ELDKVARN
Musik för miljonärer
(Silence – distr SAM)

Den här recensionen skulle lätt kunna handla om enbart spåret “Fula Pojkar”. Låten inleds med ett fräs, fortsätter med en vass, framfusig gitarr, ett tempo som lämnar dig andlös, Eldkvarns-knorriga andhämtningar och en Plura som hetsigt sjunger en elak text om pojkar och som slutar i en The Who-extatisk fördröjning.
Men “Musik för miljonärer” handlar om mycket mer. Inte ens Dag Vag kan få min kropp i så våldsam rörelse. Möjligen har Eldkvarn ett mer markant drag av feber som lockar. Och en associationsrik känsla som både i text och musik ger uttryck för livet i storstaden.
Förra plattan “Pojkar…” var, oavsett låtarnas tempo, bara en stor Hetta. “Musik för miljonärer” drar upp temperaturen ytterligare, hur det nu går till.
“Det smäller i roten” sjunger Plura i “Idiot-stuff” utan anspelningar på vad Eldkvarn satt i plast. Men det gäller i allra högsta grad nya LPn. Här finns det typiskt hackiga Eldkvarnljudet förstärkt med förträffliga Xydney Sax. Framfusiga gitarrer, piskiga trummor, Tonys smidigt rullande bas och orgeln som utgör ett skyddsnät för hela baletten.
Tänk dig en musik som förflyttar dig till en intim rockklubb full med folk. Förväntningar ligger i luften, alla längtar efter att bandet ska börja spela. Och så börjar de…
Med samma känsla sitter du framför grammofonen. Och svettas…
Självklart är inte allt i storstan bara vansinniga biljakter. Här finns lugna parker, avspända fester, matlag, thé hos förtroliga vänner. Eldkvarn spelar “tryckare” som “Vänd dig inte om” och “Mysterier”. Dire Straits ande svävade bitvis på förra plattan. Här dyker ska-influenser upp. “En vacker dag” tar upp kampen med Specials.
Ser man till Eldkvarns musik och fantasismittande texter drunknar man lätt i febern hos inledningsspåren “Skyldig” och “Fula pojkar”. Men faktiskt är låten “Desperados” mer Eldkvarn i ett nötskal. Här finns kyrkklockorna som ackompanjerar med sin stillhet, kanske lite hädiskt inblandade med den andra sidan av storstadslivet: hetsen, pulsen, rött ljus-grönt ljus, klara-färdiga-kör. Kontrasterna, tätheten och den smittsamma känslan av att allt nog går lite för fort i ens liv och kanske inte helt under kontroll, allt detta är Eldkvarns vapen. En brölande saxmistlur blir dubbeltydig i rusningstrafik.
Drivkraften i Eldkvarns musik är kärleken till livet. Kanske främst till just storstan. Jag får känslan av att den romansen också innehåller en hel del hat.
Eldkvarn har lyckats göra en uppföljare på “Pojkar”-plattan som överraskande nog är ännu bättre. Bandet är tätare än jag någonsin hört dem. Allt sitter där det ska, utan att för den skull bli tråkigt.
“Musik för miljonärer” är liksom förra plattan en killig betraktelse av tillvaron. Med solglasögon igenklottrade med rock.