMU BORGIR turnéerna har utan tvekan varit dom mest lyckade. På dessa två turnéerna har i stort sett allt fungerat som det skall. Och då menar jag från organisationen av turnén till crew, förband & person kemin mellan banden.

Hur stora skillnader är det på publik i Europa och i USA? Hur skall en bra publik vara enligt dig?
— En bra publik skall headbanga och tok röja tills dom stupar. Skillnaden mellan den amerikanska publiken & den europeiska är inte så stor. Må väl vara att européerna är mer vana att se ett black metal band på scen. Och att kanske amerikanarna än så länge föredrar Death Metal framför Black Metal. Men generellt sett så har vi fått bra respons i både Europa och på andra sidan Atlanten.

Är det nån utav alla ni har turnerat med som har varit helt blåst, som hatiska blickar har fallit på varenda gång han visat sig?
— Javisst, men inga namn behövs nämnas.

Du har ju familj så du erkänner väl inga groupie- händelser, men är det någon av de andra som gjort nåt kul du kan berätta? Vilket band erbjuder mest brudar?
— Va fan, är det en intervju till hemmets journal jag håller på att svara på. Trodde det var ett brutalt svenskt black metal magazine (heeh)? Skämt å sido, groupies finns nog närvarande på alla spelningar. Spelar nog inte så stor roll i vilket band eller vilken musikstil man spelar. Så vill man ha en groupie för kvällen, finns det nog gott om det.

Har ni fått in några pengar på allt turnerande eller har det gått jämt ut, vem är det som har hållit i allting, ni själva, No Fashion eller nåt bokningsbolag?
— Vid den här tidpunkten har det nog mer eller mindre gått ganska jämt ut. Vi har både gjort några riktiga brakförlust turer, men även några då vi kammat hem lite stålar. Vi har dock inte blivit rika på turnerandet om man säger så. Och om man säger så här. När vi började turnera och kom hem från respektive turné fick vi i stort sett leva på bröd och vatten under en tid. På senare tid har vi i alla fall fått in stålar så vi klarat av att pröjsa räkningar m.m. Och ändå haft några kronor över att spendera på vad fan som helst. Vi har gjort en hel del turnéer som Metallysee bokat upp. Continental Concert har vi också jobbat med. I USA har Metal Blade varit inblandade. Och styrt upp ett och annat. Men utöver det har det varit jag själv som styrt upp det mesta, med lite hjälp av dom övriga band medlemmarna såklart. No Fashion har stött oss ekonomiskt.

Det har ju gått ett tag sedan release utav Vobiscum Satanas. När kommer nästa album ut och kommer det att erbjuda några överraskningar?
— Någon gång under 2000 skall ett nytt album ut. Att nämna ett närmare datum/månad skulle bara vara en ren spekulation, så jag låter bli det. Vi kommer självklart att fortsätta i samma anda som tidigare. Men jag kan garantera att nästa platta kommer att innehålla en och annan överraskning.

Du sköter ju själv försäljning och upptryckning utav merchandise, hur kommer det sig? Vad hände med alla tröjor ni fick som var feltryckta? WITHOUT GRIEF tryckte tröjor som blev fel och skickade tillbaka dem, sedan visade det sig att samma tröjor såldes på marknadsstånd i England… Är inte det lite fult gjort? Hur mycket merchandise har ni tryckt?
— Merchandise försäljning är ju väldigt svårt att kontrollera. Det är så jävla lätt att bli totalt rippad. Därför har vi valt att inte ge bort rättigheterna till någon. Där utöver har vi licenserat ut vår merchandise i olika delar av världen. Och på den försäljningen får vi x % royalty. Den merchandise vi säljer själva betalar vi själva upptryckningen på, vilket också gör att vi får all inkomst själva. Med detta upplägg har vi så bra koll som möjligt på vad som trycks upp, säljs osv. Vilket gör det svårare för någon att rippa oss. Det enda som är svårt att komma åt i nuläget är all bootleg upptryckning. Bootlegs är i och för sig lite charmigt i sig, men de som sysslar med det kan väl för helvete åtminstone skicka oss några gratis ex av det dom illegalt trycker upp. Det är väl fan inte för mycket begärt. För något år sedan jobbade vi med ett företag som hette Brilliance Merchandising. Dessa avskum gjorde ett och annat feltryck som vi försökte stoppa försäljningen på. Men tyvärr misslyckades vi. Och så vitt jag vet har Brilliance sålt slut på dessa feltryck. Och nu har dom gått under jorden. Men var så säker. En vacker dag kommer dom att straffas. Nu jobbar vi med ett nytt merchandise företag som heter Razamataz. Som bl.a. gör merchandisen till VENOM, CRADLE OF FILTH osv. Och än så länge är samarbetet med dom till mycket stor belåtenhet. Det stämmer att jag gör de mesta utav designerna till vår merchandise själv. Men vi har även gett Razamataz frihet att designa nya saker med oss. Fast innan något trycks upp, måste dom ha vårt godkännande såklart.

Blev ni aldrig less på varandra under alla långa turnéer? Hur klarar man av att leva med varandra så tätt under trånga och oftast rätt dåliga förhållanden?
— Det var nog mycket mer påfrestande & svårare i början, än vad det är nu, att leva tillsammans på turné med så många människor. Nu efter ett gäng turer vet man ju hur turné livet fungerar, och hur man bäst ska planera sina dagar. Jag menar, man måste ju inte sitta i varandras knä under en hel turné. När bussen åker kan man t ex läsa böcker, spela playstation eller kolla på video filmer. Och när bussen står still kan man t ex kolla in stan, öva på sitt respektive instrument osv. Med vilket jag menar, att ifall man vill, kan man få ganska mycket tid för sig själv.

Träffade du några utav dina egna “idoler” eller förebilder när ni var ute?
— Ja, det här är ju helt klart ett av det bästa områdena med att turnera. Man får ju privilegiet att träffa många utav banden man lyssnat på i sin uppväxt.

Du har ju också hunnit med en semester resa till USA, vad gjorde du där och såg du några s.k. sevärdheter som Disneyland eller liknande? Varför föll valet på just USA?
— Visst, efter DIMMU BORGIR turnén tog jag tillfället i akt och tog min första riktiga semester på en säkert 10 år. Jag tog fru och barn med till Los Angeles. Anledningen till val av land och ort var att jag redan sett större delen av Europa. Vi har ju i och för sig även spelat i LA tidigare, men när vi spelat i Staterna har vi aldrig haft någon riktig fritid att kolla in diverse sevärdigheter. Och eftersom jag just var hemkommen från en två månaders Europa turné så valde vi USA & LA. Där besökte vi självklart ett gäng sevärdigheter. Så som t ex grottorna där Charles Manson levde med sin sekt under ett par år. Vi besökte även området där Richard Ramirez hängde & platsen där han blev arresterad. Var och tog en ÖL på Hard Rock café i Hollywood. Och vi var självklart på klassiska Magic Mountain, Disneyland & Universal Studios. Som inte var så hemskt att besöka som jag trodde. Plus många, många fler ställen. En riktig Black Metal semester blev det i alla fall!

Hur har du lyckats att kombinera ditt jobb med allt resande? Har du inte saknat Sverige lite? Vad var det första du gjorde när du kom hem?
— Man få helt enkelt jobba många nätter för att hinna med allt man vill göra. Men det är inget problem. Hmmm, vad det första jag gör när jag kommer hem från turnéerna är privat (hehe).

Blev det aldrig några problem i tullarna med alla era black-metal attiraljer? Inga beslagtagna nitar eller vapen?
— Problem i tullarna uppstår hela tiden. Men lägger man bara orden rätt i mun så att säga, så tar man sig igenom. Fram till dags datum har vi endast blivit nekade inträde i länder två gånger, Italien & Slovenien. Italien pga 10 liter blod som vi hade med oss. Och i Slovenien pga att vi inte hade fullständiga listor på musikutrustningen vi hade med. Caligula har dock blivit kvarhållen 12 timmar på flygplatsen i Mexico. Han fick varken resa tillbaka till LA, som vi då kom från, eller hem till Sverige. Men efter att ha betalt lite mutor kom han igenom tullen till Mexico.

Nitar och patronbälten börjar bli allt vanligare bland vanligt icke-metal folk, bl.a. på grund av personer som Josefin Crawford och Gry Forsell… Vad tycker du om det?
— Har faktiskt inte lagt märke till denna nya trend. Eller jag skall väl inte säga ny, snarare återkommen trend. Nitar m.m. var ju väldigt populärt bland mer eller mindre vanligt folk i början av 80-talet. Så det som vi nu ser är väl bara en gammal trend som kommit tillbaka. Men visst, det är skandal att folk utan äkta metal själ bakom det använder sig utav dessa attiraljer.

The KOVENANT har ju verkligen gjort allt nu för att bli kommersiella och sälja skivor med hjälp utav MARYLIN MANSON syndromet, vilket är lite synd tycker jag… skulle ni kunna göra något så abstrakt bara för att sälja några fler plattor till trendföljande 14 åringar?
— Nä, fy fan för det.

Ok, ta och avsluta med några rekommendationer på band som fått för lite uppmärksamhet… Vi hörs!
— Har tyvärr inte lyssnat på några demo band den senaste tiden. Men de senaste plattorna jag införskaffat mig, och som jag stark kan rekommendera, är HATE ETERNAL & NECROPHAGIA.

Då tar jag tillfället i akt och tackar Lord Ahriman för svaren.
Om ni tyckte att de var korta på vissa ställen så kan jag försvara Ahriman med att han redan hade svarat på ett tjugotal intervjuer alldeles innan denna, det är smällar man får ta. Teach Children to Worship Satan borde vara ute nu… Köp den!