Ruhr
Elegi
Cosmic Overdose
Musikverket, Stockholm

Bara tanken på att sätta foten i Musikverkets unkna källarlokal i Stockholm har börjat inge ångestkänslor. Samlingsstället för Stockholms musikslum hörde jag någon som sa. Stämningen kändes tryckt och överspänd bland en ny och yngre massa av artificiella punk-mode-dockor och ett och annat skinn-head.
Först på scen kom Ruhr. Deras musik bygger på en väldigt framträdande sång av Marre och ett monotont komp till två gitarrer och en synthesizer. Sångerskan ser ut som en liten stöddig Nina Hagen kopia och gör dessutom tappra försök till att låta som så. Tyvärr lyckas hon inte särskilt bra, trots att man faktiskt märker att hon har stora röstresurser. Hennes tonomfång är häpnadsväckande.
Elegi som redan spelar säkert, trots debuten i somras, består idag av fyra tjejer och en kille ur bandet Hjärnstorm. Elegis musik är inte den lättaste att definiera. Att dom tillåter sej själva att experimentera mycket i sin musik gör att dom formar ett högst eget och intressant sound. Det låter inte som något jag hört förut och det är det som är så skönt. Deras kompakta och sammansmälta ljudmassa utstrålar en enorm kraft. Musiken har drag av jazzrock och tillsammans med den framträdande och skickliga saxofonisten Susanne Håkansson skildrar dom stämningar som passar superbra till texterna. I låten ”Anorexia Nervosa” som bygger på boken med samma namn handlar det om självsvält. Hur man desperat bantar ihjäl sej för att leva upp till det västerländska kvinnoidealet. Sången växlar mellan klaviaturspelaren Marie Samuelssons melodiösa sång och saxofonistens mer entoniga stämma. Kraften och det Experimentella är nyckelorden till Elegis musik och utstrålning. Dom räddade kvällen på Musikverket.
Sista bandet för kvällen var Cosmic Overdoze. Tre band på samma kväll är nästan för mycket. Särskilt med tanke på all dötid emellan. Mina öron var smått oemottagliga när Cosmic tog plats på scen. Ändå lyckades jag få ett speciellt intryck av dom. Med orglar och synthesizer och en ensam gitarr spelar dom fina melodier till nån sorts afrikansk rytm (???). Deras sound är utvecklat och synthesizerkillen Gasleben bör man verkligen nämna. Textraderna är fåordiga men slagkraftiga. ”Gör bomber av era hjärtan” glömmer man inte över en natt.