Folkets Park i en svensk småstad, en lördagkväll i slutet på oktober.
Läget för praktfyllan och knytnävsnerverna. Dessutom rock på programmet. Vågar någon hederlig medborgare ens glänta på dörren?
Jodå, i Karlshamn har man nämligen förvirrat begreppen en smula och blivit drogfria. T o m på lördagarna. Rockslaget heter jätteföreningen (900 medlemmar) som givit liv åt den unga vardan i Karlshamn och häromlördan fyllde man ett år. Stort och städat kalas med ett dussintal lokala band och två utombys — Dag och Ebba.
Två scener hölls igång samtidigt — den ena öppen för alla spelfriska, och dom var många — den andra med spikat program: High Voltage, Hozpital, Gröna Hissen, 57 Kez och Overdrive — inget märkvärdigt men väldigt roligt. Dessutom fanns pusstånd och fiskdamm för den som vågade.
När ”rockpappa” Kheiwe Axelsson hälsat välkommen öppnade starkströmmarna med hård-boogie-rock i friskt uppvärmningstempo. Vinande solon och tryggt rullande komp. ACDC och Status Quo har gjort nåt liknande men bara High Voltage har Gernot — Kallingepojk med potent och kittlande tonårsröst. Alla hårdrockband borde lägga av när sångaren fyllt 19.
— Psykiska sjukdomar är intressanta, ett sätt att visa att man är normal, förklarar Stefan Jurnell i tremannabandet Hozpital från Degeberga, och sjunger gladpunkigt om hur det är att vara 88 år och ha vitt hår. Ett knippe knipsluga melodier, en lättsinnig gitarr och en driven trummare har dom också i Kjell Horfar.
Gröna Hissen från Karlskrona (Var det inte groggfritt? red) tillhör dom äldre blekingebanden med hela 9 månader på nacken. Influenserna är många och GH:s spelning lämnade ett splittrat intryck — lite rock’n roll, lite hårdrock, lite disco-beat, lite ditten och lite datten resulterade i en föga engagerande halvtimme.
Dags för öset från Bromölla.
”Bara för att vi e punks/ gör dom saker och ting/ dom kallar oss svin/ bara för att vi e punks.” Inte ettusen punks i Bromölla kanske men tillräckligt många för att få ihop till 57 Kez — bandet som lever farligt i samhället kring grillbaren på E66:an. Stundom blir man trött på vilsna punks utan några som helst musikaliska idéer och med budskap som ”onanera mera” osv. I Karlshamn sjunger kalasbesökarna med och det blir en rolig halvtimme utan lyriska eller musikaliska ambitioner men med djävulskt många slag i takten. 57 Kez har förresten gjort en av de sämsta singlar som kan höras.
Sista huvudattraktion före avslutarna från Stockholm var Overdrive. Tung metall i hela slanten. Proffsigt spelat, bra sjunget men förbannat trist tyckte vi som föredrar en smidig kniv framför den tunga, slöa yxan.
Trots att jag sprang som en kissnödig talangscout mellan scenerna fick jag inget riktigt grepp om vad som hände på den fria scenen. Där rådde anarkistisk vänlighet och många hade säkert jättekul. Namn som Spots, Nyx Negative, ABC 80 och Toilets blixtrade förbi i ojämn takt. Jag grämer mig fortfarande över att jag missade ABC 80 vars singel ”POP i Radion” är den hittills bästa från Blekinge.
Att Dag och Ebba var höjdpunkten är onödigt att understryka. Det viktiga vid födelsedagskalaset, liksom vid alla andra rockslagstillställningar, var att regionala band fick chansen att spela.
Efter en helkväll (nykter) tillsammans med ca 1 800 andra (1 790 nyktra) i allt mer rockmedvetna Karlshamn, känner jag mig nu mogen att svara på kommunalrådet Bertil Danås urbota fråga: ”Skall detta kallas kultur?” Svar: Ja, det skall det!!