Det känns inte helt olustigt när man kliver in på Arne Johanssons hemmaplan, det egen drivna caféet ‘Mackmakeriet’ för en intervju om Arne Johanssons Foundland.

Vad är nu detta mystiska Foundland?
— Jaha du. Foundland är ett projekt där jag försöker blanda nordiska tongångar med samiska jojker och andra nordiska instrument med ambienta tongångar från band som t ex Biosphere. Under inspelningen av skivan ‘Everybodys Neighbour’ fick jag åka runt i hela Sverige och leta förmågor i bland annat Kiruna och Dalarna. Många episoder av CD’n fick jag spela in på plats i en samisk by.
Samerna var fruktansvärt svåra att övertala till skivinspelningen och frågade allt för många gånger varför detta var nödvändigt.
Stora delar av skivan spelades ju in i en studio och samerna var mycket skeptiska till att gå in i en studio.
Skivan ‘Everybodys Neighbour’ klassas väl som en världsmusik platta, men jag skulle väl mer klassa den som ‘nordisk världsmusik’. Alla låtarna på skivan har ju sin lilla prägling av olika landskaps kulturer i vårt avlånga land.

Du spelade ju tidigare i popbandet Freda’. Vad händer med dom nu när du har Foundland?
— Ja Freda’ ligger faktiskt helt på is för tillfället. Uno Sveningsson (Sångare i Freda’) släpper ju egna plattor nu. Man kan ju inte säga att hans musicerande har utvecklats så speciellt mycket.
I mitten av åttiotalet släppte vi med Freda’ med bland annat låten ‘Doktorn’, och varken Freda’s eller Unos musik har tagit ett enda steg framåt sen den skivan. Tyvärr så finns det musiker som varken vill eller kan utvecklas från första steget.

Många band arbetar ju ofta med teman på sina skivor för att få den mer sammanhängande. Hur är det med Foundland?
— Som jag sa, det blev ju på senaste plattan mycket nordiskt. Skivan är ju litet av en guide genom den nordiska dåtiden. Det är som sagt en skiva som måste upplevas. Skivan innehåller också en massa film samplingar, röster och sådant, man måste få lite kontakt med den som lyssnar. Jag är faktiskt lite emot att använda en sångare eller sångerska. Det blir då plötsligt inte lika flummigt och då förlorar man lite av mystiken man hela tiden försökt bygga upp.

Finns det något band, film eller annan kulturell händelse som inspirerat dig extra mycket?
— Man påverkas ju av allt man upplever, film, teater och musik. Biosphere, Delerium och tidiga Brian Eno är ju saker som inspirerat mig mycket. Men sen är det ju så att de ändras mycket genom åren.

Vad står på Foundlands schema den närmsta tiden?
— Jag kommer att släppa en singel på låten ‘Everybodys Neighbour’ där det kommer att finnas remixer av bland annat Martin Landquist (Nåid) och David Österberg (Lucky People Center).
Fullängdaren ‘Everybodys Neighbour’ släpps också nere i kontinenten och även i Kina. Jag måste erkänna att det känns ganska coolt att veta att det sitter kineser på andra sidan jorden och lyssnar på det jag sitter här och komponerar.
Jag har också börjar snickra på en ny CD som skall spelas in i Kristoffer Wallmans studio i New York så det blir väl till att pendla mellan Jönköping och New York, haha. Man måste ju driva caféet också.

Vad tycker du om alla ambient projekt som poppar upp lite överallt på vårt klot?
— Det är faktiskt kul att mer folk vågar experimentera mer med musik. Allting kan ju inte vara pop. Ambient handlar så mycket om att experimentera och det är inte så många som vågar ta sådana steg.

I förra numret hade vi ett reportage om Robert Moog. Har du någon favorit synth som du använder hellre än den andra?
— Jag använder rätt många synthar om du kollar min equipment lista, men jag använder väl helst min ‘Oscar’ eller mina ‘Arp’, Axxe’n eller 2600’n, det spelar ingen roll. MiniMoogen är ju rätt kul också. Det är synd att dom är så dyra.

En klassisk fråga till band är ju vad namnet kommer ifrån, så jag får väl också fråga det.
— Det är ju något som passar till min nya stil. Det är jordnära men ändå flummigt.
Det började med att ‘I found a new land in the ambient’, och på den vägen är det.

Vad tycker du om att bada bastu?
— Jo visst är det jävligt skönt att ta ett bastubad ibland. Man blir bara så enormt slö av det.

Då får man bara tacka herr Johansson för pratstunden och lämna det enda café där du kan köpa koppen du drack ur eller stolen du satt på.