Med värmen kom plötsligen en mycket efterlängtad svensk rockräv ut ur sitt gryt. En av de verkligt få svenska rockartister som genom en räcka år behållit en storpublik här hemma trots att han envisats med att sjunga rock med engelska texter. Han heter Mikael Rickfors och han är tillbaka med en ny stark LP.
Den första på två år. Titeln är ”Hearthunters” och den är utgiven på Mikaels egna skivbolag Global Records. Eller K.G.R. Global Records som är det fullständiga namnet. Där initialerna står för de tre ägarnas efternamn. Niels Kvistborg, Lennart Gustavsson och Mikael Rickfors. LP-n är inspelad under tämligen enkla förhållanden med studioprylarna uppsatta i Lennarts tvättstuga! Allt för att få musiken att låta spontan och livfull.
— Jag ville ha en tät atmosfär och ett litet format. Med en egen studio och eget skivbolag har jag fått till en nonchalantare syn på alltihopa. Nu kan jag skriva en lät ena dagen, gå in i studio nästa dag och sedan ge ut en skiva närhelst det passar mig. På det viset häller jag entusiasmen vid liv, säger en påtagligt nöjd och nytänd Mikael Rickfors över en telefonlinje.
Det har annars varit märkvärdigt tyst kring Mikael under det senaste året. Han gjorde en kortare soloturné i maj förra året men lag annars lågt med rockmusiken under fjolåret. Istället ägnade han sig åt att måla och åt teater.
— Jag var med och bildade en experimentell teatergrupp förra hösten. Jag hade en talroll och sysslade också med pantomim en del i en pjäs vi skulle sätta upp. Den kom aldrig så långt som till premiär ens innan den lades ned. Likadant blev det med en annan uppsättning där jag skötte musik och ljussättning.
— Nej, 1984 var ett verkligt dåligt år för mig. Jag tappade lusten för det mesta, men kom igen när vi köpte bandspelare och mixer till vår egna studio. Som först låg vid St. Eriksplan och nu finns hemma hos Lennart i Enskede. Tillfälligtvis. Det är grejer från ett fabrikat som heter Tascam och jag vet bara ett annat band som använder sig av deras prylar, Eurythmics. Jag gillar också deras sound skarpt och faktiskt är jag helnöjd med just ljudet på ”Hearthunters”.
1985 ser däremot ut att bli ett betydligt bättre år för honom. Det har lossnat igen och han anser sig rejält motiverad. Han tycker helt enkelt att det är roligt med rockmusik igen.
— Efter femton år har jag äntligen fullt ut accepterat att jag inte är svart. Mina rötter har annars varit mer soul än rock’n’roll. Men nu blir det mer popigt, enklare och rakare låtar. Det svåra är att förenkla musiken men ändå ha en substans i vad man gör. Att få det att låta rätt utan att det blir banalt tar sin tid.
Det är här det opretentiösa sättet han numera kan spela in sina skivor på kommer in i bilden. Mikael spelar in låt för låt utan någon större tidspress.
— Jag vill gärna att plattorna skall komma ut utomlands också. Då är det perfekt med det här arbetssättet. Vi har kontakter med t.ex, CBS i USA och Island i England. Men däröver vill de inte ha en hel LP på en gång. De vill först ge ut en tre-fyra singlar innan de satsar stort. Jag kan nu spela in låtar och skicka över tejpen som de sedan kan välja ut något passande ur.
— Någon direkt storsatsning på en utlandslansering har jag däremot svårt att tänka mig. Det räckte med åren i the Hollies, år som jag i och för sig snart har glömt helt. Herregud, det var 13-14 år sedan redan. Annars har jag varit över i både Los Angeles och London i vinter för att försöka hitta någon vettig skivproducent. Men jag hittade faktiskt inte en enda jag kunde kommunicera med. Det blev att jag producerade LP:n själv till slut.
I sitt kompband Hearthunters har Mikael kvar två av sina trogna vapendragare genom åren, Per Lindvall på trummor och Peter Ljung på keyboards. Som gitarrist finns också Kjell Löfbom från Easy Action med. Med dessa tre musiker plus ytterligare någon beger sig Mikael i år ut på en folkparksturné. Start i Åhus på midsommarafton med fortsättning hela juli månad ut.
På LP-n ”Hearthunters” har Mikael varit med om att skriva sju av åtta spår. Den åttonde är en cover av Otis Redding-låten ”I’ve Been Loving You Too Long”!.
Fyra låtar har Mikael gjort ihop med kompisen Hasse Huss, ett par som nu skrivit mängder av fina rocklåtar genom åren. Låtar som ”Daughter Of The Night” och ”Yeah Yeah” har också spelats in av utländska rockstorheter och gett paret en inte oanselig summa pengar i royalties. Cyndi Lauper tog med ”Yeah Yeah” på sin LP ”She’s So Unusual” och försäljningssiffran enbart i USA för den LP-n är hela 4.5 miljon ex. Mikael och Hasse lär visst få cirka tio öre per ex. att dela på.
Intressant nykomling i Rickfors-klanen är en kille som skrivit tre låtar ihop med Mikael på nya LP-n. Hans namn är Nestor Gell, ursprungligen från San Francisco men numera bosatt i Enköping.
— Mina egna favoriter på LP-n är titellåten, ”Chasing Shadows” och ”Tell The Person So”, men jag tycker alla spåren är okej. Och då brukar jag annars tröttna på mina egna plattor väldigt fort. Men inte på den här. Det är mycket det att jag ljudet känns nytt kanske. Jag hade inte mindre än trettio egna godkända låtar att välja på inför den här LP-n. Och framöver blir det garanterat minst en LP per år. En platta varje år tills jag tröttnar helt. Vi kommer också att signa upp andra artister på Global, som jag då gärna producerar, avslutar Mikael Rickfors, som uppenbarligen kommit in en ny högkreativ fas i sitt liv.