Baldersgatan är en krokig liten gata i Stockholm. Husen är av sten. Byggda på ett speciellt, gediget sätt. Baldersgatan 1 är inget undantag. Där håller Abba till. Och Stikkan Andersson. Det är ett kontor i fyra våningar. Inredningen går i vitt, beige. Mjuka mattor. Guldskivor på alla trappväggar. Tävlings-krims-krams litet här och där. Stikkans rum är ljust, stort. Knapptelefoner. Ett gigantiskt, svartmuskigt konstverk. Stereo. En knippe tavlor i metallramar lutade mot väggen.

Stikkan fladdrar in i rummet. ”Har du fått kaffe?” Ut igen. In. Börjar plocka med papper. Krafsar litet med pennan. Tittar mig inte i ögonen.
Tittar ut genom fönstret istället. Det snöar. Stikkan gillar inte snö.
— Köpte en sån där snöslunga. Men har inte haft tid att läsa bruksanvisningen. Så det blir att handjaga istället.
När man läser om Stikkan Andersson, berättas det ofta att han har simultankapacitet. Det betyder att han kan göra fler saker samtidigt. — Ja det är nog riktigt, svarar han medan blicken far över några papper och pennan skriver på ett block. Helst gör jag femtio saker samtidigt.
Glasögonen åker upp i pannan. Ramlar ned på näsan. Upp igen. Ned. Det ser nästan komiskt ut. Men nu ser jag att hans händer darrar. Han ser inte ut att må bra. Nästan i riskzonen för hjärtinfarkt.

Jag har slutat skriva

— Framgångarna med Abba, var det planerat eller var det bara slump?
— Framgången efter Waterloo var helt planerat. Men man får inte glömma de enorma talangerna bakom framgången. Tidigt insåg jag vilka talanger Björn och Benny hade som låtskrivare. Jag sa åt dom, redan i slutet av 60-talet, att vi skulle greja en världshit. När man är okänd gäller det att sälja. Vi var först i världen med att gå till olika skivbolag i olika länder. Annars brukar man göra en världsdel med ett bolag. Så en del höjde på ögonbrynen. Men det var en väldigt bra affär.
— I början skrev du mycket material åt Abba. Men på senaste LP:n har du inte skrivit någonting.
— Jag har slutat att skriva helt. Så här är det. Han skjuter upp glasögonen i pannan, de åker genast ned igen. Jag började skriva musik på 50-talet. Under 60-talet var jag mest spelade textförfattaren i Sverige. Nu vill jag lämna plats åt andra. Björn och Benny klarar sig väldigt bra utan min hjälp. Och så har jag inte tid.
Jag har fått lära mig ekonomi. Att vara advokat. Sköta företag. Vara på börsen. Köpa fastigheter. Vi måste ju försöka behålla de pengar vi skrapat ihop. I fortsättningen är jag enbart företagsledare.
— Vad ska företaget syssla med?
— Som nu. Fastighetsaffärer. Konst. Leasing. Oljeaffärer. Aktier. Vi kan inte satsa mer på musiken för vi har ingen VD på Polar Music. Så vi hinner inte med. Det skulle inte vara fair mot artisterna att ta in flera, vi har inte tid med dem. När vi hittar en VD, när det nu blir, kan vi satsa mer på sånt.
Men vi håller på att inrätta en fond som ska dela ut pengar till duktiga och lovande musiker. Sen har vi gett ett stort bidrag till konserthuset i Stockholm. Till deras nya orgel. Jag säger inte hur mycket det är. Men det är en väldigt stor summa. Så visst går det pengar till musiken.
— Du har tidigare kritiserat statens förhållande till skivindustrin. Vill du fortfarande lägga ned statlig skivproduktion?
— Ja! Lägg ned Rikskonserters fonogram-verksamhet. Det har jag sagt många gånger. Det är vansinne. Väldiga summor, miljoner, går till administration. Varje skiva som Rikskonserer säljer, kostar skattebetalarna 60 kronor. Så det är ju tur att de säljer så dåligt. Bilda i stället ett råd som fördelar pengarna till olika skivbolag.

Starta melodiradion

— Vad skulle du göra med Radion om du blev radiochef?
— Starta melodiradion igen. Den gamla fina som Hasse och Tage startade. Sen är det väl 3000 människor för många på det företaget. Sen ska vi ha reklam-TV. Då skulle vi slippa TV-licensen. Få bättre program.
— Har företagen i Sverige verkligen råd att köpa reklam både i tidningarna och i TV? Skulle inte många tidningar få läggas ned därför att många företag annonserade i TV i stället för i tidningarna?
— Vissa tidningar skulle nog få det svårt. Men de kanske inte fyller något behov. Skaraborgs tidning kanske inte fyller någon funktion, men Skaraborgs annonsblad kanske gör det. Man kan fördela överskottet från reklam-TV till tidningarna på något sätt.
Stikkan börjar varva upp litet nu. Pennan och glasögonen ligger still på bordet.
— Nu sitter en massa sossar och vill förbjuda både det ena och det andra. Om de här människorna funnits på 20-talet skulle vi inte haft någon radio idag. Nordsat vill dom inte ha. Men om vi inte tar Nordsat kommer det en massa satelliter från Frankrike, Belgien och Västtyskland istället.
Nordsat är ett nordiskt samarbete. Det går ut på att hänga upp en satellit ovanför Norden. Med hjälp av den kan man se samtliga nordiska länders TV i varje land.
— Du sitter med i internationella grammofonproducenters förening, IFPI. Ni har länge velat få en speciell skatt på kassettband. Vem skulle pengarna gå till?
— Förra året såldes det 25 miljoner tomkassetter i Sverige. 5 miljoner inspelade kassetter såldes. De flesta tomkassetterna användes till att spela in skivor. Det går ju lätt att räkna ut hur mycket pengar grammofonbolagen förlorat. Vi vill inte stoppa hemkopieringen men när folk bildar cirklar och byter kassetter då ser vi det som stöld av vårt arbete.
I förrgår (1/12) gick ärendet om kassettskatt igenom i riksdagen. Själv skulle jag vilja ha en skatt på tio kronor kassetten. De pengarna skulle fördelas på musiker, författare, förlag ja hela grammofonindustrin.
— I påskas visades en Abba-konsert på TV. Det programmet blev det mycket rabalder om. Producentföreningen på Sveriges Radio protesterade mot att ni fått final-out-rätten i programmet, något som strider mot radiolagarna. (Final-out betyder att man är med och klipper filmen och bestämmer innehållet.)
— Vi hade ingen final-out på TV-programmet. Vi var bara med på efterarbetet av ljudet. Vi var överhuvudtaget inte inne i något klipprum. Vi såg programmet i ett visningsrum och då bara applåderade vi. Allt annat är skitsnack. Vi blir alltid missförstådda. Särskilt i pressen. Till en del är det elakhet. Andra är avundsjuka, vissa har dålig utbildning, förstår inte.
Jag menar, kan vi inte göra en bra deal med SR/TV, gör vi det med BBC istället. Där kan vi göra bra deal. Jag menar, det är ju vår begravning, då vill vi säga hur den ska se ut. Vi har en sådan position nu så att vi kan säga till om ett och annat.

Pain in the ass

— Du blir ofta förbannad och irriterar dig på journalister och recensenter. Är inte det onödigt. Kan inte du vara lika överseende som Benny, som säger att han inte bryr sig om vad tidningarna skriver?
— Jag blir inte förbannad. Inte numera. Det var för flera år sedan.
— Men på USA-turnén blev ni ju så sura på Aftonbladets journalist Leif-Åke Josefsson så att ni frös ut honom. Ingen i gänget svarade på hans frågor.
— Vi behandlar inte den svenska pressen på något speciellt sätt. Men det fattar inte dom. Det roligaste vi hade i USA, var PITA-listan. (Pain In The Ass). Leif-Åke Josefsson låg alltid högst på den listan. När vi åkte sa jag till svenska pressen: det är klart att ni får åka med. Vi kan ju inte hindra er. Men ni kommer inte att få några extraprylar.
Vi var inte i USA för den svenska pressens skull, utan för den amerikanska och kanadensiska. Men det var det vissa som inte fattade.
— Blir det fler turnéer med Abba?
— Det kan mycket väl bli turnéer men mer speciella sådana. ”Hyra en jumbo till platser som tar 100 000 åskådare”. Det har ingen gjort förut. Anwar Sadat vill att vi ska komma till Egypten, då kan man göra en spelning framför pyramiderna.
Men det här har vi inte börjat fundera på ännu. Det ligger långt fram i tiden.
— Vad tycker du om kulturpengar till musikgrupper?
— Kulturpengar är bra. Det ska finnas kvar. Ibland är det fel personer som får dom.
— Vilka då till exempel?
— Jag tycker pengarna ska gå till människor som inte har råd att vidareutbilda sig eller skaffa bättre utrustning.
— Vad tycker du om Ebba Grön och Dag Vag? Har du lyssnat på dom förresten?
— Jovisst har jag det. Dag Vag är bra tycker jag men Ebba Grön tycker jag inte lika bra om.
— Vad skulle du göra med Dag Vag om du fick ta hand om dom?
— Jag skulle inte kunna göra något mer för dom. Det går så bra det kan. Men dom kommer att märka att det är svårt att slå utomlands.
— Någon gång har du sagt att recensenter borde vara VDN-märkta. Hur skulle det gå till?
— En liten ruta i tidningen där det stod: den här klantskallen gillar inte country, han älskar hårdrock, så hatar han fioler. Nu ska den här klantskallen tycka något om den senaste countryplattan.
Nu gäller det här inte så mycket musik. Folk kan i alla fall bilda sig en egen uppfattning när dom hör låten på radio. Men det är värre när det gäller film och böcker. Många bra filmer har bara dött därför att en sur kritikerkår har tyckt illa om den.
— Som ägare till ett av Sveriges mest blomstrande företag; vad är ditt recept för att fixa Sveriges dåliga ekonomi?
— Det här är ett problem för hela västvärlden. Det är araberna som beskattar oss genom de höga oljepriserna. Sen kan man inte leva över sina tillgångar och det har vi gjort i Sverige. Därför ska vi ha löne- och prisstopp nu. Det är det första.
Sen ska vi underlätta för aktiespararna genom att sänka skatten på aktievinster. En satsning på aktierna hjälper företagen.
Sen måste vi stödja småföretagen. Ja, det räcker. Det har gått en timme nu.
Talade och sade Stikkan Andersson, ägare till Polar.

Samma dag som hans skivbolag sålde 100 000 exemplar av Abbas senaste LP i England. På en dag alltså.