EN MAN LIGGER på golvet i ett öde gammalt vattentorn i Linköping. På kroppen har han fäst stetoskop som tar upp kroppens ljud och atmosfärljud i vattentornet. Bandspelaren går. Detta är en händelse, ett uppförande, ett genomförande, en process i görande. Endast existerande då.
Senare återvänder mannen, C M von Hausswolff, till ljuden, pulsen, kroppsbruset. Han bearbetar bandinspelningarna och lägger till små silverstrimmor med hjälp av cymbal. Resultatet blev en ensidig LP kallad ’Conductor’ (SAM-distr). En hissnande vacker resa att sjunka in i.
När jag träffar Carl Michael von Hausswolff är det hans födelsedag.
Han är lång och smal. Vinglig. Hans ansiktsuttryck domineras av ett finurligt skratt när han försiktigt och utan pretentiösa åthävor berättar om sin musik, sina aktioner och uppföranden.
Han och vännen Erik Pauser kan genomföra sina aktioner på gallerier i Göteborg eller på Grand Hotel i Stockholm.
— Men det går inte att beskriva dom eller prata om dom. Dom är så nu-beroende.
Hausswolff rör sig mellan olika kategorier. Han arbetar i projekt. Foto, musik, målar kors under broarna i Stockholm en sommarnatt.
— Jag gör allt detta ytterst för mig själv, få erfarenhet, växa. Det jag vill frammana är skönheten. Det finns sa mycket som är stökigt, där skönheten blir lidande.
Ibland är det klart att det känns isolerat. Det man gör fungerar i en dialog bland en grupp av vänner, konstnärer och musiker.
— Glenn Branca tycker jag om.
En aktion är en handling eller en serie handlingar. Den kan pågå länge, i dagar. Vad det ytterst handlar om är att få insikt i mysteriet, i livet. Men en aktion kan också vara riktad utåt mot en publik för att också åskådaren i sitt inre ska kunna snuddas av insikten. Eller kanske provoceras.
Det kan vara att boxas, att resa genom Sahara eller att göra musik.
Tillsammans med Ullrich Hillebrand har Hausswolff ett litet galleri i Göteborg. De har också planer på att ge ut en tidskrift.

Under vinjetten ”Musik för en udda Gud” kommer olika udda musikskapare att presenteras under våren.