EXTRA, Extra (EMI)
Extra. Inte det Extra, det poprockiga Poporamaformade. Inte heller det tunga livebandet med Anne-Lie Rydé i centrum. Extra på skiva i år är något helt annat.
Jag är övertygad om att det ligger en god musikidé bakom det här albumet — en idé om ett långsamt glidande tonflöde som drivs på av noga utvalda utstickande instrument, en ivrigt surrande gitarr, en högt uppmixad mörk basgång. Handklapp, eller en upprepad sångslinga.
Däremot är jag inte alls övertygad om att idén alltid fungerar här. “Nutbush City limit” som drar igång skivan på lägsta växel kunde blivit spännande i sin helt nya form, väsensskild från Tina Turners svettiga variant. Som den nu blivit kan jag bara tycka att den låter vek, för att inte säga tråkig. “Stopp! Stopp!” är något liknande, och har man hört den i dess tidigare liv som tungfunkig livelåt har man nog som jag svårt att se att den skulle ha vunnit på transformationen. Särskilt inte på att Anne-Lies så laddade sång har dragits ner till pratsjungande kommentarer.
Det här är nu bara en aspekt på Extras andra LP, även om jag misstänker att det är den de själva anser viktigast. Det finns två till, som i mitt tycke ställer den i bättre dager. Dels de tre instrumentala spåren, som är relativt effektiv stämningsmusik även om de med undantag för “Het sol över Durango” med sina vildsinta körer, tenderar att bli väl händelselösa. Dels den del som verkligen visar vad Extra är kapabla till. Det är den tungt marscherande “Blessyr d’amour” där Anne-Lie spyr ut sig känsla på toppen av sin avsevärda sångförmåga, backad av körer och Peter Boströms mäktiga trummor. Sådan musik argumenterar man inte med, man bara stiger åt sidan och lämnar vägen fri. Det är också, och kanske framför allt, den så intelligent arrangerade “Black light” med det vassa gitarrinlägget som återkommer med långa mellanrum och blixtfryser musiken, som annars rör sig framåt i sakta mak. Återigen får också Anne-Lie fritt spelrum; det får hon bara i de här två spåren. Det är då de överför sina intelligenta och goda idéer i praktiken.
Lämna ett svar