Pouppée Fabrikk släpper snart en ny bomb.

Det sägs att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. I PFs fall skulle det nog bli att man alltid väntar för länge. Redan under april månad 1995 spelade bandet in en mini-cd. Just nu håller bandet på med inspelningen av 4 nya låtar och i framtiden kommer ett helt nytt album att släppas under namnet “Your pain, our gain”. Hur går det med nya plattan? Det florerar en del rykten om trubbel med skivbolaget Energy?
— “Den mini-cd som vi spelade in under 1995 blev väldigt FET i mitt tycke. När allt var klart började problemen hopa sig. Energy tyckte inte att stilen vi hade valt låg i linje med deras egen profil. Efter något år av problem och dyra telefonräkningar började Energy leta efter ett alternativt skivbolag som kunde släppa skivan. När dom inte lyckades få napp kontaktade Tomas Kurth, han håller i vår fanclub i Tyskland, ett tyskt bolag som verkade intresserade. Tyvärr satte prislappen på kontraktet och inspelningen stopp för det hela. När inspelningen av de nya låtarna är klar ska Energy släppa plattan. Fråga mig bara inte när…”
Inför den nya plattan gjorde gruppen en spelning på Tuben i Stockholm för ett tag sedan. Den utlöpte väl enligt bandet, speciellt med tanke på att förra plattan släpptes 1993. PF tog också chansen att spela några olika covers, bl.a. på Sepulturas “Roots, bloody roots”, och Prodigys “Breathe”. Jag undrar om det finns några andra låtar som bandet skulle vilja stöpa om i egen tappning. Leif svarar:
— “Självklart finns det låtar som man skulle vilja slakta. Vi har redan gjort covers på allt ifrån Depeche Mode, Sisters Of Mercy, Yazoo, Die Krupps till de två grupperna son du nyss nämnde.”
När PF bildades 87 var deras musik till mesta delen baserad på syntetiska instrument. Dom kunde helt enkelt inte spela på några andra instrument utan fick göra det bästa av situationen. I dagsläget ser allting något annorlunda ut. 2 medlemmar har tillkommit. Jouni klev på tåget för bra många år sedan och har programmerat synthar och spelar elgitarr sedan dess. Den fjärde medlemmen Jonas är dock ganska ny och sköter samma sysslor som Jouni. Hur går det med alla sidoprojekt ni har då? Något nytt med MZ 412 på gång? Leif ser extra klurig ut och svarar därefter:
— “MZ 412? Dom känner jag inte till… Annars har jag ett eget projekt som heter Controlled Analogue Programming. CAP är renodlad synth utan gitarrer och samplingar. Enbart härliga, gamla analoga synthar”.
Henrik har ett industriband som går under namnet Kremator och dom levererar dödsindustri. Jounis förhållande till synthpopgruppen Ater Koma är fortfarande intakt. Jag har funderat ett längre tag på hur det kom sig att Pouppée Fabrikk egentligen tog sitt namn. Leif skrattar och berättar:
— “Det var 1987 jag kom på namnet. Det finns en viss klang i det. Frän början stavades det Poupe Fabrikk och är ett fransk-norskt namn faktiskt. Då hade vi en kille vid namn Andreas Gaunits som skulle rita affischer åt oss och så stavade han fel. Och det blev bättre och snyggare tyckte vi och behöll den stavningen”. (Tack för det, Andreas!).
Vad har PF då gjort genom tiderna? Deras första material som släpptes var “Die Jugend” på 7″ vinyl år 1989. Denna singel följdes snabbt upp med en fullängdare 1990 och namnet på denna var “Rage”. Renodlad DAF-body var det som gällde och Synthsverige jublade. 1991 var det dags för nästan singel frän det kommande albumet. “Summoning” som släpptes som 12″ vinyl och CDM tillkallade Sveriges, och framförallt Tyskland synthpublik. Samma år släpptes det andra albumet som fick namnet “Portent”. Det var vid det här laget som man började ana gitarrernas intåg i PFs musik. Året efter var det åter dags för våra kära jättar att släppa en CD. “Crusader” blev namnet på skivan och följdes snabbt upp med CD-maxin “Betrayal”. För slippa bryta det tempo bandet nått släpptes en ny singel 1993. “I want candy” markerade tydligt att gitarrerna hade kommit för att stanna och att den rena, syntetiska sidan av musiken fick flytta över i PFs sidoprojekt. Senare under samma år släpptes den fjärde fullängdaren, “We came to drop bombs”. Det är inte utan att man är rejält nyfiken på hur PFs nya album kommer att låta. Efter snart 4 år av tystnad kan i princip vad som helst hända. Jag frågar Leif om vem som sköter produktion av den nya plattan och hur den kommer att låta.
— “Skivan kommer att bli FET! Gitarrer, synthar och samplingar som sig bör. Skillnaden mellan den nya plattan och den gamla är ganska stora. “We came to drop bombs” skrevs på synthar medan det nya materialet är skrivet på gitarr och sedan arrangerats mer dom övriga instrumenten”.
Tomas Skogsberg på Sunlight Studio har producerat dom första 7 låtarna. Dom andra 4 som spelas in just nu är producerade av PF själva.
— “Vi lyssnar mest på gitarrbaserad musik om man bortser från Henriks förkärlek till norsk döds-metall”.