THE SHINING
URBAN COWBOY
FAME
BREAKING GLASS
(soundtracks)

I början var filmen. Musiken spelades upp för salongsorkester eller av en ensam och möjligen lätt bladig organist.
Sen kom ljudet. Och showfilmen föddes med viss möda och under stort synkroniseringsbesvär.
Nån gång på 60-talet upptäckte branschen att det gick att sälja soundtrack från kassasuccéfilmer som bara innehöll lite musik. Några extranummer i studion, tre varianter av ledmotivet och kanske biljakten på slutet — skrikande däck — whaoo, vilken grej, vilken häftig pryl
Idag kan man kolla första bästa tidning, 17 av filmerna har soundtrack som säljer dom flesta hyggligt.
Själv gillar jag musiken från THE SHINING — exklusiv som jag är i min seriösa smak, när jag sköljer disken… vad sägs om blandad högklassisk musik av Wendy Carlos, Rachel Elkind, Bela Bartok… (Jaså det räcker).
Men soundtracket från URBAN COWBOY då? Det låter fint utan filmen — Charlie Daniels hade satt sina låtar långt innan Travolta var påtänkt.
FAME-musiken av Michael Gore och Paul McCrane sitter rätt och tätt och som klippt och skuren för just FAME — motionsfilmen. Men hemma i lyan låter det mest som en knyckig blandning av ABBA, Electric Light Orchestra och i McCranes fall, James Taylor. Nygammal disco om man får förenkla det lite.
BREAKING GLASS har Hazel O’Connor. Och jag kommer på mej själv med att hitta den ena sköna rocklåten efter den andra, när jag får tid att lyssna utan hetsande bildassociationer. En skicklig låtskriverska, hon varierar sej. Hör dom lekfulla musikaliska upptågen på spår som ”Eight Day”, ”Monsters in disguise”… lyssna på dom känsliga balladerna ”If only” och ”Will You?”.
Jag gör det och får behärska lusten att se om filmen. För så bra var inte den — snarare musiken som säljer filmen — än tvärtom.
Se där en antydan till utveckling…

CLARK KENT
vinyl o celluloidexpert