PY
Hard wind blows
(Sonet)

Rösten är lika ofta varm som hård, brett amerikansk och rockig. Arrangemangen är svepande exakta ur kodboken för amerikanska producenter. (Låten 52nd är skolexempel på en het rockare.)
Men det lossnar ändå aldrig på PYs nya. Jag kan inte riktigt formulera varför, men countrywesternrock och hårda texter om en motorväg och skitiga bakgator, morfinberusade polare och svikna kärlekar känns ganska passerade just nu.
PYs röst kan säkert tolka andra känslor än den mellan amerikanske 20-åringens drömmar och problem. Låt Springsteen syssla med det.
Att bandet gungar bra i rockiga ”Fast trains running” och andra låtar, att Dan Hylander producerar flyhänt gör inte musiken hetare. Bara dansbarare.