Linköping för fyra-fem år sedan. På den minimala scenen väller röken fram, och ut ur stroboskopets enträgna ljusattacker dyker två svarta sopsäcksgiganter fram. Två framtidsmonster som gör allt för att ta livet av varandra med fotoblixtar och blompinnar samtidigt som de framför en vild dans. Fram träder en man i svarta kläder och börjar sjunga. Även han ger ett starkt intryck, sjunger med känsla och spelar ut på scen. Musiken är tung, elektronisk och publiken som ganska snabbt hämtat sig från chocken tittar förundrat på skådespelet som framförs.
Det har gått några år sedan dess. Två album och några singlar har släppts. Covenant har turnerat i Europa och USA, för att inte nämna alla spelningar här hemma. Och i dagarna släpper man sitt tredje album ”Europa” på SSC. I andra änden av telefonen sitter Joakim Montelius.
”Vi satte oss i studion och började göra musik, helt enkelt” lyder den enkla beskrivningen av hur ”Europa” kom till. Ett oberoende skapande där man ”bara lät det hända” till skillnad från när Sequencer kom till. Då fanns det en tanke bakom, men denna gången ville man ha mer frihet. Och resultatet? Musik som enligt Joakim är mer tillgänglig, med mer melodi ”nästan poppigare, kan man säga”. På frågan om man gör dans eller synthmusik svarar han att man fortfarande gör synth. ”Vi gör väl någon sorts elektronisk framtidspop. Vi har ju fortfarande kvar den gamla formen med vers, refräng, break o.s.v. och det finns inte i modern dansmusik idag.”
Det är framför allt dansmusiken som står för utvecklingen idag. ”Det är här de nya intressanta banden dyker upp, de nya idéerna”. Det finns en öppenhet här som inte finns inom synthmusiken och Covenant försöker skapa en sorts hybrid mellan dessa. Man vill hålla kvar vid traditionerna men samtidigt låta det nya och banbrytande få en chans.
Man börjar alltid med en loop. ”Det är den som är grunden till allt, den som vi bygger allt annat kring”. Loopen kan bestå av vad som helst ^ trummor, en ljudsekvens eller bara oljud. Efter att ha byggt upp en grund fortsätter man med basgångar och trummor.
”Det är viktigt att man redan nu gör något som håller, att man skapar något som inte blir långtråkigt. Man skall ju sitta och jobba med det timme efter timme och då måste det vara bra för att man inte skall tappa lusten”. Melodi och text är den sista byggstenen som läggs till. Att dessa två lever ett liv nära varandra är mycket viktigt ^ melodin skapar texten.
Det är Joakim som skriver nästan alla texter, men när vi kommer in på ämnet blir han ganska tystlåten.
”Oftast har vi inga budskap i vår musik, och de få gånger vi har ett så är det väldigt tydligt. Vad jag har tänkt när jag skriver texterna är inte så viktigt, istället är det upp till lyssnaren att skapa sig en egen bild av det man hör. Rosselini sa en gång att när han var färdig med en av sina filmer så brydde han sig inte om den längre. Den fick leva sitt eget liv medan han levde sitt och skapade något nytt.” Covenant har alltid varit mycket starka live och Joakim lovar att man skall bjuda på något nytt när man lanserar det nya albumet. Exakt vad det blir vill han inte avslöja. Å andra sidan är ett av Covenants kännetecken att överraska när vi minst anar det, mest av allt på scen. Men varför har då Covenant lyckats med något som så många andra band misslyckats med?
”Det är oerhört viktigt med en bra publikkontakt och Eskil har alltid varit otroligt bra på scen. Det är också viktigt att konserten fungerar som en helhetsupplevelse, ger en massa olika intryck.”
Scenvanan är otroligt viktig och det har Covenant massor av. Man är ett av få svenska band inom genren som turnerat i Europa och USA. Att vi svenskar är bra på att släppa loss håller Joakim med om, men både tyskar och amerikaner kan de också.
”För tyskarna är nog musiken viktigare än själva live-upplevelsen” är kommentaren till påståendet att tyskarna är ganska tråkiga när de går på en konsert. Amerikanerna bjöd på en blandad kompott. ”I New York var det helt otroligt. Det var så mycket folk på scen att vi knappt kunde röra oss.” På andra ställen spelade man inför trettio trötta personer. En lång och jobbig turné som till stor del spenderades på resande fot eller på scen, men som samtidigt var en otrolig upplevelse. ”Att elektronisk musik var så stort som det var i USA var faktiskt en överraskning”.

Covenant försöker leva på sin musik idag. Visserligen är kassan lite skral just nu, men man hoppas mycket på det nya albumet.
”Vårt tyska bolag tror verkligen på vår musik och satsar hundra procent.” Stora summor satsas, vilket är A och O om man skall lyckas idag. En bra marknadsföring är ett måste och det kostar pengar. Idag drygar man ut kassan med att producera andra artister. Cat Rapes Dog har precis spelat in sitt album i Covenants studio och andra grupper knackar redan på dörren. Samtidigt så spelar man så mycket live som möjligt. Efter SEMA beger man sig till Tyskland på en två veckor lång turné, man besöker England i Maj och åker till USA till hösten igen. Under sommaren hoppas man på några festivaler samtidigt som man skall spela in ett remix-album baserat på ”Europa”.
”Undrar bara hur vi skall hinna med allt…” skrattar Joakim på andra sidan luren innan vi lägger på.