Ett stort namn ute i Europa, men fortfarande har de inte blivit särskilt uppmärksammade alls i Sverige. Funhouse startades redan 1986 i Kalmar, och medlemmarna flyttade sedmera till Malmö. Bandet, vars medlemmar ändrats mycket under åren, har hunnit med att spela in ett antal singlar, och ett par fullängdare, och ska nu under 1998 spela på bland annat Whitby, en av de mest välkända goth-festivalerna i världen… Så vore det då inte dags att få veta lite mer om dem?
Er trogne skribent brevväxlade därför med bandet över Internet, för att få veta lite mer… Och här är resultatet.

Martin (the journalistpojke): Hur kommer det sig att ni bildade bandet Funhouse 1986? Vilken var uppsättningen av bandmedlemmar på den tiden?
Micke: Hur det kommer sig? Tja, en av anledningarna var väl att det var lättare att fixa brudar när man stod på scenen i stället för nere på golvet, och dessutom slapp man ju stå framför spegeln hemma i gillestugan och spela luftgitarr till Sweet och Kiss som man gjorde på den tiden man fortfarande gick i mellanstadiet. Hur som helst Funhouse bildades 1986 av mig Mikael och Fredrik som numera är gitarrist i metalbandet Tenebre från Malmö. Jag var ett stort Joy Division och Siouxie and the Banshees fan och Fredde var väl mer inne på Black Sabbath, tillsammans började vi spela in små ”depprock”-låtar i smyg i Freddes gamla bands replokal. Efter en tid så hittade vi Jonas, ett STORT Cure-fan, som dessutom hade en svart elbas. Sedan var det bara en trummis som behövdes och det blev vår gamle suparbroder Håkis som jag tidigare spelat med i bandet Space Faggots! Sedan gjorde vi diverse saker som man kanske inte behöver nämna, och nu är vi här 1998. Alla gamla medlemmar är borta utom jag, som numera hanterar både gitarr och sång.

Martin: Vilka band såg ni upp till då, och vem/vilka har mest influerat den musik ni själva spelar?
Micke: Eftersom det bara är jag kvar i bandet så får väl jag ljuga ihop något, men i grund och botten så finns ju svaret redan på första frågan. Personligen så var det Ace i Kiss som fick mig att vilja spela gitarr, sedan var det John McGeoch i Siouxie and the Banshees som blev den som inspirerade mig mest under 80-talet. Upptäckte plötsligt Lennon, samt gifte/skilde mig under 90-talet och det har väl varit min inspirationskälla sedan dess.
Richard: Jag var ju inte med då, men mina favoritband på den tiden var Kreator, Venom, Slayer… Alla thrash- och black-band som fanns egentligen. Det är nog också det, plus vanlig metal som gett mig mest.

Martin: Har ni något budskap med er musik som ni vill nå ut till folk med, och finns det låtar som ”ger något mer” om man känner till bakgrundshistorien?
Micke: Tja, eftersom mina texter är mycket personliga och speglar mitt tidigare äktenskap etc. så är det ju svårt att påstå att vi har något budskap men en del kanske känner igen sin egen situation och därav får ut saker som andra helt förkastar. De flesta band inom den s.k. gothrocken försöker vara så jävla djupa och knepiga vilket jag personligen tycker blir otroligt patetiskt, dessutom så skall man sjunga en oktav lägre än man klarar av i tron om att man på det sättet blir coolast i världen. Jag tycker inte att jag varken skriver bra texter eller sjunger bra men det kommer från hjärtat och det är det viktigaste för mig.
Janne: Det hade varit härligt om det inte funnits något budskap för en gångs skull. Så man bara kan fastna vid ett väl valt ord eller en snygg formulering utan att behöva bry sig om dess innebörd i det stora hela. Det är mitt budskap. Idag.
Richard: Budskap? Vem bryr sig om sådant trams?
Jonas: Jag spelar trummor.

Martin: Hur gör ni när ni ska komma på en helt ny låt?
Micke: Jag brukar ta substanser och sitta i soffan med en 12-strängad gitarr och flumma, men innan jag presenterar något för bandet så har jag suttit framför datorn i månader och pulat.
Janne: Även om jag ansträngde mig till det yttersta hade jag nog inte kunnat komma på en helt ny låt, som inte innehöll fragment från låtar jag hört. Men det hade onekligen varit kul med en bandspelare i huvet ibland, då hade man kunnat ta tillvara de speciella ögonblick som så raskt flyter förbi, när kaskader av förnimmelser trängs om uppmärksamheten.
Richard: Jag brukar sitta och spåna med en gitarr hemma. Oftast kommer jag på slingan först, sedan lägger jag eller nån annan till kompet. Ibland kommer melodierna till i huvudet av sig själv liksom.

Martin: Hur kända är ni i Sverige jämfört med övriga Europa, kommer ni turnera eller spela någonstans i Sverige inom den närmaste framtiden?
Micke: Man kan väl säga så här; Vi får bra betalt för att spela på gothfestivaler ute i Europa som t.ex Italien, Polen, England och Tyskland, men det är nog snart två år sedan vi spelade i Malmö! Det finns för lite underlag i Sverige för den här typen av musik, tycker jag i alla fall. Därför jobbar vi mer på att komma ut och spela i övriga Europa, där folk verkligen gillar oss.
Janne: I Danmark har de fått upp ögonen, så ett par spelningar där i maj blir väl de vi gör närmast Sverige. Bornholm ligger väl rätt så nära.
Jonas: Jag tror nog de flesta som gillar gothic i Sverige känner till oss. Utomlands är det inte samma sak, men det känns som om det börjar ändras, mycket beroende på de spelningar vi gjorde i Tyskland, England, Italien och Polen förra året. Det märks inte minst på antalet e-mails vi får från utlandet. Några spelningar i Sverige är inte inbokade men visst är vi intresserade av att spela mer i Sverige.

Martin: Svartrocken håller ju i viss mån på att bli inne igen, mycket genom band som inte alls är svartrockare, som Marilyn Manson och Nine Inch Nails, vad tycker ni om detta?
Micke: Jag tror att band som Type O Negative och Paradise Lost har minst lika stor betydelse om jag skall vara ärlig men visst är det bra att några håller svartrocken vid liv, eller hur? Se bara på oss, vi bildades 1986! Fan det finns ju de som är födda på 80-talet som håller på att spela svartrock och lyssnar på Sisters nu!
Janne: Jag fattar inte riktigt hur band som NIN och MM skulle kunna göra svartrock populärt — möjligen som klädstil. Inget ont menat om dem, NIN är blast, men finns där verkligen nåt samband?
Richard: Båda de banden är ju bra för det första, och förresten vad är svartrock? Det är mer en image än en viss musikstil tycker jag.
Jonas: Jag tycker inte alls att det stör, tvärtom är det bara bra att svartrocken får mer uppmärksamhet, om det sedan är genom band som är mer industri, metal eller synth spelar ingen roll.

Martin: Vad tycker ni om svartrocken/svartrockarna i Sverige idag? Vilka band tycker ni förtjänar att uppmärksammas?
Micke: Jag tycker att Malaise är jävligt bra. Nu vet jag ju inte hur deras nya album låter men 52 ways eller vad den nu heter är svinbra. Medicine Rain och Dawn Of Oblivion tillhör också dem som definitivt bör nämnas.
Janne: En grej som är positiv med svenska svartrockare är att man ser skillnad på könen. Tror jag. Det gör man INTE i England.
Richard: Dawn of Oblivion är jävligt bra.
Jonas: Det verkar finnas ett stort intresse för svartrock för tillfället. Det dyker upp många nya band men det finns inga klubbar, i alla fall inte i vår landsända, som är intresserade av att boka svartrocksband. Malaise, Dawn of Oblivion och Bay Laurel tillhör de band som jag tycker borde nämnas mer.

Martin: Efter skivan ni ska spela in nu under 1998, vad har ni för vidare planer för Funhouse?
Micke: Spela i Japan! Vad annars?
Janne: Nya korståg. Längre korståg. Fler korståg.
Richard: Vi flyttar nog till ett öststatsland för den billiga spritens skull. Sedan gör vi som Kiss, vi ger ut varsin soloplatta och tjänar så pass med pengar att vi kan flytta hem igen.

Martin: Tack för intervjun, har ni några avslutande kommentarer?
Micke: Som typ vadå? Att Rosetta Stone har gjort 2 st mixar av Funhouselåten Dreamtime som kommer att släppas inom kort, eller att vi söker sångare!?
Richard: Jag brukar rita fula teckningar när jag inte har nåt att göra. Jag kan spruta upp till två meter. Kometer är fräckt. Jag hittar på namn till teckningarna t.ex ”Bråckvard Pryttle”. Ibland kan jag gå och tänka på ord som låter fult när man säger dem, det är roligt.

Där tog det hela slut, men vill ni veta mer om bandet kan ni alltid besöka deras officiella hemsida på Internet: www.df.lth.se/~jag/funhouse/