THE POLICE
Zenyatta Mondatta
(AM)

Eventuella tveksamheter om Police’s musikaliska tillstånd, som man reste i samband med singeln “Don’t stand so close to me” undanröjs med denna tredje LP med besynnerlig titel. Police befinner sig fortfarande i rörelse och har inte stagnerat, mest tack vare Sting. Det är hans musikaliska tankegångar och basgångar som driver bandet framåt. Copelands och Summers låtbidrag utgör tillsammans med singeln det sämsta, på en i för övrigt utmärkt skiva.
Dom karakteristiska elementen i Police framgångsrika musikaliska formel finns fortfarande kvar, men utvecklade och förfinade. Stings ljusa röst och den lätt reggaeinfluerade takten känns igen från tidigare skivor, men som låtskrivare är Sting på väg bort från pop formatet och det ständiga upprepandet av refränger. Antydningar till det fanns redan på förra plattan i låtar som “Walking on the moon”.
Den klassiska poplåten, i hit formatet, har blivit fluffiga och svävande rytmsjok uppbyggda av bas och trummor. Tydligast märks förändringen i “Shadows in the rain”, till formen påminner den starkt om reggaemusikens dubmixningar. En grundrytm runt vilken toner från gitarr och piano dyker upp, stannar kvar och sedan försvinner bort för att ersättas av nya.
I den uppsluppna “Canary in a coalmine” avslöjar Sting en ny sida av sin personlighet. Bakom den allvarliga och grubblande minen han så gärna visar upp finns en lekfull buspojke, det känns befriande.