GNAGS
X
(Genlyd/Amalthea)

Jo det är en bra platta. Jag skall inte vara småsnål och sniken mot danska Gnags. En grupp som hållit på och lirat rock i 16 (!) år. En grupp som live fungerat som en vitamininjektion på sin publik men som på platta saknat riktig udd och profil.
I Gnags finns så mycket musikantskap och kunnande, alla kan nästan spela alla instrument, att det hotat att splittra upp gruppen i små, små partiklar utan röd tråd. De kan göra i stort sett vad som helst med sin teknik och sin rutin. Och det har blivit dött.
Nu samlar dom ihop sig bakom producenten Jack Nuber. Förutom att han jobbat med alla dom stora hjälpte han Dag Vag med deras sista LP. Nuber tar fram det distinktaste rockljud jag hört på en skandinavisk platta. Med kristallklar separering träder de sex instrumentalisterna i Gnags fram i full bredd.
Det handlar mycket om rytmer. Reggae, baktakter, slagverk, tunga, tunga och oerhört frammixade bas- och virvelkaggar.
Allmänpolitiska texter som i symboliska bilder liknar mänskligheten vid ett slavskepp som ror i blindo mot sin undergång.
Gnags tionde LP är tänkt som deras genombrott i Sverige. Tror dom själva och deras svenska representanter. Utan några andra jämförelser tror jag Gnags dras med samma problem som till exempel Eldkvarn. Anonymiteten.
Det är en bunt grabbar som är döbra ihop med den räcker inte till för att nå den stora rockpubliken. Då behövs någon eller något att haka upp hela grejen på. Det saknar Gnags. Och det saknar Eldkvarn, så därför blir det aldrig mer än en hygglig recension då och då.