THE MONOCHROME SET
Love Zombies
(Dindisc)

Mitt i strömmen av allvarstyngd domedagsrock som följer Joy Division tätt i hälarna, dyker Monochrome Set upp med sin egen högst personliga musik som är både munter och allvarlig på samma gång.
Det här är musik för och av eftertänksamma nattvandrare med uppfällda rockkragar som inte kan låta bli att vissla och ta ett eller annat danssteg.
I motsats till ödesrockens stora produktioner med mycket eko, kommer den här hem till dej från en plats alldeles i närheten. Monochrome Set fortsätter, här på sin andra LP, att göra kramplösande musik som är en sammansmältning av ny-pop, jazz-frutt à la engelsk -mitt-på-dan-i-BBC-dussin-jazz och naket plonkiga gitarrer.
Till ett ganska sparsamt komp som ofta vågar tillåta sej ett muntert men o-trendigt sväng, sjunger Bids nonchalanta röst kaotiska texter, om sej själv bland annat i ”B-I-D spells Bid” och i singellåten ”Apocalypso” besjunger han sin olust inför dom ny-rikas bedövande utsvävningar medan a-bomben ”…merrily whistles down on me…”
Monochrome Set delar också min egen fascination inför språket och smakar gärna på ord och meningar utan att bry sej så mycket om vad dom egentligen betyder, och bara en sån sak får mej att ta dom till mitt hjärta. I låten ”R.S.V.P.” sjunger sej Bid igenom sin franska parlör utan hänsyn vad han sjunger och såna initiativ måste belönas!
Monochrome Set kommer inte och slår dej i skallen med några häftigheter, kräver inte att du faller på knä inför ett uppblåst gravallvar — dom bara finns där, enkelt och självklart.